Spindlar kan vara bra till mycket. Till exempel att skrämma barn med. Särskilt dottern då hon inte är en god vän av kryp. Maken använder spindlar i arbetet. En av bilarna på gården vill ha nya spindelleder. Nu förstår jag varför dessa inte håller så länge. Nu ska frun ut på äventyr. Det vill säga motorcykelutbildning i storstaden Stockholm. Med skräckblandad huvudvärk ska jag försöka överleva en maratonkurs i mc körning på en speciell nivå. Jag funderar på vad jag har givit mig in i. Nervositeten har utmynnat i spindelliknande sköra underben samt en spindelnätsliknande handled. Makens mat under veckan har inte direkt gjort saken bättre. Appropå maken.....han får nu sköta hus och hem under veckorna så jag är frånvarande. Det vill säga att han låter barnen tvätta och städa. Det med anledning av makens tvättförbud, som är på livstid. Sonen har fått den äran att vara kökschef vilket kommer bli en succé. Vi får se om jag kommer tillbaka i samma skick som jag åker i och framförallt är gården i samma skick? Eller inte.....svarta änkans återkomst.....

  Dottern har en längre tid haft en önskan om att ta "grönt kort" i fälttävlan. När jag anmälde dottern till träning vet jag att jag nämnde mitt namn oxå. Detta verkställdes dock inte med anledning av en orolig mage. Orolig mage hade jag i princip hela tiden då dottern skulle hoppa över märkliga och fasta hinder. Ponnyn tyckte att det var mycket märkligt att hoppa över "krokodilen" men klev över den märkliga skapelsen med ett ben i luften och svansen rakt ut. Dottern följde med i hoppet i en tredje del av stigbygeln. En stilpoäng för dotterns tumme som pekade rakt ut.

Några utmanade hinder senare styrde ekipaget vidare mot en vagn, lastad med stolpar. Ponnyn sa absolut NEJ till det och hoppade istället över dragstången. Två försök senare hoppade ponnyn stillastående vilket resulterade i att dottern i hoppögonblicket var ungefär två meter över sadeln. Ponnyn landade med dottern framme vid nosborrarna. Sedan blev det fullt sken och dottern bestämde sig för att gå av, i farten. Resultat: Mamma fick gå och hämta ponny, 2 km från landningsplatsen, och klaffsa fram i blött underlag med nätbeklädda jympaskor samt en tårta till tränaren i avrammlings arvode. Sedan gick det mesta som en dans då jag hotade ponnyn med att maken skulle rida nästa gång.

Appropå maken....denna vecka har resterande höskörd bärgats. Maken hade tagit en extra semestervecka för att återhämta sig efter en oehört anstängande arbetsstart (ironi). Resultatet blev en solfylld vecka med slavarbete då herren gud i himlen hade bestämt sol och värme över gårdens ängar. Eftersom lilla frun var tvungen att köra motorcykel på arbetstid fick maken och barnen fylla resten av höskullen med gult och halvblött hö. Som straff har höpressen överlämnats till mig för rengöring och smörjning, vilket medförde en blöt mage hos maken. Nu kan vi dock njuta av att höskullen är full med härligt näringsfattigt hö.

Idag tog maken och sonen ned höelevatorn från höskullen. Jag tror det är rekord för hur länge den har stått där. Då den är antikt tung så är det alltid förenad med orolig mage och huvudvärk för att få ned den, mest huvudvärk. Jag antar att det gick bra då det bara var lite spår i toaletten och traktorn hel, sonen oxå Jag känner mig nöjd med veckan som gått, jag tror makens mage känner detsamma....eller inte.

Landet har fått en ny bil. Fått och fått....det vill säga att forden har lämnat plats till en ny yngre och fräshare kollega. LAS-lagens regler är annars ett motto som gäller fordonsparken på gården. Ett undantag gjordes då en av bilarna demonstrerade vilt efter besiktningen. Den är nu mera avskedad med omedelbar verkan. Forden börjar även den att ta sig i ton och vi funderar på att sparka ut den med.

Ekonomin till den nya medarbetaren fick vi genom att maken fick råna sig själv. Han deklarerade att det är jag som bär skulden till det. Det betyder att jag är anstiftare och måste avtjäna det genom att raka hans rygg i två år framöver. 

Ännu har vi sommar och regn. Höskörden finns fortfarande på vallen, gul och fin, oslagen och orörd. Nu börjar jag tro att det är bättre att sätta eld på skiten och hoppas på att hästarna vill gå på diet resten av året. Annars förflyter livet på gården som vanligt. Inga större nyheter förutom att grillen ramlat ned från altanen. Hur detta gick till är det ingen som vet. Jag har dock mina aningar då jag såg en kattklo på grillgallret. 

Sonen har rymt till Västerfärnebo och har ej avhörts på fjorton dagar. Dottern har flyttat ut till stallet då hon fått ansvar som stallchef. Maken ska ut på krogen ikväll och jag ber mina kollegor att visa barmhärtighet vid krogstängning. Som tur är ska sonen bistå med hämtning senare under natten. Vilken av medarbetarna (läs fordonsparken) som får rulla från gården och utföra detta ärende är ännu inte bestämt. Kanske höpressen ska få jobba lite, eller balvagnen kanske ett bättre alternativ. Som tur är arbetar jag på annan ort och behöver inte närvara vid denna lastning utan kan lugnt sitta tillbakalutad i den nya bilen, lyssna på nyheterna....som förtäljer att natten i Västerås har varit av kaosartad karaktär då en berusad man fastnat med en fot i en höpress, årsmodell 1958, med en öl i handen på E18. E18 avstängd på obestämt tid.

  Suck......eller dubbelsuck som Kalle Anka skulle säga. Eller ökensuck!! Igår fick jag min iphone som varit inne på reparation. Döm om min förvåning (eller inte) när samma lilla fel kvarstår. Nu har jag pratat med reparatören, igen, som uppmanar mig till att hålla ut och skicka tillbaka telefonjäveln för reparation. Han hade aldrig hört någon med detta fel som jag har. Naturligtvis så är jag inte särskilt förvånad. Jag orkar inte ens bli upprörd. Om jag hade en adress till Östermalm hade detta fel aldrig uppstått. Landfan!

I övrigt önskar jag öken väder då det förbannade höet ännu inte har kommit in. 5-6 ton väntar ute på vallarna som nu har börjat att inta en gulvitaktig nyans. I ren affekt gick regnmätaren sönder då SMHI lovade mera regn, likaså tvättlinan som brast av för blöt och regntung tvätt. Makens strumpor har bleknat på tvättlinan av att aldrig få komma in (mina hamnade i torktumlaren).

Veckan har fortsatt mycket bra då den lilla svarta har fungerande bromsar igen men stereon la av igår. Miniatyrbilen (den röda) ska bli ersatt av en annan röd bil. Vilket årtionde är ännu inte bestämt. Men maken deklarerade att den inte mår bra alls. Kanske kan man låna ut den till Telefonbolaget och lägga iphonen under bromspedalen.....ingen bra idé alls om jag inte vill avtjäna ett långt straff för lidandet det medför för de som ska ta hand om spillrorna efter den tragiska olyckan som inträffade på landet, utan bromsar, utan vindrutetorkare eller antenn på en ödslig mörk väg....i en öken...utan fungerande telefon. Ja! det är det kan det vara värt, nu får de minsann smaka på egen medicin med eller utan öken.