Spindlar kan vara bra till mycket. Till exempel att skrämma barn med. Särskilt dottern då hon inte är en god vän av kryp. Maken använder spindlar i arbetet. En av bilarna på gården vill ha nya spindelleder. Nu förstår jag varför dessa inte håller så länge. Nu ska frun ut på äventyr. Det vill säga motorcykelutbildning i storstaden Stockholm. Med skräckblandad huvudvärk ska jag försöka överleva en maratonkurs i mc körning på en speciell nivå. Jag funderar på vad jag har givit mig in i. Nervositeten har utmynnat i spindelliknande sköra underben samt en spindelnätsliknande handled. Makens mat under veckan har inte direkt gjort saken bättre. Appropå maken.....han får nu sköta hus och hem under veckorna så jag är frånvarande. Det vill säga att han låter barnen tvätta och städa. Det med anledning av makens tvättförbud, som är på livstid. Sonen har fått den äran att vara kökschef vilket kommer bli en succé. Vi får se om jag kommer tillbaka i samma skick som jag åker i och framförallt är gården i samma skick? Eller inte.....svarta änkans återkomst.....

  Dottern har en längre tid haft en önskan om att ta "grönt kort" i fälttävlan. När jag anmälde dottern till träning vet jag att jag nämnde mitt namn oxå. Detta verkställdes dock inte med anledning av en orolig mage. Orolig mage hade jag i princip hela tiden då dottern skulle hoppa över märkliga och fasta hinder. Ponnyn tyckte att det var mycket märkligt att hoppa över "krokodilen" men klev över den märkliga skapelsen med ett ben i luften och svansen rakt ut. Dottern följde med i hoppet i en tredje del av stigbygeln. En stilpoäng för dotterns tumme som pekade rakt ut.

Några utmanade hinder senare styrde ekipaget vidare mot en vagn, lastad med stolpar. Ponnyn sa absolut NEJ till det och hoppade istället över dragstången. Två försök senare hoppade ponnyn stillastående vilket resulterade i att dottern i hoppögonblicket var ungefär två meter över sadeln. Ponnyn landade med dottern framme vid nosborrarna. Sedan blev det fullt sken och dottern bestämde sig för att gå av, i farten. Resultat: Mamma fick gå och hämta ponny, 2 km från landningsplatsen, och klaffsa fram i blött underlag med nätbeklädda jympaskor samt en tårta till tränaren i avrammlings arvode. Sedan gick det mesta som en dans då jag hotade ponnyn med att maken skulle rida nästa gång.

Appropå maken....denna vecka har resterande höskörd bärgats. Maken hade tagit en extra semestervecka för att återhämta sig efter en oehört anstängande arbetsstart (ironi). Resultatet blev en solfylld vecka med slavarbete då herren gud i himlen hade bestämt sol och värme över gårdens ängar. Eftersom lilla frun var tvungen att köra motorcykel på arbetstid fick maken och barnen fylla resten av höskullen med gult och halvblött hö. Som straff har höpressen överlämnats till mig för rengöring och smörjning, vilket medförde en blöt mage hos maken. Nu kan vi dock njuta av att höskullen är full med härligt näringsfattigt hö.

Idag tog maken och sonen ned höelevatorn från höskullen. Jag tror det är rekord för hur länge den har stått där. Då den är antikt tung så är det alltid förenad med orolig mage och huvudvärk för att få ned den, mest huvudvärk. Jag antar att det gick bra då det bara var lite spår i toaletten och traktorn hel, sonen oxå Jag känner mig nöjd med veckan som gått, jag tror makens mage känner detsamma....eller inte.

Landet har fått en ny bil. Fått och fått....det vill säga att forden har lämnat plats till en ny yngre och fräshare kollega. LAS-lagens regler är annars ett motto som gäller fordonsparken på gården. Ett undantag gjordes då en av bilarna demonstrerade vilt efter besiktningen. Den är nu mera avskedad med omedelbar verkan. Forden börjar även den att ta sig i ton och vi funderar på att sparka ut den med.

Ekonomin till den nya medarbetaren fick vi genom att maken fick råna sig själv. Han deklarerade att det är jag som bär skulden till det. Det betyder att jag är anstiftare och måste avtjäna det genom att raka hans rygg i två år framöver. 

Ännu har vi sommar och regn. Höskörden finns fortfarande på vallen, gul och fin, oslagen och orörd. Nu börjar jag tro att det är bättre att sätta eld på skiten och hoppas på att hästarna vill gå på diet resten av året. Annars förflyter livet på gården som vanligt. Inga större nyheter förutom att grillen ramlat ned från altanen. Hur detta gick till är det ingen som vet. Jag har dock mina aningar då jag såg en kattklo på grillgallret. 

Sonen har rymt till Västerfärnebo och har ej avhörts på fjorton dagar. Dottern har flyttat ut till stallet då hon fått ansvar som stallchef. Maken ska ut på krogen ikväll och jag ber mina kollegor att visa barmhärtighet vid krogstängning. Som tur är ska sonen bistå med hämtning senare under natten. Vilken av medarbetarna (läs fordonsparken) som får rulla från gården och utföra detta ärende är ännu inte bestämt. Kanske höpressen ska få jobba lite, eller balvagnen kanske ett bättre alternativ. Som tur är arbetar jag på annan ort och behöver inte närvara vid denna lastning utan kan lugnt sitta tillbakalutad i den nya bilen, lyssna på nyheterna....som förtäljer att natten i Västerås har varit av kaosartad karaktär då en berusad man fastnat med en fot i en höpress, årsmodell 1958, med en öl i handen på E18. E18 avstängd på obestämt tid.

  Suck......eller dubbelsuck som Kalle Anka skulle säga. Eller ökensuck!! Igår fick jag min iphone som varit inne på reparation. Döm om min förvåning (eller inte) när samma lilla fel kvarstår. Nu har jag pratat med reparatören, igen, som uppmanar mig till att hålla ut och skicka tillbaka telefonjäveln för reparation. Han hade aldrig hört någon med detta fel som jag har. Naturligtvis så är jag inte särskilt förvånad. Jag orkar inte ens bli upprörd. Om jag hade en adress till Östermalm hade detta fel aldrig uppstått. Landfan!

I övrigt önskar jag öken väder då det förbannade höet ännu inte har kommit in. 5-6 ton väntar ute på vallarna som nu har börjat att inta en gulvitaktig nyans. I ren affekt gick regnmätaren sönder då SMHI lovade mera regn, likaså tvättlinan som brast av för blöt och regntung tvätt. Makens strumpor har bleknat på tvättlinan av att aldrig få komma in (mina hamnade i torktumlaren).

Veckan har fortsatt mycket bra då den lilla svarta har fungerande bromsar igen men stereon la av igår. Miniatyrbilen (den röda) ska bli ersatt av en annan röd bil. Vilket årtionde är ännu inte bestämt. Men maken deklarerade att den inte mår bra alls. Kanske kan man låna ut den till Telefonbolaget och lägga iphonen under bromspedalen.....ingen bra idé alls om jag inte vill avtjäna ett långt straff för lidandet det medför för de som ska ta hand om spillrorna efter den tragiska olyckan som inträffade på landet, utan bromsar, utan vindrutetorkare eller antenn på en ödslig mörk väg....i en öken...utan fungerande telefon. Ja! det är det kan det vara värt, nu får de minsann smaka på egen medicin med eller utan öken. 

 Idag har jag och dottern tagit bilen för att springa i motionsspåret i Hallsta. Vi for bokstavligen runt som yra höns i spåret för att leta efter den korta svängen. Efter 7,5 km fick jag muta dottern med en hundralapp för att fortsätta. Nu har vi bestämt att inte springa där något mer....den här veckan. För att återhämta oss blev det chokladpudding och makens vispade grädde till efterrätt. Makens vispade grädda är lika med kärnat smör. Kan inte rekommenderas.

Idag blev staketet nästan klart till paddocken. Alla plankor är fastskruvade och nu ska bara "topparna" på stolparna kapas i en jämn och snygg linje. Jag tror inte det kommer att ske på den här sidan av året. Inte nästa år heller. Maken har ännu inte fått sågförbud...jo nu ljög jag, men han får lov av mig att såga lite stolp.  

För övrigt har vi mygginvasion på landet. Det går nästan inte att vara utomhus, än mindre ha ett öppet fönster. Maken fick skåda andra insekter i form av spindlar. I duschen satt en riktig baddare och viftade med sina framben. Den höll just på att bli attackerad av en liten spindel som jagade iväg den stora feta. Mycket spännande och jag fick inte veta hur det slutade då maken klev in i bastun (!). 

Yra höns? ett märkligt uttryck som ofta används av det manliga klientelet. En gång sa min man att kärringar kör bättre än höns, vilket i och för sig stämmer bra  då jag aldrig har sett en höna köra.Jag svarade att han skulle bli yr om han fortsatte samtalet om feminina bilister, helt plötsligt blev det en väldigt tråkig stämning på landet. Vi hade höns på gården för några år sedan. Det slutade med att tre hönor blev rävmat och de andra två startade eget någon annanstans. Ett halvår senare fann jag 45 ägg under en lastpall bakom förrådet. Hönan var dock borta.  Äggen togs ej i förvar av hälsoskäl och därmed riskera ett långt straff för allmänfarlig vårdslöshet...eller allmänfarlig ödeläggelse...äggläggelse. 

Yra höns hör hemma i en hönsgård med eller utan fordon och motionsspår.

  Idag ringde väckarklockan 05:30. Två och en halvtimmes sömn och trött som sjutton släpade jag mig ur sängen för att ladda upp med en ordentligt morgon inför tävlingsdag i Falun. Dottern satt redan vid köksbordet och drack oboy och tuggade förstrött på en macka med smör. Själv ordnade jag en riktig rejäl "landstingsfrukost" åt mig själv, det vill säga 4 koppar kaffe och en smulig kaviarmacka. Sedan gick vi ut till stallet, glömde hälften och fick gå in igen.

Dottern mockade boxarna under tiden som jag kammade hästen. Dottern lyckades skaffa sig merarbete då hon hällde ut hela innehållet i skottkärran utanför stalldörren. Själv skrattade jag för mig själv och tyckte det var väldigt roande då hon uttryckte "Åh vad joooobiiiiiigt! Jag tyckte det var jobbigt att knoppa manen då det mesta av den sitter på tallen utanför.

Väl på tävlingsplatsen laddade vi upp med att frysa...Jo så illa var det! Väderprognosen, visade igår, 26 graders värme och sol. Dottern packade med sig ett par shorts istället för en jacka. Jag åkte i shorts och i en tunn topp. Jag hade som tur var fått med mig tävlingskläderna och kunde värma mig i dem. Vädret bjöd på dis och 14 graders värme. Perfekt ridväder!

Red fram jättedåligt och blev svettig. Jag tänkte på OS ryttarna och blev törstig. Red lite till och fick skavsår mellan skinkorna. Skrittade en stund och vilade lite. Min tur att inta banan.....red runt lite förstrött, fick startsignal och tänkte: NU JÄVLAR....fick igång hästen i galopp och lyckades även göra en halt på rätt plats. Resten av ritten gick av bara farten. Vid bokstaven C funderade jag på om bensinen skulle räcka till Hedemora. Jag blev avbruten i tanken av att hästen ville skritta. Fick fart igen och red fel väg. Det blev 2 minuspoäng i protokollet. Det till trots lyckades vi vinna klassen och fick galoppera fint i två varv med rosett och allt. 

Prisutdelning: Jag hade minst väntat mig en medalj och en olympisk eld. Fick åka hem med rosett och 350 kronor i vinstpengar...men det viktigaste är dock den äran att få pris och att hästen gjorde ett strålande arbete. Jag räcker nu långnäsa åt olympiska kommittén som inte valde in oss i det olympiska laget i dressyr....eller inte. 

Idag är jag riktigt sur. Jag tänkte att jag skulle bli en modern kvinna och införskaffade mig därför en Iphone 4s. En inovation i mitt så annars teknikfattiga liv. Jag har nu använt telefonen i exakt 8 timmar och har blivit införstådd i att inställningarna i telefonen ej kan göras av mig utan måste lämnas tillbaka till återförsäljaren för åtgärd. Det betyder att jag blir utan telefon och få ingen ersättningstelefon under tiden. Jag har nu framfört mitt absoluta missnöje genom att tala extremt tydligt med ett antal operatörer. Det gav just ingenting och jag funderar på att skicka en bild på luddet till dem. Jag vet inte om det är någon bra idé då jag kanske blir anmäld för olaga hot, eller vållande till psykisk oro genom detta.

Iphone eller inte så flyter livet på vidare. Maken har belagt den lilla svarta med körförbud. En drivaxel har slutat sin samvaro med resten av bilen. Jag funderar om det bara är det som slutat samvara. Jag tror att den försöker säga att den vill somna in för resten av all framtid som rullande bil åt familjen. En ny bil har studerats. Vi har dock ej enats om modell och eller hästkrafter. Apropå hästkrafter...igår kom vi på tanken att hoppträna gårdens hästar. Vi lastade in två i trailern för att åka ned till ridhuset. En studs på 5 hinder monterades upp samt en fristående oxer på 1,10 cm. Den stora mörka fick invigas på "studsen" i en slö och hängig galopp. Det slutade med plockepinn och en avtrampad framsko. Nästa försök blev lite livligare med ett något bättre resultat trots tappad kontroll med sken efteråt.

Nästa steg blev oxern. Den togs i en lägre höjd de första sprången. Det gick ganska bra och jag kände att nu var läget inställ på 110cm. Full fart mot hindret som kändes som en två meters mur. Den stora mörka tog språnget galant medans ryttaren redan hade avklarat språnget innan det påbörjats. Resultatet blev in lång mun på hästen och en hård nedsittning på framvalvet. Kan hända att händerna flaxade lite och saliv rann ut från sidan av min mungipa. Detta återupprepades tills känslan av harmoni uppstod....eller inte. Jag har förstått att dressyr är min gren som jag troligtvis har större framgång i. Jag kanske ska hoppa med iphonen i fickan, då kanske inställningarna rättar till sig. Eller jag kör över den med den lilla svarta...eller ännu bättre! Jag ska ha luddet som bakgrundsbild på iphonen, det straffet kan ingen motstå. Det känns nu lite bättre...att få ha avreagerat sig på ett lantligt vis.

  Det är bra att jobba natt. Under tiden som jag sov hade resten av familjen lyckats få upp staketet i paddocken. Det vill säga med en viss sanning av modifikation. Halva kortsidan är kvar att fylla med stolp och plank vilket måste införskaffas då längden på stolparna ej räckte till.Dottern hittade en rejäl padda under planken och sonen hittade en ödla som hade en fästing på sig. Barnen var till sig av förtjusning av djurlivet under planken. Ibland funderar jag på deras riktiga ålder. Makens oxå. Makens oerhörda prestation idag slutade med en öl i solstolen. Själv är jag nyvaken och förbannad.

I morse chockad sonen sin fader vår genom att gå upp klockan 09:00. Den chocken har dock ej lagt sig ännu då sonen även tände vedpannan utan att bli tillfrågad. Nu väntar vi på det stora nedslaget från sonen....det blev antiklimax då han försvann med den lilla röda utan bromsar. Imorgon kanske han är normal igen efter resan med den lilla röda. Den tar alltid ned en på jorden igen....eller rättare sagt i diket.

Apropå bilar! Det lilla svarta fanskapet (ej luddet) saknar även den bromsar. Soppamätaren lade av för en månad sedan så nu är det bara att köra på känn....apropå känn så vibrerar förarstolen i nedförsbackar, ratten oxå. Det är tur att motorcykeln fungerar, än! 

Natt arbete står på schemat igen. Jag undrar vad familjen skall göra imorgon när lilla frun sover. Jag har en mängd förslag som kanske kan roa dem. 1: Skaka om den blivande flädersaften i jordkällare. Den uppgiften vill ingen ha då det sitter 20 talet feta svarta spindlar och morrar när man öppnar dörren. 2. Rensa avloppet i duschen. En mycket impopulär uppgift som skapar halsbränna och tåriga ögon. 3. Den impopuläraste uppgiften av dem alla: laga middag. Imorgon drar vi lott om vem som skall laga maten. Jag hoppas att det inte blir maken...som tur är kan jag skylla på nattarbetet och intar något från MC Donalds istället. Hurra för nattarbete!