Senaste inläggen

Av Ylva Frohm - 24 november 2012 16:03

  Igår chockade maken familjen genom baka bullar. Då detta aldrig har inträffat tidigare utbrast jag "ska DU baka?" sedan gick jag till jobbet. Jag kände mig som en lyxhustru som kunde få åka till jobbet under tiden maken pysslade med bullbak och städning, på vårat land är det jämlikt då maken står för den feminina sidan...vem som står för den andra sidan har diskuterats. Hur blev då bullarna? Och varför är det en grön hund på bilden? Vad gör ljusen för nytta? Det är några frågor jag ska försöka besvara.


Svar på fråga 1: Bullarna blev av lite olika karaktär då dottern bakvägrade då hälften av ingredienserna saknades. Maken hittade ett recept på internet och bakade efter det (se recept sprängdeg.se) resultatet fick jag avnjuta i morse tillsammans med en mugg mycket starkt kaffe. Kan avslöja att bullarna var rätt goda vilket var en överraskning. 


Fråga 2, hunden: Det är ingen som vet....maken kom hem med den en dag för några veckor sedan, en mörk och regnig november kväll. Vad han fått den ifrån är det ingen som vet men nu bor den här, på kökslampan, och ser ned på oss. 


Fråga 3, ljusen: för att skapa en stämningsfull bild helt enkelt, för att pigga upp bullarna lite.


Helgen i övrigt blir av lugn karaktär. Så lugn den nu kan bli då sonens lilla röda besiktigades i tisdags. Nu har vi bara två bilar som skall ombesiktigas. Jag är nöjd med resultatet då beskedet att en av dem skall begravas på Hallstas bilskrot någon gång innan jul. Jag kan tänka mig att begrava den bredvid våran gamla katt då de båda slutade spinna för 25 år sedan. Jag tyckte själv att jag glimmade till en aning då jag vitsade till det. Sonen uppskattade inte skämtet, inte maken heller som svarade med att gå ut till torpet för att hitta sig själv. 


På vårat land har det nu regnat idogt i 1 1/2 år. Flödet av lervatten har runnit över gården och skapat en nytt landskap runt stallet. Idag körde jag fast med storbilen på stallplanen och skapade ännu en landskapsförändring.  


Dottern sa en kväll till maken att hon skall rida en Pay and Ride på den nya hästen. Maken svarade frånvarande, då han tittade på Hollywoodfruar  och sa: - Ja min dotter, det är klart att du ska rida Pay and Die. Dottern blev upprörd och låste in sig på rummet. 


Nu väntas en middag med lammkött....nu var det ingen "bak"tanke med detta...eller det var det nog då maken faktiskt är äldre än vad jag är. Det brukar jag påminna honom om, ganska ofta. Lammsteken kryddas med chilli för att  "hotta" upp köttet. Till det serveras en kryddig potatisgratäng för att glömma vad köttet smakar. Jag antar att efterrätten blir en bulle....utan baktanke...serveras med eftertanke om hur baket kunde ha smakat...eller inte

ANNONS
Av Ylva Frohm - 17 november 2012 11:05

Gården är fylld med berättelser i skulpturformer. Dottern och jag städade upp en gång utanför stallet. Det resulterade i en ståtlig skulptur (se bild) av cementrör. Rör som aldrig hamnade i täckdikningen. Rör som aldrig kommer att hamna i dess rätta element. Vi gjorde en insatts att rädda cementrören från en säker destruktion genom att hylla dem med en plats nära garaget. Vissa anser att det är en fallos symbol.....

Ett annat konstverk som inte berättar så mycket är renoveringen av stallet. Den började ca år 2003 och varade ungefär en kvart....resulterade i en långrast som ännu kvarstår. Dock ej särskilt falloslikt....enligt vissa. Ett annat konstverk som berättar är den vi har utanför storstugan...ett resultat av renoveringen av stallet. "Det är den glömda hinken med murbruk med murarsleven istoppad till hälftenkonstverket". Detta upptäcktes en kylig augustieftermiddag efter fikat hos grannen...en fredag och året var 2003. Maken blev aldrig sig själv igen då upptäckten gjordes....stallbygget avstannades efter den traumatiska upplevelsen. En timme senare var upplevelsen monterad på en huggkubbe och signerad med makens namn av lilla söta frun. Den har skapat stor succé och vissa anser att den inte ser ut som en fallossymbol, vilket är att anse som ett misslyckande.

Slutligen har vi det finaste av konstverken utanför pannrummet. Ett resultat av crossfit träningar och uppätna kosttillskott.... Ett konstverk i form av en tom hink med en defekt toalettring på denna. Locket går dock inte att stänga vilket är att anses som en fallos symbol.... Nu ser vi fram mot nya konstverk på landet som har en historia att berätta...eller inte, för vissa.

ANNONS
Av Ylva Frohm - 10 november 2012 16:07

   


Mössen har invanderat storstugan på landet. Det är i och för sig ingen nyhet då de har varit inneboende så länge vi har bott här. Nu börjar dock hyresgästerna vara besvärliga då de gnager på elkablarna. Det hela uppdagades då jag satt och tittade på tv i godan ro. Plötsligt slocknade elen på gården...jag trevade mig fram genom att hålla en fot i golvet och en hand på väggen..trots att jag bott i huset över 10 år lyckades jag att tappa orienteringen innan köket. Efter 10 minuter hittade jag en ficklampa så att jag kunde gå ut i pannrummet för att utföra en så kallad felsökning.  Det visade sig att jordfelsbrytaren löst ut. Resultatet av strömavbrottet blev att jag fick väcka både maken och dottern för att kontrollera deras klockradiotider....själv har jag en batteridriven rackare.


Dagen efter satt jag och maken och tittade på "halv åtta hos mig" då vi blev störda av ett knaper. Knapret gjorde maken tokig och det resulterade i att han slet ut kylen från sin boplats. Boplats hade även mössen haft just där. De hade kalasat på kylens sladd. Nu tog det hus i helsike. Sladdfan skulle monteras bort för att montera en ny frisk sådan. För att komma åt skiten skulle en lite svart plastkåpa lyftas av. Nu fanns det en liten fin instruktion instansat i kåpan som visade på att man skulle peta en skruvmejsel på ett visst ställe. Maken tryckte, inget hände. Sonen tryckte inget hände, dottern tryckte absolut hände inget. Jag tryckte och fick ont i tummen. Till slut tog maken och gjorde ett riktigt tryck så plastkåpan sprack i två delar. Jag fick nu leta efter superlimmet som jag trodde låg i kontorslådan....inte. Lådan blev städad och jag fann massa saker som jag saknat väldigt länge såsom tre gamla räkningar och makens födelsedagspresent. Dottern fann limmet i en hink (?) hur det nu har hamnat där. Plastkåpan limmades samtidigt som maken fixade fast den nya kabeln. 


Två och en kvart timmes arbete senare (kl 23:14) var arbetet klart och kylen skulle in i sitt hål igen. Då uppdagades det att sladden var för kort....nu tog det hus i helsike igen. Helt utan förvarning kom kylen ut från sitt hål igen och en halv meter lång repa uppstod i köksgolvet....nu blev det i princip en kaosartad stämning efter det. Jag lyckades inverka något lugnande genom att stå och se förvirrad ut. Till slut lyckades kylen ändå komma på plats, inklusive sladd och ström försörjning. Kriget mot mössen har nu påbörjats. En råttfälla vittjades med en potatiskrokett. Dagen efter skulle fällan kontrolleras, hela råttfällan var borta men potatiskroketten låg kvar. Nu tänkte vi prova att vittja råttfällorna med sladdar istället....eller inte

Av Ylva Frohm - 4 november 2012 17:14

Som vanligt tog jag ut en semestervecka för att jaga älg. Dock inte på vårat land utan på öarna i Stockholms skärgård. Ve och fasa uppstod när jag såg att älgjakten var i förra veckan. Istället för att jaga älg gick jag utbildning att hantera folkmassor istället. Som plåster på såren blev jag inbjuden att jaga rådjur istället. Sagt och gjort....i onsdags for jag ut till öarna för att jag de söta små liven. Det var tänkt att jaktens skulle vara på torsdag och fredagen. Lördagen gick i styckningens tecken av de älgar som fälldes i förra veckan.


Torsdag...vaknade 06:10 av att det dånade i huset. Det var vädret som hälsade på, så pass att gardinerna fladdrade i fönstret trots att det var stängt. Ingen jakt den dagen då vindarna bestämde sig för att ta i upp till stormstyrka. Istället blev det själavård genom att risa gravarna och tända lite ljus för de gamla släktingarna på kyrkogården. 


Fredag...vaknade 06:56 av två blöta beagle nosar i regionen av östersund...eller kanske öregrund? Hundaran övertygade mig ganska snabbt att det var jakttider och inget annat att snacka om. Upp och klä sig för att sedan bege sig ut på öarna. Första ön att besöka var Bockö, ganska passande då jag nästan fick läge på en bock. Min far han gick som en sågbock och själv hade jag en bock att panga med, snart är det dags att sätta fram julbocken,,mycket lustig. Nåväl...pass nummer 1: Jag blev placerad i en vassrugge medans far satt bekvämt på en pall lite längre upp på land. Hunden släpptes och det tog nog exakt 2 minuter innan det kom fram två rådjur till mitt pass. Det var sagt att inte skjuta på första djuret om det kommer flera. Det kom flera. Det första rådjuret var av honkön och hon fick löpa. Det andra djuret var en grann bock med fina horn, han tittade på mig för att sedan visa baken och tog en ostlig riktning mot säkraretrakter. Inget blev skjutet på det passet.


Pass nummer 2: Nu blev jag placerad på en bergknalle meddans jaktkollegan satte sig bakom en sten. Far han satt på en pall under en tall. Hunden släpptes: Exakt 3,45 minuter senare hördes drevskall och ett plaskande. 10 minuter därefter kom hunden farande med en grann bock och en get framför sig. Inget skottläge då heller. 


Pass nummer 3. Jag ble avställd i ett kärr. Far han gick upp på ön och satte sig bekvämt på sin pall vid en martall. Jag blev kissnödig och fastnade med stöveln i kärret då jag var färdig med själva utförandet av behovet. Hunden släpptes och började att driva....drev djuren i sjön, inget skjutet. 


Pass nummer 4: En annan, mindre ö. Jag blev avställd under en tall. Far han satt kvar i båten. Hunden, den andra hunden, släpptes. Hon fick upp två djur, en bock och en get, for iväg 70 meter från mig rätt ut i sjön med hunden efter sig. Det resulterade i att hunden fortsatte jakten på den större ön. 


Resultat: Inget skjutet. Blöt strumpa, ont i benen av allt stående. Kramp i vänster biceps av att hålla bössan, hungrig så middagen avnjöts sent på grund av att jaga hunden som jagade rådjuren väldigt sent till kvällensyndromet. Sent om sider skällde vovven utanför dörren. Hunden fick en varm dusch för att få av sig all ohyra. 38 fästingar senare somnade det lilla livet (läs hundjävel) framför brasan inlindada i en varm filt. Nu dröjer det säkert en månad till innan nästa jakt uppstår...eller inte

Av Ylva Frohm - 29 oktober 2012 09:35

Då var det måndag och en vecka närmare jul. Ute blåser det friskt och det snöar... Säsongens första. Småfåglarna har börjat att utfodras med frön och rester av makens mat.

Igår var jag och maken på bio. Mina farhågor besannades då jag fick sår i gommen av allt för välsaltade popcorn. Jag blev dock inte kissnödig....det blev maken. Maken höll sig vaken men inte mannen i flanellskjorta som satt på den främre raden. Endast ett tiotal mobiltelefoner surrade( inklusive makens) och ett antal hostningar med rosslig andning till följd. Och detta prasslande! Nej...,jag tror att en kväll, raklång i soffan passar mig bättre så jag slipper få känselbortfall i skinkorna och ont i knäna. Maken fick känning i en tå. Han hade tur, mina tår försvann redan vid reklamen. En detalj var rolig...det kom en kvinna med en rolig mössa. Den hade en lång stump som stod rakt upp. Den påminde om en "tehuva" jag är glad att människan inte satte sig framför oss. Filmen då?.... Den var rätt ok om man tycker om att sitta obekvämt och inte vara rädd för folk som andas på en (inklusive maken). Jag ger 3 harklingar av 5 hostningar på den nya Bond filmen. Nog om detta. Nu dröjer det 10 år till nästa biobesök.

Landet har ett fantastiskt erbjudande inför julen. Två mycket brukliga bilar finns att fynda. En billig och den andra mycket billig. Köp båda två och få en höelevator på köpet! Transport får ni lösa själva......

Nu har barnen höstlov. Det vill säga sonen gick in i höstdvala...vaknar eventuellt upp till frukosten våren 2013. Dottern förbereder sig för stallchefsjobbet då jag försvinner spårlöst i tre dagar för att återvända som mig själv..... Eller inte

Av Ylva Frohm - 27 oktober 2012 16:24

  Idag gick dagen ovanligt fort. Det måste vara på grund av att det är lördag. Klockan ringde ilsket redan vid klockan 07:00. Idag var det min tur att gå upp för att utfodra hästarna. Dottern får gå upp imorgon bitti.....maken oxå. Inte för att han behöver det men imorgon ska vi gå på bio och han behöver förbereda sig för detta event. Det var 15 år sedan vi gjorde något sådant tillsammans. Jag ser särskilt fram mot popcorn och läsk i 2 1/2 timme. Av erfarenhet vet jag att popcorn ger sår i gommen och läsken gör en kissnödig. Stolarna har säkert gammalt tuggummi inkletat och föregående besökares hår....sedan är det säkert en suddig bild och alldeles för högt ljud....och som grädde på moset kommer maken att somna. Vid närmare eftertanke tror jag att jag skiter i bion.


För att återgå till dagen så var dottern alldeles förfärligt duktig då hon städat huset, inklusive putsat  fönster. Jag tror jag vet varför.....eller inte. Jag har ridit gårdens hästar...Maken han skulle absolut dammsuga den nya lilla röda bilen då jag passerade med den stora svarta. Maken erbjöd att dammsuga öronen på hästen men jag lyckades inte komma närmare än 35,3 meter från munstycket. Detta skall nu tränas vidare...alltså makens nya infall att dammsuga. 


Den nya lilla röda har nu besiktigats av maken in i minsta detalj. Det har nu visat sig att den vill ha en mängd nymodigheter på sig, bland annat en damask, vinterdäck, ny lack och eventuellt en ny antenn då den böjdes vid dammsugningen. 


Till middag kommer inte makens mat att serveras. Nu kommer jag att behöva gå i terapi då jag för första gången skall tillaga kalops på gårdens vis. Det vill säga med garnera det med en mängd chili och ketschup för att inte avslöja den riktiga smaken. Till det serveras överkokt potatis, då den glömdes på spisen på grund av att sonen helt plötsligt kom hem syndromet. eventuellt kan det bli en efterätt med räkor...detta då de glömdes att serveras innan kalopsen. Jag ser verkligen fram mot middagen...


Sonen kom helt plötsligt infarandes. Han annonserade att han snart skulle gå igen. Nu har han försvunnit med gårdens fyrhjuling i sydlig riktning. Inatt skall klockan ställas om.....jag väcker maken för detta ändamål. Det är samma visa varje år, skall klockan bakåt eller framåt? Detta har nu en gång för alla avhandlats i en djup diskussion om höger och vänster. På våren ska klockan fram en timme, då är läget grönt som är lika med vår. På hösten skall klockan tillbaka en timme, det vill säga läge rött. Rött som rödvin och höstlöv. Oerhört logiskt....eller inte





Av Ylva Frohm - 26 oktober 2012 18:14

Familjen hälsar den nya medlemmen skrotbil välkommen till landet. Nu har vi fem bilar av den karaktären. Den nya är röd.....har fyra hjul och en rak antenn, vilket är att anse som en god egenskap.

Nu ser maken fram mot att göra sig av med den svarta och jag ser fram mot att det gröna eländet blir ett försvagat minne innan min pension. Sonens ljusröda var skrotfärdig redan vid hans födelse, trots det verkar han nöjd ändå. Förmodligen med anledning av att far betalar för utgifterna. Nu var jag inte helt korrekt då sonen inhandlade vinterdäck för egna pengar. Det tog en kvart så var det ena däcket punkterat. Nog om skrotbilar.....

Nu stundar ledigt med barnen. Höstlov med inslag av rådjursjakt på annan ort. Barnen vill inte jaga vilket medför att jag får utföra detta skitgöra på egen hand (ironi). Somliga skall gottgöras med en tur i den nya bilen med den raka antennen.

Jag lurar på att inventera gårdens vagnpark någon dag....två jättegamla traktorer, maken brukar påminna mig om att en av traktorerna är lika gammal som mig. En höskrinda som vi ärvde från någon okänd bonde i Medåker, med defekt dragstång. Vi kan även erbjuda en cementblandare utan knapp. För att inte tala om tre skottkärror med avsaknad av det mesta. Jag tror bestämt att vi drar till med en gårdsakuktion.....eller inte

Av Ylva Frohm - 19 oktober 2012 18:44

Det har hänt en hel del sedan sist. 6 veckors kurs har orsakat en trött handled och en överkörd fotled. Slutresultatet av utbildningen blev en helt ny start på en helt ny karriär utanför landets markgränser mot nya utmaningar och trötta familjemedlemmar. Sonen blev just precis väldigt trött på mig då han skulle göra potatismos utan smör och smörja planksteksplankorna utan olja. Det resulterade i att han fick ta bilvrak nr 2 till Ica för att inhandla dessa varor.

Jag blev trött i förra veckan då jag tränade cross fit, första gången på 9 veckor. Det resulterade i enormt trötta skinkor och förlamade lår. Slutresultatet blev att maken fick inhandla en ny toalettring på Jula då den gick sönder vid ett oannonserat toabesök av frun i huset.

Dottern blev extremt trött då maken bad henne att äta gårdagens middag...tillagad av sistnämnd. Det resulterade i att dottern tog saken i egna händer (slängde ut middagen till fåglarna) och tillagade knorrs våfflor istället, vilket jag ser som ett initiativrikt drag.

Ni ligger maken på soffan och vilar upp sig inför den stundande middagen som blir klar närmare jul. En födelsedagsmiddag vi sent kommer att glömma då sonen glömde smöret i icaaffären. Nu är det jag som har fått matlagningsförbud då moset var att betrakta som klister. Men jag är inte trött för det.....eller inte


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se