Nu när tjälen ligger djup och våren inte kan ses på en överskådlig framtid har maken hittat en ny sysselsättning på landet då grävaren har fått semester. Maken frågade mig en dag efter att jag kom hem från jobbet om det inte var lite ljusare ute....jag funderade en stund och tittade om han hade fått upp den där lampan som gick sönder för fyra år sedan, maken tittade på mig som han inte visste vem jag var och dottern fick förklara vad han hade gjort. Maken hade fällt en av de enormt stora granarna bakom torpet. Jo lite ljusare blev det nog allt, om det här fortsätter behöver vi inte ställa om klockan på söndag.

Tävlingssäsongen har startat. Dottern har lyckats bäst på banorna med stallets hästar. Själv hade jag en nära döden upplevelse när jag tävlade härom helgen. Hästen kändes som den vore någon annanstans än på dressyrbanan, själv undrade jag också var jag var efter att det började svartna för ögonen av ansträngning, ett tag trodde jag att jag inte syntes på grund av att det gick så långsamt. Någon har myntat att dressyr är ett angenämt sätt att rida på, det vet i fan om den personen har ridit någon gång över huvud taget...hästen gav upp efter inridning och hälsning men inte jag, fick en ganska bra känsla i början av den sista travökningen som varade i ett och halv steg, det halva steget eftersom hästen fastnade i takten i den otroliga framfarten. Halten på slutet blev bäst och den var jag riktigt nöjd över, belönades med betyget 3 eftersom den blev 25 meter för tidig. Dottern hurrade och berömde att min stövlar såg ju snygga ut då de blänkte som tusan. 

Mormor ringde mig häromdagen och undrade om jag hade ett telefonnummer som hade tappats bort i hennes telefon. Hon sa att alla nummer var borta. Jag undrade en stund hur hon då kunde ringa mig men besinnande mig från att fråga. Mormor fick det förlorade numret och jag fortsatte att fundera på borttappade saker. Häromdagen tappade jag minnet efter att ha gått från jobbet till parkeringen vid centralstationen för att inte hitta min bil som jag hade parkerat utanför jobbet 1 km därifrån. Det belönades med att jag inte fick titta på farmen den kvällen. Dottern tappade bort vetskapen om att hon var ledig från jobbet och åkte dit klockan 07.00....det var roligt och jag kanske skrattade för mig själv inombords vilket inte dottern gjorde. Dottern  belönades med att mocka stallet och tillhörande hagar. Det enda som maken har tappat det är håret fast det har ju tagit en viss tid, det belönas med sovmorgon eftersom det tar mindre tid framför spegeln. Nu ser jag fram mot en varm och härlig vår med mindre borttappade saker, finns ett uttryck, det som göms i snö kommer fram i tö...eller inte