Blev inspirerad av en radiokanal häromdagen då de ville ha lyssnare som berättade om sina felläsningar. Jag vågade inte ringa in för risk att säga fel....delger dessa 5 itopp genom detta forum

Plats 5 1/2. Maken konstaterar till prästen som skall döpa våra son. "Jaha det är du som ska viga våran son"

Plats 5. Detta utspelade sig på högstaidets matsal. Jag var endast 14  år ung och läste på matsedeln: Oxjärpar med potatis samt råk ost. Jag tyckte råk osten lät väldigt god då jag gillar ost. Jag undrade förstås vad råk var för något. Det närmaste jag kom var råka, en kråkfågel. Märkligt att göra ost på det.....När mat tanten la upp maten, och ingen ost kom frågade jag var råk osten var någon stans. Mat tanten fnittrade till och sa att det var råkost och inte råk ost. Jag skämdes en smula och hoppades inte kön bakom mig hörde något av detta.

Plats 4. När jag var 6 år gammal, och sjuk i snuva, skrev jag ett brev till mamma. "kära mamma, jag är så ledsen för att jag är så kuk". Jag förstår än idag inte varför mamma skrattde så hon grät....Men för livet.

Plats 3. Dottern utbrister, - Mamma, kan vi inte ta en sån där "kattering" till festen. Jag tittade på henne och undrade vad det ordet härstammade ifrån för språk. Jag ifrågasatte ordet. Dottern sa då att det var en sån där firma som leverade mat. Då utbrast ett skratt från mig som ännu kvarstår...Dottern men för livet. Ordet var catering...

Plats 2. 17 år gammal gick jag in till Pressbyrån för att köpa tidningen Expressen. Jag gick fram till expiditen och bad om en Pressbyrå. Expiditen tittade på mig och sa ingenting. Jag undrade om hon var född igår och upprepade frågan om ett få köpa en Pressbyrå. Expiditen svarade att hon inte kunde sälja någon Pressbyrå. Då jag hörde henne säga Pressbyrå insåg jag vad jag hade sagt. Jag gick därifrån utan att köpa någon kvällstidning.

Plats 1. Dottern och jag var till ridhuset för att rida lite...Dottern tittade på anslagstavlan som hängde vid dörren till ridhuset. Hon tittade länge och frågade sedan: "mamma, vad är analkort?" Nu skrattade jag så att hästarna blev oroliga, jag blev tvungen att titta på anslagstavlan. Där stod att läsa: Anl.kort 800kr. 

I veckan var jag hos sjukgymnasten för att fixa till ländryggen. När jag krånglade upp mig på bänken (50 cm hög) och satte mig med ryggen mot sjukgymnasten frågade han om jag hade varit skadad någon gång. Jag funderade och svarade att jag inte mindes. Efter en stunds funderande frågade jag varför han frågade. Han svarade då att jag inte hade någon muskel kvar på den högra skuldran. Jag sa att det måste bero på all skitmockning, han sa att det borde bygga mer än försvinna. Försvann gjorde även tanken kring det då han vred till korsryggen tvärslängd i medsols. 

Sjukgymnasten såg rätt nöjd ut efter att det vridet lät som makens toabesök efter sonens matlagning. Jag sträckte på mig och letade efter känslan av att ha en muskel kring höger skuldra.

Trots avsaknad av en muskel lyckades jag rida en liten tävling i helgen....Dottern har varit beridare i veckan och toppat formen genom att rida ut med stort motstånd i solnedgången. Hästen motverkade en aning vid grannens häck vilket gav dottern spänningar i nacken. Jag anser att hon kan vara glad för det då den muskeln går ned till skulderbladet och samverka, med den som jag inte har! Fast jag gnäller inte då vi kom trea i klassen.....fast om jag haft en muskel till kanske jag hade vunnit...eller kommit sist!

Dottern tävlade idag på storebror. Jag hjälpte henne på framridningen, genom att stötta upp min försvagade skuldra mot staketet. Dottern skämdes och stängde av mig. Trots det placerade hon sig i klassen och stoltheten hos mig gick inte att dölja. Efter ritten gav jag min dotter en liten belöning för rosetten genom att ge henne, och mig, en start i tunnelloppet i Stockholm. 1 mils löpning i de nya biltunnlarna. Dottern svarade inte samtidigt som hon tittade in med tom blick i fikabrödet. Nu ser jag fram mot att springa loppet i handikapp klassen, då jag saknar en muskel. Dottern tänkte starta i elit då hon inte vill synas med mig löpandes i mitella...ja den som lever få se...eller inte!