Sonen berättade häromdagen att han lyckades med att låsa grannens cykel istället för sin egen efter avslutad cykeltur från jobbet. Det med det obrytbara svindyra cykellåset. Jag funderade på det en stund....ganska länge faktiskt och frågade hur man lyckas med det. Sonen svarade att han inte visste, dessutom var det en elcykel han låste och hans egna var inte en elcykel och dessutom i ganska risigt skick också. Sonen sa att han upptäckte det dagen efter när han skulle cykla till jobbet, då stod inte cykeln kvar där längre, det gjorde däremot grannens elcykel som var låst med dubbla lås. Sonen var lite bekymrad över att grannen inte kunnat ta sin cykel eftersom han låst den. Så...sonen blev av med sin cykel och grannen kom försent till jobbet.

Tankarna flög tillbaka till det gamla 80-talet då mormor lyckades låsa in min kompis i vår lägenheten genom att låsa sjutillhållarlåset, trippelt. När kompisen skulle öppna dörren på morgonen gick det inte att öppna varpå hon fick sitta där tills jag kom hem från skolan. Denna förmåga verkar har nedärvts till de yngre generationerna i nästintill rakt nedstigande led. Jag minns aningens motsträvigt att jag lyckades låsa in bilnyckeln i bilen samtidigt som jag stod med en häst i handen redo att sätta mig upp för rida fram inför den stundande tävlingsstarten. Handskarna låg väldigt fint på passagerarsätet samtidigt som centrallåset klickade i. Maken kanske inte blev så glad att köra 10 mil med reservnyckeln inte jag heller efter att ha avslutat min ritt med blåsor i händerna. 

Sonen ringde igår och frågade om vi ville ha gös. Ja gärna sa jag eftersom jag har hört talas om att gös ska vara en god matfisk för den som kan laga mat. Jag frågade hur mycket gös han hade att ge till skänks. Ingen svarade han. Jag funderade krampaktigt över det svaret men lyckades inte komma till någon slutsats. Sonen sa att om han eventuellt får gös i framtiden kommer han att ge den till sin jättegamla mor. Dessutom måste han köpa nytt fiskespö då det han hade gick av när han kastade ut draget. Spöt gick i två delar och flöt så fint ute i sjön, sonen fick veva in den främre delen av spöt och draget, väl invevat satt en gös på kroken. Nu bröt helvetet ut....sonen lyckades få upp den främre delen av fiskespöt tillsammans med en halv kilometer fiskelina och med en minst tre kilos gös på kroken, i båten där detta utspelade sig befann sig sonens kompis och dennes hund. När hunden såg gösen halas in i båten blev den som besatt och som hämtat ur skräckfilmen började den attackera den sprattlande gösen med fradga som flög över hela båten. Sonen lyckades få bort den förskräckta gösen från kroken och slängde tillbaka den i sjön. Sonen och kompisen avslutade fisketuren fulla med hunddreggel, utan fisk och med ett fiskespö belagt med körförbud och en galen hund. Sonen sa att det här blev en dyr månad eftersom han måste köpa en ny cykel och ett nytt fiskespö. Jag nämnde att vi har en gammal postcykel i förrådet som han kan få rusta upp, blir dock lite pyssel eftersom maken kört över den med harven. Sonen tackade motvilligt nej till detta erbjudande, erbjöd samtidigt ett gammalt metspö som jag ärvt från min farfars far vilket även den fick ett nekande svar. Nu kommer detta att finnas till försäljning till den som är intresserad....eller inte