Senaste inläggen

Av Ylva Frohm - 20 mars 2021 10:01

Igår tog jag mitt fredagsmys med mig in på toaletten. Det för att färga bort grävlingslooken som inföll sig för några veckor sedan. Två kartonger färg hade jag till mitt förfogande för att få fram den tänkta färgen i håret. Jag förberedde denna högtid genom att ta bort allt som var tygbeklätt inklusive kattlådan sedan dukade jag upp kemikalierna och försökte läsa instruktionerna utan glasögon, vilket gick jättedåligt. Maken erbjöd sig att låna ut sina linser vilket avböjdes. Så..blonderingen masserades in i 15 minuter i håret, en rejäl klutt for iväg rätt ned i makens necessär. Stod och tittade en stund på detta och fortsatte sedan att massera tills fingertopparna började skrynkla ihop sig och se konstiga ut, det då jag aldrig lyckades få ur handskarna från sin förpackningen. Efter en middag med tillhörande disk spolades blonderingen ut ur håret i duschen. Maken konstaterade sedan att håret såg grönflammig ut. Som tur var hade jag en mellanblond färg kvar för applicering i mitt fantastiska hårsvall om 2 cm.

Sagt och gjort, in på toa igen, maken gick och la sig på soffan tillsammans med Doris-Hjördis i tratt, vilket är en helt egen historia. Efter att ha dukat upp de nya kemikalierna frågade maken om jag ville låna hans linser igen vilket jag godtog för att slippa onödiga kommentarer efter färdigt resultat. Makens linser la jag i hans necessär. I med härligheten i håret, halva innehållet hamnade på spegeln efter att haft närkontakt med den på grund av närsyntheten. Efter kvällsfika med tillhörande tv underhållning sköljdes det hela ur igen. Jag gick in till tv soffan och frågade maken om han tyckte resultatet blev likt kvinnans långa mellanblonda hårsvall på förpackningen. Maken kisade och sa att mitt hår fortfarande var lika kort som innan och att han inte såg någon skillnad från början. Han nämnde något om att jag var snyggast när det skymmer. Jag tittade på maken och konstaterade att skymning kanske inte är så dumt ändå, släckte lamporna i tv rummet gick till toan och låste in mig. Efter att ha tvättat av spegeln med makens handduk såg jag att resultatet blev i princip samma lika som det var innan jag började med undantag för nacken där jag missat en tofs som lyste i annan färg. Nu ser jag fram mot att se maken i sina nyblekta linser och färgade ögonbryn efter att ha torkat sig med handduken... eller kanske inte faktiskt

Av Ylva Frohm - 5 mars 2021 12:20

För ett tag sedan fick jag ett sådant där tyngdtäcke som är så modernt nu av maken i present. Maken berättade att han for omkring i ett antal butiker för att hitta det absolut billigaste tyngdtäcket. Efter en halv förmiddag i en mörk förort ramlade han in i en butikskedja som reade ut ett antal täcken. Butiksbiträdet frågade maken hur mycket personen vägde som täcket var ämnat till. Det för att täckets kilo skulle bli rätt. Maken stod en stund och funderade och sa sedan att täcket var en present till lilla frun i huset som väger 160 kg. Butiksbiträdet tittade på maken och var helt tyst i någon minut innan maken sa att det var nog bättre om han åkte till skroten och köpte en körplåt istället.

Så. Nu har jag haft täcket i någon månad eller två, kan meddela att det väger en del, väldigt jobbigt att bädda rent och få på ett påslakan på. Med risk för att få handledsfrakturer tog jag dotterns hjälp för att skaka ned påslakanet i täcket, eller tvärtom. Efter den första natten med täcket vaknade jag på morgonen av att jag låg i samma ställning som jag somnade i. Inte helt lätt att få av den från kroppen vid uppstigning heller, rena fyspasset. Jag funderar på om jag ska köpa något liknande till maken. Då kanske han slutar snarka. Jag tänkte se om jag hittar en armeringsmatta som jag kan klä in i något mjukt, det för att inte riva sönder lakanen. Blir det material över kan det även bli en tillhörande matchande kudde. Vi har några golvmattor från en gammal Saab kvar i garaget som kan användas som kuddvar.

Jag har lite funderingar om och hur täcket ska tvättas då tvättmaskinen endast mäktar med lättviktstvätt. Maken installerade i och för sig ett utespa i somras med extremt mycket klor i. Så mycket klor att makens svarta badbyxor nu är ljusgrå till färgen. Kan kasta ned täcket där när det är dags för tvätt, garanterat bakteriefritt i ett antal decennier framöver. Kan kasta ned middagsdisken samtidigt.

Nu ser jag fram mot att sova i samma ställning några år till i ett desinficerat tungdtäcke med ett sönderfrätt påslakan under tiden som maken badar spa tillsammans med gårdagens korvgryta...eller inte

Av Ylva Frohm - 15 januari 2021 18:45

Nu har snön fallit och kylan anlänt till landet. Nu har vi så pass mycket snö att vi skulle kunna tolka efter hästarna. Sist jag gjorde det fick jag återhämta mig genom att gå i tre nummer förstora kängor ett par veckor, det efter att ha kört över mig själv med skidorna. Det här med skidor skapar minnen. Jag minns när jag var liten så lämnade vi öarna för att åka skidor i fjällen någon gång om året, minns särskilt när mormor och jag skulle ta oss ned för en puckelpist, det efter att mormor såg fel på färgen i den valda backen, mormor valde den svarta. Jag minns väldigt tydligt att jag stannade på mitten då det var så galet brant, under tiden som jag stod där och funderade hur jag ska ta mig ned ser jag hur mormor kommer farande i full fart över en puckel i säkert 80 km i timmen. Jag undrade en stund hur fallet skulle bli, jag han inte fundera särskilt länge förens svar kom. Glasögonen for upp och sedan ned igen, såg ganska kul ut faktiskt. Det mest häpnadsväckande var att mormors pjäxa lossnade från foten, det resulterade i att pjäxa med tillhörande skida åkte ned för puckelpisten, ensam allena, ned för att susa förbi målgången. Undrar än idag vart den skidan tog vägen. Mormor var rätt nöjd att hon kunde promenera ned för backen efter det fallet, jag med. Vid ett annat tillfälle åkte jag och min bror med långfärdsskidor i slalombacken, kan inte rekommenderas då skidorna knäcktes som tändstickor redan i liftkön.  Tror jag lägger det här med skidor bakom mig. Kanske ska testa långfärdsskridskor i stället.


I förrgår var jag och dottern på det lokala gymmet. Tänkte att jag måste komma i form till sommarens kubbspelsturnering. Dottern for iväg och körde någon form av benböj med massa vikter på. Jag började med att gå fort på ett löpband i en halvgrads lutning i ett vansinnestempo. Efter fem minuter kände jag hur benhinnorna krampade och därmed var uppvärmningen klar. Nu kände jag mig redo för benpressen. Slängde på 10 kg och började pressa, vilade en stund och tänkte att jag skulle lägga på lite flera vikter för att få svulstiga lår. Sagt och gjort, hämtade två tio kilos vikter från stativet vid bänkpressen, fick med en två och ett halvt kilos vikt i farten som rullade iväg och la sig hos ett muskelberg vid hantlarna. När jag gick iväg med mina vikter skrek en kille att jag skulle lämna tillbaka hans vikter som jag tagit från hans skivstång. Jag undrade var han gapade om och började pressa igen. Efter att ha fått kramp i baksidan av låren fick han ta vikterna då det ändå inte gjorde någon nytta. Efter avslutat gympass körde jag hem med kramp i hela kroppen ända ut i fingertopparna, det då dottern tyckte vi skulle avsluta passet med att runda av i trappmaskinen i 65 minuter. Väl hemma hade maken målat klart pannrumstaket, vilket tagit tre veckor eftersom röken efter den före detta pannan pyrt in taket under ett par decenniers tid. Det roliga var att han hällt i två liter färg i sin ena gummistövel utan att veta om det, detta uppdagades då hundarna skulle kvällsrastas. Nu behöver vi även ett nytt golv i pannrummet, kanske även en ny tvättmaskin efter att strumpan med tillhörande sula fastnat i trumman. Tror det blir billigare att bygga nytt hus då vi är uppe i en ansenlig renoveringssumma nu, inklusive det oplanerade ridhusbygget.


Imorgon ska det bli -10 grader och strålande sol. Maken sa något om att ta fram sina skidor, anno 1976, jag har förberett att valla med gamla stearinljus från ifjol, en gammal tradition från min makes fars tid då han var försäljare av Duniljus.  Dock får han ta snökäppar till skidstavar då stavarna användes för att tillverka käpphästar för några år sedan. Jag har laddat vår minsta lilla häst för makens äventyr genom att fodra upp henne och lite bosta med lite extra vila, nu ser jag fram mot att se dem ihopkopplade tillsammans, eller inte faktiskt.

Av Ylva Frohm - 21 november 2020 14:57

Idag tänkte jag byta till vinterdäck på bilen, det vill säga jag hämtar däcken och maken gör resten. Jag lyckades hämta två, de andra hade maken redan förflyttat till monteringsplatsen. Ute är det ett förfärligt väder, det blåser uppifrån och ned tillsammans med stora regndroppar skapar det ett obehag för den mänskliga kroppen, särskilt den manliga. Jag påminde maken om att om vi hade haft ett ridhus hade däckbytet kunna göras under tak. Jag påminde även om att någon kvinna i hans närhet snart fyller år. Maken tittade på mig och såg ut som han inte förstod någonting. Just som han skulle ta tag i fälgkorset gick ryggen hans. Maken kröp ut ur garaget, med fälgkorset i vänster hand, och föreslog att vi skulle ta järnspettet och operera in i ryggen... jag tänkte tyst för mig själv i mitt djupaste inre och kom fram till att det vore inte så dumt, en rejäl kroppslig elchock vid elstängselprovning botar nog det mesta, även ryggskott....jobbigt bara när det ska bubbelpoolbadas i makens egenhändigtgjorda utespa. Får ta grävaren till hjälp att få i och ur honom. En rolig tanke som delges senare.

Vindskjulet som invigdes till stona förra helgen används flitigt, som utedass. Imorse i regnstormen stod de mitt ute i hagen och verkade trivas. Ganska praktiskt ändå att de går in och uträttar sina behov, då kan jag mocka under tak...

Nyss satte jag upp julgardinerna, under tiden som det var naket i fönsterna, då jag strök gardinerna, kom maken hasandes med höfterna före och sa att det var snyggt i fönsterna, jag stirrade på honom och efter det hasade han vidare till ryggläge, det för att återställa nervbortfallet som åstadkoms efter den kommentaren. Nu firar vi en kommande jul med endast en köksgardin av tre.

Jag hoppas nu att makens ryggskott snart har smällt av så vi kan börja på med köket. Nu har även diskmaskinen gett sig. För att starta den måste man pilla in en tandpetare i sätta på knappen, väldigt omständigt och tålamodskrävande då tandpetaren går av allt som oftast. Ser fram mot att handdiska ikväll, eller inte



Av Ylva Frohm - 13 november 2020 15:07

Dottern erbjöd sig att släppa ut hästarna imorse och låta sin utslitna mor få en välbehövlig sovmorgon. Väldigt skönt att inte behöva ställa väckarklockan. Som sällskap fick jag två katter i sängen, varav en av dem var Doris-Hjördis. Efter att ha sovit i exakt 45 minuter väcktes jag av en maskin som höll på med något väldigt ljudligt på järnvägen, skänker en extra omtanke till grannarna som bor 5 meter ifrån rälsen. Läste en stund för att få sinnesro igen, under tiden hade Doris-Hjördis en stilla lekstund med Frasses svans. Släckte lampan och somnade om...vaknade efter en stund igen efter att lekstunden spårat ur fullständigt. Slängde ut katterna tillsammans med makens kudde och stängde sovrumsdörren. Vaknade igen efter ett par timmar genom att ha Doris-Hjördis i hela ansiktet, det efter att maken varit snäll och öppnat upp sovrumsdörren på vid gavel. Gick upp och åt frukost samtidigt som katterna gick och la sig.

Maken har ett nytt byggprojekt, där jag är den självklara projektledaren. Ett gigantiskt vindskjul till hästarna, det börjar bli så stort att vi snart får ta ett banklån för att slutföra projektet. Kan eventuellt byggas ut till ett ridhus i nordlig riktning, vilket ej har delgivits ännu. Maken var duktig i söndags och spikade upp en planka i lagom huvudhöjd som han sedan gick in i...svordomarna ekar fortfarande i skogen...

Ikväll tänkte jag överraska maken med att projektera byggplanerna i vårt blivande ombyggda ultramoderna kök. Jag tänkte att överraskningen blir att sonen får ta över projektledningen, det då makens köksprojekt snart går i pension. Mormor har till och med fixat ett eget kök. En rolig detalj var att de sågade bänkskivan i en annan storlek. Vem som ledde det projektet har jag ingen aning om. Troligen var det nödvändigt då mormors make fick skivan ovanför spisen i huvudet då den släppte från väggen. Som tur var hade han mössa på sig som dämpade smällen. Kanske ska låta mormor bli biträdande projekledare. 

Nu stundar en härlig helg, maken kommer säkert med något nytt påhittigt projekt, det då hans bubbelbad nu står klart, vilket är en historia för sig självt. Det var särskilt roligt när den skulle fyllas med vatten och det visade sig att allt vatten rann ut, det efter makens installation, de svordomarna har precis lagt sig. Själv projekterar jag för middagens grillning, något riktigt gott vankas....eller inte


Av Ylva Frohm - 22 augusti 2020 13:03

Nu har vi installerat en ny katt på landet. 12 veckor ung och full av liv. De andra familjemedlemmarna på fyra ben är inte så förtjusta, förutom Jack Russells som vill äta upp den. Jag överraskade maken med att komma hem med den under tiden som han planerade ett nytt grävprojekt, liten svart sak med vassa klor. Tror det blir bra för vårt bygga om projekt nyttkök 2.0 Kanske ska ta hit lite fler kattungar....

Inatt vaknade jag av att den lilla svarta hade lekstuga i min säng, särskilt besvärligt blev det då hon använde mitt huvud som startblock...tur det inte var makens huvud då han saknar beklädnad på svålen. Jag var ovanligt snygg i håret, efter nattracet, när jag gick upp imorse, bara tillföra lite spray så var det klart att gå ut och göra morgonstallet. Måste nog införskaffa nya sovrumsgardiner, en längd försvann tillsammans med en knopp till gardinstången.

I förrgår ringde dottern mig och sa att duschen är strömförande, ganska bra faktiskt då står hon inte så länge där..dottern sa att det var rätt uppiggande. Vet inte riktigt om jag håller med...minns att jag och min bror som barn fick duscha strömförande vatten ute på ön, det efter att min far (elektriker) gjort någon omkoppling..efter det fick mamma släpa in oss i duschen 4 månader senare. I det här fallet hade maken inte varit i farten utan åskan...en blixt slog ned i närheten samtidigt som duschen var igång. I eftermiddag ska det bli åska, tänkte dra igång diskmaskinen då, problemet är bara att få igång den då man måste pilla in en tandpetare för att hålla in startknappen. Maken menar att vi köper ny diskmaskin när vi gör om köket. Likaså spisfläkten som dog i fjol. Apropå maken så har han gjort ett grävjobb hos grannen, det resulterade i att de nu saknar bergvärme. Som tröst kan vi erbjuda dem en spännande dusch då de inte har något varmvatten en tid framöver. Det här med el är inte vår grej. I förra veckan sprakade det i en säkring då taklampan i hallen tändes, det bredvid den säkring som vi stänger av spisen med då ugnen går igång av sig självt. Nu är den utbytt och inväntar nästa elektriska överraskning. Den som överlever får se och återberätta...eller inte


Av Ylva Frohm - 9 maj 2020 11:03

Det är inte klokt! Nu har maken och jag precis överlevt vår 24- bröllopsdag.. undrar hur det gick till. Bröllopet infann sig på ölandets kyrka, det för att gör det så besvärligt som möjligt för våra gäster att ta sig till begivenheten..efter själva akten i kyrkan ställde vi oss på kyrktrappan i halv storm och duggregn, någon ynka plusgrad i luftrummet. Minns att risgrynen som kastades blåste iväg i sidled och hamnade på prästen...stackarn, han höll även på att få en kyss av maken då maken vände sig åt fel håll. Det hade blivit ett skojigt bröllopsfoto!

Häromdagen firade vi till vår enormt antalsmässiga bröllopsdagsår på ett hotell i stan. Att vi kom i håg bröllopsdagen beror på mer tur än något annat, det för att vi slog vad om när bröllopsdagen infinner sig, jag förlorade med tre veckor, maken var närmast med två veckor efter. För att konstatera detta fick ringen belysas med strålkastaren i paddocken och med makens +4 läsglasögon med en knäckt skalm efter att ha hamnat i dammsugaren.

Av 24 möjliga bröllopsdagar har vi glömt de flesta av dem. En gång kom jag på bröllopsdagen då jag skrev ut en hastighetsböter och tyckte datumet såg bekant ut, glömde den dock lika fort när jag kom hem. Maken likaså. Den första bröllopsdagen fick jag en fantastisk bukett från maken införskaffad på en bensinmack, väl i vasen fanns endast stängerna kvar då resten låg kvar på bordet. Rätt snyggt faktiskt.

Så...väl på hotellet insöp vi den fantastiska atmosfärens i lobbyn. Det med en galet stor kristallkrona ovanför oss som konstaterades skulle bli snygg i stallet. Klurade en stund på hur den skulle se ut där och konstaterade att hästarna inte skulle få plats på stallgången, knappt heller i stallet då kronan skulle fylla ut halva stallet och höskulle inklusive delar av traktorgaraget. Väldigt lång sladd oxå, otroligt krånglig att få med i makens lilla svarta bil.

Efter en trerättersmiddag, som tog jättelång tid då jag skickade ut rätterna igen då det inte var tillräckligt välgrillat, gick vi till spa avdelningen. Maken tog fel och tog min morgonrock och tofflor vilket såg väldigt oanständigt ut då morgonrocken slutade vid kalsongkanten, själv släpade min morgonrock som en värsta bröllopsklänning med 5 meter släp baktill, väldigt svårt att gå bara då jag fick hasa fram för att inte tappa tofflorna storlek 48,5. Väl i poolen satt vi en kvart och kände oss klara när vi såg gäster komma i det senaste badmodet. Gästerna tittade nog på makens badbyxor vars tyg lagt sig snyggt på ytan, det tillsammans med mitt häng där bak på baddräkten till följd av allt vatten som spolas ur vid uppstigning.

Som tur var fanns det en lek och spelavdelning med allt möjligt som gör livet surt för ett äktenskap som varat i hysteriskt lång tid. Efter att ha spelat bordspingis på ett ekbord, väldigt svårt om någon undrar då bollen studsade 4 meter i höjd och 20 meter åt sidan. Efter att ha försökt spela pingis i hela foajén, inklusive utanför entrén gick vi sedan loss på biljard som kunde ha slutat illa då jag sköt ut det vita klotet långt ut i lokalen. Som straff fick jag ta pingisbollen istället. Maken prickade in svarta klotet på ett felaktigt vis och jag vann. Vilket var bra för ekonomin då vi slapp att ta in i ett varsitt enkelrum. Efter avslutat session skulle vi gå upp till rummet. Maken tog biljardköerna för att ställa tillbaka dem, under den korta sträckan lyckades vi gå åt varsitt håll och tappa bort varandra. Under tiden som maken hittade hissen hittade jag ned till restaurangen och undrade hur jag kom dit. Ringde maken som undrade vart jag höll hus och hämtade upp mig utan kortnyckel vilket försvårade resan tillbaka till rummet. Efter 20 minuters virrvarr var vi åter. Väl inne på rummet försökte vi släcka taklampan vilket var stört omöjligt, till slut drog vi ut kortet som ska starta strömförsörjningen, det hjälpte inte det heller, förutom att lampan på toa slocknade. Vaknade kl 05.30, helt förstörd efter att lampan lyst ett strålkastarsken rätt i ansiktet samt att ha lyssnat på makens sovljud uppmätt 130 decibel, gick vi upp och inväntade frukost. Sminkade mig först i badrummet i total mörker, vilket gick ganska bra om man frågar maken som sedan fick svårt att se , det efter frågan om jag sovit gott.

Nästa år är det 25- årsdag...silverbröllop. Om vi kommer ihåg den blir vi hemma, sover i varsina sovrum och äter hemgrillat och avslutar med Fia med knuff i behagligt lampsken....eller inte

Av Ylva Frohm - 18 april 2020 16:34

Häromdagen skulle jag gå och lägga kökshandduken i tvätten. När jag passerade köksbordet såg jag att duken var skitig och beslutade mig för att byta den mot en renare, jag gick till tvättstugan för att ta fram strykbrädan. På vägen till tvättstugan såg jag att skohyllan stod snett vilket skapade enormt massa arbete då alla skor rasade ned från den 1,50 meter höga hyllan. När den väl stod rakt och skorna var på plats fick jag ta fram dammsugaren då två kilo sand och en skosula låg kvar på golvet efter makens gummistövlar storlek 49,5. Stod och tittade på dem en stund och undrade om mina sneakers skulle få plats i hans stövel...testade och konstaterade att det gick alldeles utmärkt. Efter dammsugningen blev jag tvungen att gå ut till köket för att dra ut sladden ur kontakten, då såg jag att fönstrena var vansinnigt skitiga och tog fram skurhinken och fönsterskrapan. Efter att ha repat tre fönster och löddrat ned mattan med YES kom jag på att jag var ju på väg till strykbrädan. Sagt och gjort, strök på en duk, glömde den på tvättmaskinen då det ringde på mobilen. Det var maken som önskade att jag satte på bastun till kvällen. Gick tillbaka till köket och undrade vad jag gjorde där. Öppnade kylen för att minnas, mindes inget men passade på att städa ur den för att sedan gå ut och mocka.


I förra veckan, under tiden som jag stod och pysslade i stallet, skulle maken starta grävaren som stod parkerad i det supermoderna traktorgaraget anno 1902, det efter att den stått på laddning i en evighet. När han skulle gå runt grävaggregatet snubblade han på sladden som laddade batteriet och passade då på att riva med sig hela elkontakten från väggen, inklusive en del av väggen. Jag hörde en svordom från maken och gick ut för att se vad som pågick då det blev strömavbrott på gården. Jag stod och tittade en stund och konstaterade att grävaren inte skulle starta på ett bra tag, inte heller spisen i köket vilket kändes bra då jag fick en anledning att starta grillen. Elkontakten inklusive halva dragningen till gården följde med i makens snav. När maken kikade in i hålet som skapades beslutade han att grävaren nog fick ledigt en dag eller fem. Efter några timmar och svordommar senare kom strömmen tillbaka.


Vid middagen klagade maken på  att han hade fått skoskav under dagen. Det med anledning av att något låg i  hans vänstra stövel, två kilo sand är inte att leka med, inte heller en skosula. Undrar var min sneakers tog vägen, jag beslutade mig för att inte fråga. Maken klagade även på att bastun var ovanligt kall och fick ta en värmande dusch istället. Till kaffet frågade maken varför det stod en fylld vattenhink på trappan utanför. Det frågade jag mig också men fick inget svar tills jag kom på, vid halvåtta nyheterna  att jag fick med mig den från stallet när jag var på väg för att laga middag. Vattenhinken var ämnad till en av hästarnas boxar. 


Efter maten och nyheterna fick jag ta disken.. det efter att ha förlorat ett parti memory. När jag skulle torka en kastrull upptäckte jag att det inte fanns någon kökshanduk i köket. Jag gick för att hämta en ny, på vägen såg jag att det var dammigt på bänken vid hallen, tog en trasa för att damma av. Dammade av och fixade till tavlorna som hängde snett, rev ned en tavla, fick dammsuga upp glaset. Drog ur sladden ur elkontakten...detta påminde mig om maken och fick ett fnissanfall. Bytte dammsugarpåse, slängde ut den på trappen. Såg hinken med vatten och gick ut till stallet. Väl inne igen var det dags för sängen. Vaknade till i varagtimmen och kom på att kökshandduken fortfarande inte har kommit till köket. Tänker att den får jag ta en annan dag..eller inte 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2023
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Ovido - Quiz & Flashcards