Luddet har skött sig med den äran hos sin nya matte. Inga rymningar hitills och dessutom skött sig strålande på tävlingsbanorna. Förnbannelsen på gården fortlever dock utan ludd. Idag vägrade MC:n att starta efter att den tankades på Jet macken i Hallsta. Där stod jag, som ett fån med gäddhäng och försökte få igång fanskapet. Efter 20 minuter med hot om våld startade dock MC:n och hemfärden kunde fullföljas. Följande konstaterades Efter regn kommer solsken....inte på landet! Två hästar lastades in i trailern för träning och färden mot ridhuset påbörjades. Följande konstaterades: Ett hängigt däck på trailern. Resultat: En repa på kofångaren efter att detta konstaterades. Kan hända att antennen blev krökt vid samma tillfälle.  

Idag försvann matlådan ur kylen på jobbet. Efter en förundersökning med inlevelse konstaterades att matlådan blivit bortstädad ur kylen. Den tekniska undersökningen visade diffusa spår mot soporna. I sopkärlet kunde jag återfinna min kära matlåda med diverse andra matlådor av olika karaktär och bästföre datum. Jag har dock full förståelse för denna händelse då det kunde tolkas att vara skapelsen av makens kokkunskaper. Men faktum var att det var resultatet av en realiserad falukorv med nästintill rå lök med överkokta snabbmakaroner. Min skapelse efter 3 minuter i köket. 

Imorgon åker jag ståndsmässigt till jobbet då den lilla röda skall föra frun framåt mot nya äventyr och fylla på lönekuvertet. Maken signalerade luddigt, kanske sluddrigt, om att avgassystemet bör korrigeras så snart det kan. Jag tar chansen och ber till någon, vem som helst, att jag kommer hem igen. Med eller utan avgassystem eller kaross. 

 Nu närmar sig midsommaren med stora steg storlek 48. Senast vi firade midsommar slutade det med att maken dansade med GB glassgubben på bordet. Det hela avrundades med att vi fick gå skallgångskedja efter maken då han försvann, spårlöst, efter att ha råkat i luven med GB gubben. Resultatet en tjock stårtå efter att GB gubben nockat maken han gav igen genom att sparka i en sten iklädd flippflopp. Nu ser jag fram mot en trevlig midsommarafton utan glassgubbe i plast. Hur glassgubben kom till festen är ett mysterium. Helt plötsligt var den bara där och minglade med gästerna. Det visade sig senare att den var efterlyst efter att ha begåt liknande brott i den södra skärgården. Den hade troligtvist rymt från affären på Nämndö.

En vanlig tradition är att löva stugorna på midsommaraftons morgon. Männen har som uppgift att ta björkslanor och dekorera husknutarna och farstukvisten med dem. En och annan hutt kan förekomma vid detta årliga erangemang. Ett år slutade midsommaren just vid farstukvisten klockan 09:32.

En annan tradition är att baka silltårta som hunden äter upp. Den har vi lyckats följa tre år. Dock ej samma hund.

En tradition är att plocka sju sorters blommor att lägga under kudden för att drömma om sin tilltänkte. För egen del plockade jag det som fanns att tillgå för stunden. Ett balsnöre, ett grässtrå, en grankotte, katthår, grus, en flippflopp och en glasspinne. Resultatet blev en mardröm om GÅRDEN. Tills döden skiljer oss åt!

  Jag har inte alltid hetat Frohm i efternamn. Jag kommer från det anrika släktet Sjöberg, bördig från Stockholms yttersta skärgård och där omkring. Frohm fick jag på köpet då jag träffade min make för 100 år sedan. Kom med det att tänka på bröllopet i Möja kyrka, igen, då min make höll på att trampa av mig brudklänningen genom att stå på den samtidigt som jag skulle resa på mig efter den gudomliga bönen fader vår. Med en reva i fodret och en förstörd blombukett lovade vi varandra allt som sig bör för att genomföra cermonin. Mormor grät och farmor svor. Det enda jag tänkte på var om tårtorna kom fram till festen efter att ha hamnat på fel waxholmsbåt, i detta läge var de på väg till Utö. Det var förövrigt samma präst som döpte våran son som vigde oss. Prästsamtalet inför dopet av sonen var av annorlunda karaktär. Maken uttalade följande till prästen: "är det du som ska viga våran son?" Jag vet inte riktigt men i den kultur jag är uppväxt i brukar man vänta åtminstonde till vuxen ålder innan giftemål.

Enligt gammal sed så sades det att hos Sjöbergarna flyter järnspisarna iland. Det tog 29 år innan jag förstod innebörden av detta. Lustigt nog verkar det som om den seden har gått i arv till fastlandet och till landet. En rysk traktor av okänd årsmodell med hål i golvet, en ännu äldre traktor med slapp bromspedal, ett grävaggregat som behöver muntras upp och en höpress med en deffekt högaffel i  ena valsen har av outgrundlig anledning hamnat på gården. Nu hoppas jag att en ny Volvo XC90 och ett ridhus kan flyta iland.

Imorse vaknade jag med en vaxpropp i höger örat. Det är makens fel att jag har den då jag måste ha öronproppar för att kunna avnjuta lite sömn. Målet idag blir att få bort den genom att spola in 2 kubik vatten. Återkommer med ett eventuellt resultat.

Maken funderar på att inhandla ett par nya glasögon. Dem han har är sanslöst gamla, på gränsen till moderna. Kunde ha varit mormors glasögon. Jag provade dessa en gång vilket jag aldrig mer bör göra då jag blev personlighetsförändrad. För en stund trodde jag att jag var mormor. Jag kanske ska ha på mig dem idag som skydd när jag ska spola örat. Ett annat användningsområde kan vara vid pistolskytte då de förstorar målet till oanade dimensioner. Att köra bil med dem avrådes bestämt. Absolut bäst gör de sig bäst i byrålådan där jag fann dem.

Maken har beställt sand och nu förväntar jag mig att den kommer i slutet av veckan....eller inte. Appropå förväntan så fyller sonen 18 på söndag. Nu hoppas vi att han tar körkortet snart så vi kan få inhämta krediten på leverera transport av föräldrar hit och dit...mest dit..eller inte.Jag funderar en stund över vad en förväntning innebär. Det borde betyda att maken väntar på någonting som jag för. Eller att han försöker föra när jag väntar. Han har aldrig varit särskilt bra på att föra. Det leder tanken vidare till bröllopsvalsen. Den var ovanligt stillsam...vi stod mest och vaggade mitt på golvet. Tur var väl det då jag hade en ståklänning och sittskor. Maken hade förskräckligt lång frack och lackskor. Vi har aldrig dansat efter det. Nu förväntar jag mig att det kan bli bättre...eller inte. Appropå vigsel. Min bror ska gifta sig i höst. Undrar om han kan dansa. Jag har fått den äran att vara toastmaster...jag funderar en stund över detta och förstår att detta kommer bli ett bröllop de sent ska glömma. Det kommer bli ett av historiens längsta sittningar med långa tal om...förväntningar..eller inte. Jag ska göra mitt bästa att avbryta talarna med anekdoter från livet på landet. Jag ska även erbjuda brudparet makens middag som bröllopspresent. Kan inte bli bättre...eller inte.

Jag har funderat lite kring yrkesvalen i livet. Min maken borde ha blivit träddslaktare, tror det finns ett finare ord för det. Ett annat yrke han borde ha valt är elektriker då han har en fallenhet för el. Jag minns särskilt vid ett tillfälle då min bror skulle installera en tvättmaskin i dåvarande lägenhet. Maken var mycket intresserad och lade sig i inkopplingen genom att peta på en liten tåt och uttryckte samtidigt "vad är det där". Sekunden senare stod han i köket och undrade var han var. Vid ett annat tillfälle skulle vi tapetsera om, i samma lägenhet, med förklistrade tapeter som man blöter upp. Saken var den att tapeten blev strömförande när den kom i kontakt med strömbrytaren.

En annan gång hjälpte han mig med att laga elstängsel efter att vildsvinen jagade ut hästarna från hagen, stängslet oxå. Stackars maken visste inte om att elen ej var urdragen ur elnätet viket medförde en förlamad hand och ett bränt pekfinger, följande hände: Maken kröp under eltråden, som lades sig fint över ryggen samtidigt som han drog ned järnspettet i marken. Resultat: Strömavbrott och ett skarpt ljussken från hagen genom ett pekfinger. Som tur är kommer detta att ordna upp sig då sonen utbildar sig elektriker.

Själv funderar jag på att bli ideell på heltid genom att skänka bort mig själv till välgörande ändamål. Kanske kan vara föremål som lockbete, bulvan? då dottern anser att jag har goda förutsättningar för det genom att mynta ordet "gäddhäng" i ansiktet. I övrigt finns inget att sakna eller att tillägga om detta.

Jag frågade dottern vad hon ville bli när hon blir stor för några år sedan. Hon svarade då att hon kunde tänka sig att bli pensionär eller brevbärare. Idag har hon tänkt om då det inte ger så mycket i lön, om hon inte vill gå i sin moders fotspår och arbeta ideellt.

Idag har dottern debuterat i tävling katerogi "hoppning i full storm ute på sandbana". Dottern och ponnyn var riktigt duktiga och kom hem utan rosetter men med äran att ha kommit runt med en nervös mamma i hälarna. Stormen stormade ordentligt och huden har fått en ny lyster efter att ha stått vid sandbanan i 6 timmar. Näsan blev röd och ögonen vattniga av en flärp som kom farande genom luften.

Imorgon är det dressyr som gäller där jag ånyo får grooma och lägga mig i. Som tur är får huden vila då tävlingarna är inomhus.

Igår förberedde jag familjen genom att avisera lördagssupén (Kan även läsas lördagssupen).  Menyn är som följer: Förrätt: Tomatröra med fiskbullar som kryddas med en dutt (läs matsked) cayenepeppar.

Varmrätt: Kallskuret (läs fryst) med en dunk rödvin, alternativt wienerkorv med saftsås.

Efterrätt: Ingenting, lite senare serveras kaffe med currybanan.

Den röda tråden i menyn är att ingenting passar ihop och smakerna skiljer sig med varandra. För de som är intresserade och nyfikna på menyn serveras detta klockan 21;00 i synvillan, villan man aldrig sett. Serveringen utföres av maken som är naken med lite finsk tango och en övermogen mango. Välkomna!

PS, Ni utför en egen hot och riskbedömning DS.

I år är det skottår som betyder att maken ofta får ryggskott i år. Denna gång har det hållt i sig i snart en vecka vilket är ovanligt länge för årstiden. Häromdagen fick en kollega till honom hämta honom i en skåpbil då han inte kunde sitta ned som vanligt folk. Jag hoppas han blir ok snart då sonen inte vill övningsköra med en skåpbil med far stående i skåpet. Jag funderar om det går att stötta upp maken med en spikregel och lite balsnören då all last skall säkras, dessutom borde det även fungera som en stöttning till arbetet på gården och bespara familjen en massa dyra naprapatarvoden. Min hovslagare hade annars en idé att kratsa hovarna på mina hästar. Han blev själv botad efter en resa i stallgången med oseriöst bakben, ryggen blev som ny.

Veckan har i övrigt varit ovanligt lugn, inga veterinärbesök och ingen sand i sikte. Jag beställde sand till paddocken strax innan midsommar förra året till paddocken, jag tycker det är i längsta laget. Undrar om det är för att det är skottår i år. Då kan jag nog förvänta mig att få sanden om tre år. 

Nu blickar vi fram mot helgen och vad den har att erbjuda gården. Maken med en spikregel i ryggen och fru Frohm med hagelbössan redo då kriget mot kirskålen har börjat. Just nu leder kirskålen mot ryggskottet!