Alla inlägg under december 2018

Av Ylva Frohm - 29 december 2018 17:29

Såå….härom veckan hade vi strömavbrott. Någon gång under natten gick strömmen. Klockan 05:00 ringde min som tur var batteridrivna klockan, jag fumlade efter klockan i mörkret, välte omkull den och försökte tända lampan. När det inte gick undrade jag om jag fortfarande sov eftersom det var så mörkt, trots att jag hade ögonen öppna, funderade en stund över det och försökte tända lampan igen, gick lika dåligt den här gången. Vad fasen, blev förbannad på klockan som aldrig slutade ringa. Klev upp och hittade klockan, stängde av den genom att tappa den i golvet och kröp ut i hallen och nedför trapporna för att leta efter en ficklampa. Av gammal vana försökte jag sätta på kaffebryggaren vilket gick jättedåligt…MÅSTE HA KAFFE. Som tur är finns det en uråldrig järnspis i köket, typ dubbelt så gammal som maken.. In med ved och två toarullar som tändmedel…efter att ha klätt på mig och sminkat mig i ett sken likt månsken i en mulen oktobernatt gick jag ut i det rökfyllda köket och drack mitt kaffe och for till jobbet med en skadad hornhinna och svarta tänder. När jag startade bilen kom strömmen tillbaka……


Det har varit jul i vårt hus. Julen har firats i tre omgångar med en jädrans massa jansons och sill. Den förbannade skinkan tar aldrig slut och granen barrar som vanligt. Maken fick för små byxor och dottern ett hästhuvud, en helt vanlig jul med andra ord. Sonen har nedärvt mors kokkunskaper och griljerade en rå skinka i sin boning….det berättades i djupt förtroende till familjens stora förtjusning vilket fördes vidare i raskt tempo. Själv gjorde jag en egen sill utan socker med chili och cayennepeppar i…den avsmakades av dottern som nu har tappat smaklökarna till midsommar, kanske sonen skulle ha tagit av sillen istället inför provsmakningen av hans skinka…skrattade hejdlöst åt det en stund med stängd mun. Som vanlig sig bör spelades julklappsspelet i vansinnes tempo, efter att klapparna farit runt i vardagsrummet i 78 minuter avslutades spelet genom att tärningen försvann….ett av stearinljusen också…nöjda och glada med våra fina presenter med mer eller mindre julklappspapper på, som byttes friskt om vartannat har vi nu påbörjat en ny tradition den heter ”jaga ut demoner från sovrummet”, det efter att jag nämnde att jag har en vilsen skäl vid gardinen närmast min walk in closet. Sagt och gjort..mormor, sonen och jag for upp till sovrummet och drev ut grannen som uppehållit sig vid strumplådan i närmare 350 år, juratiden tror jag den kallas..nu förstår jag varför alla strumpor är omaka, i oreda och att sängen alltid är obäddad. Funderar redan nu på vad vi ska driva ut nästa jul för att bibehålla den nya traditionen. Maken tyckte vi kunde driva ut hästarna från stallet och göra traktorgarage av stallet. Nu har jag bestämt att maken får eget sovrum och grävförbud i ett skålpund år framöver.


Alldeles snart är det nytt år och innan det nyårsfirande. Vi ska även här introducera en ny tradition vilket heter ”skapa ett nyårslöfte till den som sitter till höger vid middagsbjudningen”. Som tur är är det jag som sköter bordsplaceringen vilket betyder att maken ska sitta till höger om mig…Makens nyårslöfte blir att ställa av grävskopan i Kiruna och låta den stå där på obestämd tid, bygga ridhus till frun och en pool med ett fint däck ute på den blivande enormt stora inglasade altanen som ännu inte finns, innan dess ett nytt kök, badrum och en ny lastbil till hästarna…så….ganska nöjd faktiskt. Undrar vad jag får för nyårslöfte av min bordsgranne. Under tiden som jag klurar på det vill jag önska alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR med härliga införlivade nyårslöften…eller inte

ANNONS
Av Ylva Frohm - 8 december 2018 08:19

 

Så kom dagen så jag skulle fylla 50 år.....festen planerades mycket väl i förväg, i ungefär en halv vecka innan, väl tilltaget om jag frågar maken. Dagarna innan gick jag till frissan för att fixa 50-års looken, passade på att fixa den senaste trenden av ögonbrynsplockning och färgsättning till min ögonfärg. Satt i frisörstolen med min redan korta frisyr och frissan undrade vad hon skulle klippa...hon hittade en hög långa hår i ögonbrynen och satte saxen i dessa. Funderade en stund om jag skulle permanenta ögonbrynen, de skulle se lustigt ut, slutade fundera när pincetten drog tag i det löshängande skinnet där ögonbrynet sitter fäst. Frissan fick hålla upp skinnet med ena handen för att få till min nya look. 2 1/2 timme senare var jag klar med en del funderingar kring åldern 50 i mitt uråldriga sinne.


Det här med åldern är bara en siffra, sägs det…Min make påminner mig ofta om att våran äldsta traktor på gården är lika gammal som jag. Då påminner jag honom att jag har mer skäggväxt än honom. Det här med hår är märkligt. Jag har fått hår där jag minst anade att man kunde få hår. Någonting hände efter att 40 års strecket passerades, nu när sekelskiftet inträdde ploppade det upp ståltrådslikande växt på smalbenen och hår som ser ut som svinto på stortårna. Maken erbjöd att låna ut vinkelslipen…om jag säger så här….maken kommer aldrig erbjuda detta igen….nästa gång erbjöd han gräsklipparen istället. Som straff gömde jag nycklarna till grävaren…


50-års dagen kom i en väldig fart. Jag vaknade stel i kroppen efter att ha sovit i samma ställning eftersom jag målade tånaglarna innan sängdags, mycket dum ide´. Sekelskiftet hade nu smugit sig in i min lekamen under natten likt satan själv. Jag skrek efter maken för att få hjälp att bända kroppen från madrassen. Maken erbjöd en kofot och tittade lite extra på mina nygjorda ögonbryn och tyckte att vi skulle tillkalla grannen som kunde heela ut satan själv från kroppen. Jag tänkte en stund på det och insåg att det kunde vara en god idé, tittade till tånaglarna och insåg att det fastnat dun från kudden på lilltånageln, tänkte inget mer på det och välte mig ur sängen för att ta mig till köket...efter att ha utfört ett mindre yogapass i arla morgonstund, vilket uppstod när morgonrocken hamnade ut och in tillsammans med att min arm fastnade i den tillhörande luvan, kände jag mig lite alertare och påbörjade planeringen inför partyt som var i oplanerad status.


Inför middagens bordsplacering uppkom problemet att köket var för litet och gästerna för många. Funderade en stund om man kunde sätta mormor i knät på bordsgrannen och dottern äta ståendes. En annan tanke uppkom att introducera festen med att leka hela havet stormar, den som blir utan stol får sätta sig i bilen och äta…skrattade till mentalt och fick en bild av att ha en trerätters vid ratten till den gröna fanskapet utan vindrutetorkare.


Middagen avnjöts och till efterrätten anordnade sonen och dotter en frågequiss om mitt 50-åriga uråldriga liv. Gästerna svarade på för fullt och lustiga bilder visades i ofantlig mängd i hastig takt... Nu kom den största överraskningen. Jag blev utsedd till enväldig domare i tävlingen. Eftersom jag inte kunde svaret på en enda fråga om mig själv så blev det ingen vinnare och tävlingen avslutades med en skål i champagne.


En av gästerna överraskade med en present i form av en vägskylt med tillåten hastighet om 50 km/h. Den mottogs med förtjusning under tiden som jag funderade på om den var äkta eller inte. Grannen informerade mig som är tillika ordförande i vägföreningen om att det, dagen efter, saknades en skylt på sträckan 5 km nordost om vattenfallet som uppkom efter att maken dikade sträckan för ett antal år sedan. Grannen frågade om jag hade sett den. Dagen efter satt det en skylt om 120 km/h på aktuell vägsträcka tillsammans med en parkeringsförbudsskylt.    


Så här i eftertankens kranka blekhet har jag nu glidit in på döhalvan som min far säger, med det ser jag fram mot att köpa in ett dussin läsglasögon med styrka om +6, raka mig varje morgon och påbörja en yogakurs eller varför inte släktforskning? Med detta vill jag rekommendera alla att se fram mot en åldrande framtid med halvblindhet och skäggig hud...eller inte



ANNONS
Tidigare månad - Senare månad
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se