Jag fick den äran att bli utvald av statistiska centralbyrån i en hälsoundersökning. Mycket märklig var frågan om jag tänkta att ta mitt liv och om såfall hur ofta under det senaste året. Då det inte gick att fylla i varje dag lämnade jag frågan och gick vidare. Tanken gick genast vidare hur detta skulle kunna genomföras här på gården....ta livet av sig genom att sätta tungan på elstaketet, andas in dieselångorna från den ryska traktorn (en dålig idé då den läcker som ett såll), spetsa sig själv med högaffeln eller rent av bli förgiftat av ett bett från fluffet, den lilla huskaninen. Men det säkraste måste ändå vara att bara bo kvar, förr eller senare tar gården livet av en.

Maken var nära en gång då han lekte "hoppa twist" i elstaketet med en tunna vatten i famnen och med träskor på fötterna. Personligen hade jag tagit vägen genom grinden som var 2 meter från den väg han valde. Träskorna blev aldrig sig själva efter den dagen, inte vattentunnan heller. 

På allmän begäran har jag nu skaffat en blogg. Denna blogg kommer att innehålla mest skit och dravel om livet och misären på en gård i norra Västmanland. Berörda och oberörda på gården är allt som oftast benämnda som; Maken, dotter, sonen, fluffet, den halvblinde samt kattjävlarna. Känsliga läsare ombedes att lämna bloggen omgående. Resterande önskas en trevlig resa genom vårat lidande...............välkomna!