Igår chockade maken familjen genom baka bullar. Då detta aldrig har inträffat tidigare utbrast jag "ska DU baka?" sedan gick jag till jobbet. Jag kände mig som en lyxhustru som kunde få åka till jobbet under tiden maken pysslade med bullbak och städning, på vårat land är det jämlikt då maken står för den feminina sidan...vem som står för den andra sidan har diskuterats. Hur blev då bullarna? Och varför är det en grön hund på bilden? Vad gör ljusen för nytta? Det är några frågor jag ska försöka besvara.

Svar på fråga 1: Bullarna blev av lite olika karaktär då dottern bakvägrade då hälften av ingredienserna saknades. Maken hittade ett recept på internet och bakade efter det (se recept sprängdeg.se) resultatet fick jag avnjuta i morse tillsammans med en mugg mycket starkt kaffe. Kan avslöja att bullarna var rätt goda vilket var en överraskning. 

Fråga 2, hunden: Det är ingen som vet....maken kom hem med den en dag för några veckor sedan, en mörk och regnig november kväll. Vad han fått den ifrån är det ingen som vet men nu bor den här, på kökslampan, och ser ned på oss. 

Fråga 3, ljusen: för att skapa en stämningsfull bild helt enkelt, för att pigga upp bullarna lite.

Helgen i övrigt blir av lugn karaktär. Så lugn den nu kan bli då sonens lilla röda besiktigades i tisdags. Nu har vi bara två bilar som skall ombesiktigas. Jag är nöjd med resultatet då beskedet att en av dem skall begravas på Hallstas bilskrot någon gång innan jul. Jag kan tänka mig att begrava den bredvid våran gamla katt då de båda slutade spinna för 25 år sedan. Jag tyckte själv att jag glimmade till en aning då jag vitsade till det. Sonen uppskattade inte skämtet, inte maken heller som svarade med att gå ut till torpet för att hitta sig själv. 

På vårat land har det nu regnat idogt i 1 1/2 år. Flödet av lervatten har runnit över gården och skapat en nytt landskap runt stallet. Idag körde jag fast med storbilen på stallplanen och skapade ännu en landskapsförändring.  

Dottern sa en kväll till maken att hon skall rida en Pay and Ride på den nya hästen. Maken svarade frånvarande, då han tittade på Hollywoodfruar  och sa: - Ja min dotter, det är klart att du ska rida Pay and Die. Dottern blev upprörd och låste in sig på rummet. 

Nu väntas en middag med lammkött....nu var det ingen "bak"tanke med detta...eller det var det nog då maken faktiskt är äldre än vad jag är. Det brukar jag påminna honom om, ganska ofta. Lammsteken kryddas med chilli för att  "hotta" upp köttet. Till det serveras en kryddig potatisgratäng för att glömma vad köttet smakar. Jag antar att efterrätten blir en bulle....utan baktanke...serveras med eftertanke om hur baket kunde ha smakat...eller inte

Gården är fylld med berättelser i skulpturformer. Dottern och jag städade upp en gång utanför stallet. Det resulterade i en ståtlig skulptur (se bild) av cementrör. Rör som aldrig hamnade i täckdikningen. Rör som aldrig kommer att hamna i dess rätta element. Vi gjorde en insatts att rädda cementrören från en säker destruktion genom att hylla dem med en plats nära garaget. Vissa anser att det är en fallos symbol.....

Ett annat konstverk som inte berättar så mycket är renoveringen av stallet. Den började ca år 2003 och varade ungefär en kvart....resulterade i en långrast som ännu kvarstår. Dock ej särskilt falloslikt....enligt vissa. Ett annat konstverk som berättar är den vi har utanför storstugan...ett resultat av renoveringen av stallet. "Det är den glömda hinken med murbruk med murarsleven istoppad till hälftenkonstverket". Detta upptäcktes en kylig augustieftermiddag efter fikat hos grannen...en fredag och året var 2003. Maken blev aldrig sig själv igen då upptäckten gjordes....stallbygget avstannades efter den traumatiska upplevelsen. En timme senare var upplevelsen monterad på en huggkubbe och signerad med makens namn av lilla söta frun. Den har skapat stor succé och vissa anser att den inte ser ut som en fallossymbol, vilket är att anse som ett misslyckande.

Slutligen har vi det finaste av konstverken utanför pannrummet. Ett resultat av crossfit träningar och uppätna kosttillskott.... Ett konstverk i form av en tom hink med en defekt toalettring på denna. Locket går dock inte att stänga vilket är att anses som en fallos symbol.... Nu ser vi fram mot nya konstverk på landet som har en historia att berätta...eller inte, för vissa.

Mössen har invanderat storstugan på landet. Det är i och för sig ingen nyhet då de har varit inneboende så länge vi har bott här. Nu börjar dock hyresgästerna vara besvärliga då de gnager på elkablarna. Det hela uppdagades då jag satt och tittade på tv i godan ro. Plötsligt slocknade elen på gården...jag trevade mig fram genom att hålla en fot i golvet och en hand på väggen..trots att jag bott i huset över 10 år lyckades jag att tappa orienteringen innan köket. Efter 10 minuter hittade jag en ficklampa så att jag kunde gå ut i pannrummet för att utföra en så kallad felsökning.  Det visade sig att jordfelsbrytaren löst ut. Resultatet av strömavbrottet blev att jag fick väcka både maken och dottern för att kontrollera deras klockradiotider....själv har jag en batteridriven rackare.

Dagen efter satt jag och maken och tittade på "halv åtta hos mig" då vi blev störda av ett knaper. Knapret gjorde maken tokig och det resulterade i att han slet ut kylen från sin boplats. Boplats hade även mössen haft just där. De hade kalasat på kylens sladd. Nu tog det hus i helsike. Sladdfan skulle monteras bort för att montera en ny frisk sådan. För att komma åt skiten skulle en lite svart plastkåpa lyftas av. Nu fanns det en liten fin instruktion instansat i kåpan som visade på att man skulle peta en skruvmejsel på ett visst ställe. Maken tryckte, inget hände. Sonen tryckte inget hände, dottern tryckte absolut hände inget. Jag tryckte och fick ont i tummen. Till slut tog maken och gjorde ett riktigt tryck så plastkåpan sprack i två delar. Jag fick nu leta efter superlimmet som jag trodde låg i kontorslådan....inte. Lådan blev städad och jag fann massa saker som jag saknat väldigt länge såsom tre gamla räkningar och makens födelsedagspresent. Dottern fann limmet i en hink (?) hur det nu har hamnat där. Plastkåpan limmades samtidigt som maken fixade fast den nya kabeln. 

Två och en kvart timmes arbete senare (kl 23:14) var arbetet klart och kylen skulle in i sitt hål igen. Då uppdagades det att sladden var för kort....nu tog det hus i helsike igen. Helt utan förvarning kom kylen ut från sitt hål igen och en halv meter lång repa uppstod i köksgolvet....nu blev det i princip en kaosartad stämning efter det. Jag lyckades inverka något lugnande genom att stå och se förvirrad ut. Till slut lyckades kylen ändå komma på plats, inklusive sladd och ström försörjning. Kriget mot mössen har nu påbörjats. En råttfälla vittjades med en potatiskrokett. Dagen efter skulle fällan kontrolleras, hela råttfällan var borta men potatiskroketten låg kvar. Nu tänkte vi prova att vittja råttfällorna med sladdar istället....eller inte

Som vanligt tog jag ut en semestervecka för att jaga älg. Dock inte på vårat land utan på öarna i Stockholms skärgård. Ve och fasa uppstod när jag såg att älgjakten var i förra veckan. Istället för att jaga älg gick jag utbildning att hantera folkmassor istället. Som plåster på såren blev jag inbjuden att jaga rådjur istället. Sagt och gjort....i onsdags for jag ut till öarna för att jag de söta små liven. Det var tänkt att jaktens skulle vara på torsdag och fredagen. Lördagen gick i styckningens tecken av de älgar som fälldes i förra veckan.

Torsdag...vaknade 06:10 av att det dånade i huset. Det var vädret som hälsade på, så pass att gardinerna fladdrade i fönstret trots att det var stängt. Ingen jakt den dagen då vindarna bestämde sig för att ta i upp till stormstyrka. Istället blev det själavård genom att risa gravarna och tända lite ljus för de gamla släktingarna på kyrkogården. 

Fredag...vaknade 06:56 av två blöta beagle nosar i regionen av östersund...eller kanske öregrund? Hundaran övertygade mig ganska snabbt att det var jakttider och inget annat att snacka om. Upp och klä sig för att sedan bege sig ut på öarna. Första ön att besöka var Bockö, ganska passande då jag nästan fick läge på en bock. Min far han gick som en sågbock och själv hade jag en bock att panga med, snart är det dags att sätta fram julbocken,,mycket lustig. Nåväl...pass nummer 1: Jag blev placerad i en vassrugge medans far satt bekvämt på en pall lite längre upp på land. Hunden släpptes och det tog nog exakt 2 minuter innan det kom fram två rådjur till mitt pass. Det var sagt att inte skjuta på första djuret om det kommer flera. Det kom flera. Det första rådjuret var av honkön och hon fick löpa. Det andra djuret var en grann bock med fina horn, han tittade på mig för att sedan visa baken och tog en ostlig riktning mot säkraretrakter. Inget blev skjutet på det passet.

Pass nummer 2: Nu blev jag placerad på en bergknalle meddans jaktkollegan satte sig bakom en sten. Far han satt på en pall under en tall. Hunden släpptes: Exakt 3,45 minuter senare hördes drevskall och ett plaskande. 10 minuter därefter kom hunden farande med en grann bock och en get framför sig. Inget skottläge då heller. 

Pass nummer 3. Jag ble avställd i ett kärr. Far han gick upp på ön och satte sig bekvämt på sin pall vid en martall. Jag blev kissnödig och fastnade med stöveln i kärret då jag var färdig med själva utförandet av behovet. Hunden släpptes och började att driva....drev djuren i sjön, inget skjutet. 

Pass nummer 4: En annan, mindre ö. Jag blev avställd under en tall. Far han satt kvar i båten. Hunden, den andra hunden, släpptes. Hon fick upp två djur, en bock och en get, for iväg 70 meter från mig rätt ut i sjön med hunden efter sig. Det resulterade i att hunden fortsatte jakten på den större ön. 

Resultat: Inget skjutet. Blöt strumpa, ont i benen av allt stående. Kramp i vänster biceps av att hålla bössan, hungrig så middagen avnjöts sent på grund av att jaga hunden som jagade rådjuren väldigt sent till kvällensyndromet. Sent om sider skällde vovven utanför dörren. Hunden fick en varm dusch för att få av sig all ohyra. 38 fästingar senare somnade det lilla livet (läs hundjävel) framför brasan inlindada i en varm filt. Nu dröjer det säkert en månad till innan nästa jakt uppstår...eller inte