Topplista över obehagliga upplevelser, för stunden.

10- Feta spindlar i jordkällaren

  9- Makens mc hjälm

  8- Svälja en fluga som precis flugit från gödselstacken

  7- Fluffet

  6- Makens middag

  5- Träningsvärk

  4- Bromsarna på bilen

  3- Hålfotsinläggen innan de försvann

  2- elräkningen

  1-Att inse att gården aldrig kommer att släppa taget om oss

Idag har motorcykeln fått sin premiärtur av maken, stackars mc för att inte tala om hjälmen. Makens hjälm har möglat i fodret under vintern. Efter provkörningen behöver den nu antimögelmedel, lackas och omjusteras efter en kollision med en duva på E18 ihöjd med Svedvi rastplats. Maken kallas numera för "sitting Bull" då resterna av duvan sitter kvar på hjälmen. En liten tanke skänkes till duvan som tyvärr förlorade livet i den tragiska olyckan. 

Idag är en stor dag på landet då en ny skottkärra har inhandlats och monterats. Nu slipper vi backa skottkärra ut på gödselstacken för att få ut skiten då däcket försvann från fälgen.

Dagens ordspråk myntade maken i detta nu:" I vänster varv går det i vänster". Mycket kloka ord... Maken sitter och tittar på ponnyakuten tillsammans med dottern och konstaterade att så är det. Ett upplysande program där det finns en hel del fakta att ta del av. Dottern skriker "TYST" då maken och sonen kommenterar programmet. Själv känner jag att jag ska hålla mig undan då makens middag börjar göra sig påmind. 

Imorgon är det valborg. En dag i eldens tecken. Jag funderar över försäkringen på den lilla jaktstugan som behöver byta tak i år. Fordonsparken behöver även den ett litet lyft för att inte tala om badrumsinredningen, sofflocket, fluffets bur, sonens skor och mina hålfotsinlägg som försvann i hagen. Ja...livet går vidare på landet.....ett tag till...

Mamma lyckades övertala mig om att göra ett gästinlägg, så varför inte? Jag heter iallafall Tova och är 14 år gammal. Har en egen ponny som heter Mary och är född 2004, som min underbara mamma har köpt. Vi tävlar tillsammans i dressyr och hoppning, och tar dagen som den kommer. Vi tävlar så ofta vi kan, och tycker att det är super kul! Planerna för i år är att tävla i LA:1 med ritter på över 60%. Och att få rutin på hoppningen, gå ut på några små klasser till en början. 

www.ponnynmary.blogg.se

Dottern berättade att hon såg en trana och en fasad på en av ängarna idag. Jag funderade en stund och insåg att hon hade rätt. En fasad att vara en god hustru som en skänk från ovan genom att laga gudomlig mat, städa som en gudinna och vara en perfekt moder på en ännu mera perfekt gård. För att inta tala om den fantastiska fordonsparken Dottern sa sedan att fasaden flög iväg. Jag funderade en stund och andades ut och inser att fasader inte finns på landet...mest kråkor. Men med eftertanke kanske fasaden ska målas i sommar.

Idag kom våren till landet. Klockan 05:10 imorse kom två tranor nedseglandes från horisonten och landade på vallen utanför. Tranorna dansade och en av dem visade sig gått igång på dansen. Helt plötsligt fick jag skåda tranparning i dikeskanten samtidigt som jag sköljde ned kaviarmackan med morgonkaffet.....Plötsligt fick jag en ingivelse till en morgondikt:

Dimman skingrade sig runt äppelträdets krona, tranan den på landet trona. Haren skuttade runt i leran och  leta hö, den fastnade och komma sedan att dö. Rådjuret ligger i gräset och njuter, men bara en stund för den jag snart skjuter. Saven den stiger upp i grenen när jag får sätt på sirenen....Våren på landet den 25 april kom för grodan i diket har lagt sin rom.

Diktsamlingen kan komma att ges ut till hösten 2012 i pappersrulleformat. Signering med en opersonlig touch samt en träff med maken till de första tio besökarna. Årets julklapp är redan klar. Kom och skynda! Datum för detta kommer inom långt.

Idag är en annan dag. Särskilt idag. Vaknade inatt och undrade vem jag var. Jag funderade en stund och tänkte till en början att det kunde vara roligt att vara någon annan. Varför inte min make för en dag. Jag tittade på min make, vände mig, funderade en stund och konstaterade att jag hittat mig själv igen.

Dagen har förflutit i arbetets tecken...eller inte....lite...Hemma igen och leta hästar i leran. Maken konstaterade att hunden varit borta sedan i höstas, han tror bestämt att den är kvar i leran då kopplet ligger kvar. Jag tror minsann han driver med mig. Hunden rymde till mormor i höstas, likaså makens sinne för humor. 

Hade en ridlektion för dottern och granndottern i eftermiddags. Under tiden passade maken på att vårstarta fordonen hemma på gårdsplanen, bredvid paddocken. Efter det var han tvungen att provköra fram och tillbaka, förbi paddocken. Resultat: Ett långt stämband, det andra gick av. Svullet gomsegel och en spricka i mungipan på fru Frohm.

Idag är för övrigt en mycket bra dag då dottern precis kom och sa att hon hittat en strumpa i påslakanet. Denna strumpa har varit försvunnen sedan i somras..Nu skall detta firas med att hitta den andra strumpan...idag har verkligan varit en annan dag.

Ett ordspråk jag aldrig riktigt begripit mig på....guld i mund och bly i ändan, som min mor sa. Idag är det söndag på gården. Det betyder att det inte blir mycket gjort, idag heller. Morgonens bestyr i stallet är utfört med lite mera besvär då däcket på skottkärran exploderat under natten. Jag tror att fluffet är den skyldige då han fick flytta ut till stallet igår. Jag tyckte nog att fluffets päls var lite luftigare än vanligt.

Regnet fortsätter att ösa ned. Leran i hagarna växer med flera centimeter i timmen. Det är alltid lika intressant att se om skorna sitter kvar på mig och hästarna. Jag funderar på att ha en loppis i hagarna. Det är bara att fynda! Just nu kan jag erbjuda runt 78 hästskor, ett hundhalsband med tillhörande koppel, en gummistövel, ett kokadaver från sekelskiftet och eventuellt ett hålfotsinlägg från scholl.  Återkommer med datum för detta.

Jag fick den äran att bli utvald av statistiska centralbyrån i en hälsoundersökning. Mycket märklig var frågan om jag tänkta att ta mitt liv och om såfall hur ofta under det senaste året. Då det inte gick att fylla i varje dag lämnade jag frågan och gick vidare. Tanken gick genast vidare hur detta skulle kunna genomföras här på gården....ta livet av sig genom att sätta tungan på elstaketet, andas in dieselångorna från den ryska traktorn (en dålig idé då den läcker som ett såll), spetsa sig själv med högaffeln eller rent av bli förgiftat av ett bett från fluffet, den lilla huskaninen. Men det säkraste måste ändå vara att bara bo kvar, förr eller senare tar gården livet av en.

Maken var nära en gång då han lekte "hoppa twist" i elstaketet med en tunna vatten i famnen och med träskor på fötterna. Personligen hade jag tagit vägen genom grinden som var 2 meter från den väg han valde. Träskorna blev aldrig sig själva efter den dagen, inte vattentunnan heller.