Så! Nu har utbildningen och inridningen av "lillan" påbörjats på landet. Första invigningen fick dottern göra. Självklart fotodokumenterades detta i motljus av solen vilket fick dotterns huvud att se ut som en ficklampa...själv är jag rätt nöjd med resultatet. Hängningen gick utmärkt och lillan fick vila resten av sommaren i hagen som maken dikades i våras som resulterade i enorma vallgravar och jordmassor som vi kan åka skidor i till vintern. Sommaren förflöt med mycket sol och värme och augusti kom. Nu ville vi förstås introducera sadeln. Efter att ha konstaterat att lillans rygg och manke är likt en öltunna så dammade jag fram den föråldrade urgamla sadeln från 1968, vilket i och för sig är ett mycket bra årtal då frun på gården föddes, något platt i sätet och rostiga stigbyglar men den passade eftersom råttorna ätit upp stoppningen i den. Sagt och gjort, på med sadel och spänna gjorden, ut på stallbacken och hej då! lillan försvann med den urgamla sadeln in i hagen med den tilltänkta OS backen i slope style för nybörjare. Efter denna resa så tog vi en halvhalt vid garaget där maken reparerade harven efter att gjort ett försök att rätta till parkeringen efter att dottern parkerade mormors bil.

September: Så...nu har lillan vant sig vid sadel den här gången med stoppning..Nu var tanken att lillan ska få ryttare på sig i sadeln. Jag frågade mormor som kom på fika om hon ville rida då hon var sugen för 25 år sedan, hon tackade dock nej och jag slängde upp dottern. Den här gången i mulet väder vilket inte gjorde sig på bild. Pallen kom fram och dottern hängde lite snällt till en början vilket tröttade ut Lillan med en suck så att vi raskt gick vidare att kasta över ena benet högt över korset vilket vi inte skulle ha gjort...Lillan tog ett 3 meter skutt över marken och dottern hamnade bakom sadeln, vilket såg väldigt spänstigt ut, och hamnade på korset. Om jag säger så här, Lillan är kort som en Shetlandsponny i kroppen och lika rund som en boll vig som en katt är jag enormt imponerad att dottern satt kvar i 1/2 sekund av en hundradel i kvadrat! Dottern for upp i luften, Lillan stannade på marken och jag tappade hörseln efter att dottern skrek i högan sky!

Mitten av september: Dottern fick erbjudandet igen vilket hon tackade ja till, på med sadel med stoppning och träns kopplat till en säkerhetslina där jag skulle vara den så kallade säkerheten...om jag säger så här! Om linan hade varit kopplad till någon säkerhet så hade dottern varit glad likaså jag om jag hade haft en kamera i startläge...Kanske att dottern inte var så nöjd efteråt och beklagade sig att stöveln flög av och någonting om att jag skulle rida nästa gång. Jag funderade en stund över det resonemanget och kom överens med mig själv att det var en mycket dålig idé. 

Oktober...lite så där i början...Nu ville Lillan mer än gärna springa med sadel på med eller utan stoppning..nu har dottern till och med suttit på Lillan i skritt och vi har tränat mycket på att stå still under tiden som maken far omkring med alla gården fordon utan vår vilja. Nu kan vi till och med planera på att introducera gångart nummer två till OS 2024, i Sverige, på landet med en dotter med nya övertalningsblänkanderidstövlar, dyra som fan.

Oktober runt mitten..Maken har precis fyllt år. Det firades med ett hurra på eftermiddagen och middag som visslade på spisen...Dottern frågade innan middagen vad det var som lät. Vi satt alla och lyssnade och konstaterade att det visslade från kastrullen. I kastrullen låg ett stycke sönderfruset älgbogblad från år 2012 frost, tänkte koka den först för att makens tänder inte skulle gå åt. Funderade på varför det visslade men fick naturligtvis inget vettigt svar på det...Middagen serverades med ett mustigt vin från en treliters dunk som stått sedan maj. Det blev en mycket trevlig kväll som avslutades med spelet Fia med Knuff där maken gick all in vilket resulterade i att spelpjäserna får vi leta efter på övervåningen. Nu ser vi fram mot den nya gångarten trav och husfruns födelsedag någon gång i framtiden, närmare OS närmare jul...eller kanske inte alls eftersom det är makens tur att laga middag......

 

Eva Gustafsson

21 oktober 2018 20:52

Ojojoj. Livet på landet är hårt o svårt

Ylva Frohm

29 december 2018 19:10

Du anar inte ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna vecka har hittills varit rätt varierad och jag tror en lång semester skulle vara på sin plats! Veckan har bestått av fölvak, tävling, fölvak och tävling. Idag bröllop, ja inte mitt, och imorgon tävling Som tur var införskaffade dottern ...

Vi går i väntans tider här på landet. Lillan ska snart om allt vill sig väl bli mamma för första gången. Vi har nu installerat en kamera som ska övervaka henne när det är dax. I väntans tider är även maken som just för nu har en fungerande rygg, f...

I eftertankens kranka blekhet funderar jag hur det är att vara barn idag mot att vara barn igår. Tanken uppkom efter att jag läst ett inlägg på sociala medier om att dagens barns lekrum är inomhus kontra barn från gårdagens lekrum var utomhus. Vad fi...

Nu finns min blogg i bokform! Helt sjukt faktiskt att det fanns ngn som ville ge ut den. Fast det är ju klart, betalar man så! Boken är faktiskt ett lite av ett firande, 10 år har bloggen funnits och vi har ännu överlevt, konstigt nog. Att ma...

Så! Maken har blivit TikTok kändis! Hur gick då det till kan man undra. Eller inte förresten. Mina övervuxna barn tyckte jag skulle ha TikTok! Sagt och gjort! 54 år ung installerade jag appen och gick all in. Funderade på vad jag skulle heta på T...