Nu har familjen varit hundvakt. Tankarna om hund i familjen har nu tagit fart igen. Valet av ras är det svåraste. Dottern vill han en liten hund men det vill inte maken. Sonen vill ha en rejäl hund men det vill inte dottern. Jag vill ha en jakthund, det vill även maken. Han vill ha en vorsthe men det vill absolut inte jag ha. Jag kan tänka mig en tax men det säger hela familjen nej till.  

Hår! Valet av hund kan tänka sig att avgöra hårvalet på hunden. En schäfer hårar mycket, likaså jämthund och gråhund. De hårar för jämnan. Maken hårar ingenting då han inte hår något hår kvar. En kinesisk nakenhund kan vara en lösning men jag vet inte varför vi skulle ha en sådan. Den förra hunden vi hade rakade vi, den hårade som attan efter det. 

Klor! Att klippa klorna kan vara ett utmaning som upptog hela familjen. En hund vi hade tyckte inte om detta då någon..?.hade klippt i pulpan så att blodet flödade i hela köket. Det slutade med att en fick ligga på hunden, en tvångshöll tassen, en sjöng en vaggvisa under tiden munkorgen påfördes den lilla nosen. Efter ett halvår gick det att klippa klorna utan att bli huggen i fingret och mjölksyra i höger skinka. Tyvärr är den hunden begraven idag, på familjens djurkyrkogård...det har blivit en mängd gravplatser under åren. 

Nu har vi kommit fram att den nya hunden skall kunna jaga rätt villebråd, inte håra, vakta gården på bästa vis, inte vara för liten och inte för stor, ha lättklippta klor och en självsanerande mun. Den nya hunden skall även kunna utföra mindre jobb på gården. Detta skulle kunna vara en bra kontaktannons för en singel som söker en ny man.

Ja, vi får se vilken ras det blir. Ett riktigt hundgöra att välja!