Senaste inläggen

Av Ylva Frohm - 9 juni 2012 18:07

Nu är det snart semester. Den närmar sig med stora steg, endast 4 arbetspass kvar! I år har maken och jag semester samtidigt. Det har inte hänt sedan 1996. Det ska vi fira med att gå på metall festival. Jag ser fram mot att se maken headbanga till Marlyn Manson, mycket roligt. Jag tror minsann att vi har lite att ta igen då ungdomen försvann på gården. Vi ska leva ett riktigt svensson liv genom att bo i en husbil i dagarna tre. Vi får se om vi vill fira semester ihop igen efter detta. Jag har annonserat att jag vägrar att gå på husbilens latrinavdelning, vilket kan medföra vissa problem. Efter tre dagar kan jag behöva ett toilax till hjälp, eller bättre, makens middag. Varning kan komma att utfärdas till närmast sörjande.


Idag fick jag för mig att löpa en sväng i terrängen. Våra skogar är inte likt resterande av Svea rikes skogar. Det fick jag erfara när skon fastnade i en mosse, strumpan blev blöt och ett barr fastande under tånageln. Jag sprang vidare och efter 400 meter fastnade den andra skon i ett underminerat stenparti, jag fick smärta i hålfoten och en bruten tånagel. Efter det ledsnade jag och gick hem. En mycket bra runda då jag är nöjd med att inte ha brutit något. Det enda jag bröt var löftet att springa Lidingöloppet, i år också!






ANNONS
Av Ylva Frohm - 6 juni 2012 13:45

  Svea rikes nationaldag! 6/6 onsdag. En dag att fira i nationens tecken. Det vill säga: Maken vårdar håret idag, det lilla som finns kvar, efter en räkfrossa på närbelägen krog. Själv vårdar jag sinnet efter ett kvällspass som blev ett nattpass i statens tjänst. När jag kom hem tidigt i morse förstod jag att maken var hemma då spåren av honom låg vid dörrmattan. Spåren kunde sedan följas tydligt då ett klädesplagg efter annat låg droppat på väg till sovplatsen. Jag tror att det dröjer en aning innan nästa räkfrossa. Idag är det en annan slags frossa. Svenska flaggans dag frossa!


Dotterna överraskade mig genom att stostäda sadelkammaren. Mycket bra då hon fann utrustning som jag saknat i flera år. En del utrustning visste jag inte ens att vi hade. Det hade varit trevligt om hon hade hittat en ny sadel eller en ny häst där inne....eller inte! Ett par glasögon kunde återfinnas eller hittas rättare sagt då vi inte saknar några.


Jag funderar på hur nationaldagen bäst ska avnjutas. TIll eftermiddagen skall älgstudsaren skjutas in. Det blir med andra ord salut på skjutbanan. Detta skall toppas med en middag, tillagad av maken. Mycket spännande om jag kommer till jobbet imorgon.


Vi har funderat över att inhandla en flaggstång till gården. Maken vill inte då han är rädd för att fastna i flaggan vid upp och nedhalning av denna, det skulle se ganska lustigt ut då han är nästan 2 meter lång. Jag tror det kan vara trevligt att ha en fana vajande i gårdsvinden för att uppmärksamma bemärkelsedagar och konungens födelsedag. Jag tror att ett bra alternativ till flaggstång är torkvindan bakom hönshuset. Det blir inte så besvärligt att fira flaggan, det är bara att lägga på den och snurra runt den i motsols varv. Vid festliga tillfällen kan man hänga den med klädnypor och snurra torkvindan så att flaggan står rätt ut. Ja så får det bli...det var dagens tanke om Sveriges nationaldag den 6/6-2012.





ANNONS
Av Ylva Frohm - 2 juni 2012 19:38


Idag har jag och dottern varit till Virsbo och tävlat. Det vill säga dottern har tävlat och jag har frusit. Vädret har varit helt fruktansvärt dåligt med blåst och regn. Endast 4 grader varmt i luften med regn från vänster. Ponnyn vände bakdelen mot blåsten och vädrade morgonluft i nordost. Funktionärerna fick surra fast hindermaterialet med balsnören. Själv tog jag en kopp kaffe och ställde mig under taket och tittade på. Taket och taket....partytält visar ej sin bästa sida i detta väder. Några tappra damer hängde i partytältets takstänger för att tygla den ystra vinden från att ta tältet till Ramnäs bruk.


Att vara hästskötare och mamma tränare är ett tufft jobb som kräver sitt. Ipälsad underställ, pullover, fleecetröja, dunjacka, raggsockor och slutligen en regnkappa och att ej förglömma den lilla toppluvan vaggade jag fram till framridningen för att ge några goda råd innan starten. Promenaden mellan framridningen och tävlingsbanan, för att inte tala om parkeringen, var i bedrift med Stockholms maraton med beklädnaden och stormen. Ansiktets skinn har nog blivit ganska utslätat efter dagen i Virsbo. Dottern tyckte att jag såg annorlunda ut när vi åkte hem. Som tur var hade regnet blött ner sanden så att den inte yrde runt huvudet, istället fick vi ducka för en kakburk med kaffefilter i som kom farande när jag skulle kolla startlistorna. Vem vet vad som kommer farande nästa gång, ansiktet på Lena Philipsson kanske. Det var nog därför som dottern tyckte jag såg annorlunda ut.



 
Av Ylva Frohm - 1 juni 2012 19:13

  Dottern och jag for ned till de djupa skogarna i småland för att titta på lite nya hästar till vårat land. Väl nere konstaterade herrn i huset (ej min make) att jag hade väldigt lite luft i däcket. Jag tittade ut genom fönstret och konstaterade det samma. Herrn i huset provade att lufta på däcket vilket inte var lösningen. Dagen efter monterades däcket bort och fick ett nytt ventilgummi i oskarshamn. Stort tack till Magnus som räddade mig och dottern från ekonomiskt ras och skäll från min make vid hemkomst.


Appropå skäll....jag har ej lagt fram att det blir lite flera hästar på våran gård snart....väldigt snart. Dottern visade en bild på en liten fölis och nämnde lite luddigt att den kommer hit så småningom. Just nu försöker jag hitta en ingång att presentera idén från småland. Jag tror att jag framställer det efter middagen med lite extra vin till maken.


Imorgon ska jag återigen vara ponnymamma med allt vad det innebär. Jag tror minsann att gäddhänget kan bättra på sig då det är utomhustävlingar. Jag funderar på om jag ska ha integralhjälmen imorgon så skinnet håller sig på plats.


Appropå skäll..igen....jag har inte presenterat den stora överraskningen till maken att jag har inhandlat stolp till paddocken. De hämtas på söndag och min plan är att de ska vara nedsatta i jorden helgen efter. Skäll igen ånyo kan det bli då jag mer eller mindre köpt en ny bil till gården. Den bilen har stora och dyra däck. Det stora skället kommer då sonen ska köra upp för körkort mycket snart och den sista övningskörningen kan komma att bli imorgon. Med andra ord vill jag varna känsliga för att köra bil runt Köping vid lunchtid. Jag vill samtidigt varnahederligt folk att köra i Virsbo trakten då jag kommer med ekipaget. Kan hända att vi blockerar RV66 då däcke har lossnat från fälgarna.

Av Ylva Frohm - 30 maj 2012 16:40

Att vara ironisk kan både roa och oroa. En gång gick det riktigt illa då jag sa ja men menade nej. Det var när vi gifte oss...förstås inte då jag nu menade att vara lite ironisk. Nej utan när jag blev med forden. Forden har höjt mitt liv till en annan dimension, av utgifter och en gnutta bättre motion. Ibland undrar jag om det var ödet som sammanförde oss. En skilsmässa eller en dödsförklaring verkar omöjligt då den aldrig vill släppa taget. Jag gav den en liten vink förra året då hjullagret rasade kapitalt på E18, jag körde ändå de 2 milen som var kvar till hemmet och vägrade stanna. Det enda som dog var batteriet, dagen efter. Det var straffet den gav mig. Eller var den ironisk? Jag har en bil med humor! Jag skrattar dock inte.


Imorgon ska jag och dottern åka till småland för att titta på ny häst till gården. Maken blev eld och lågor och tyckte att det var en briljant idé. Nu var jag kanske lite ironisk igen, för att inte säga fara med en ren lögn. I bästa fall blir det två hästar och en ny bil till landet. Kanske en katt oxå då jag tycker vi behöver röra om lite i rangordningen bland de andra katterna. Har jag tur kanske jag hittar ett tak på vägen då vedbon behöver ett nytt.


Min make är aldrig ironisk. Han menar varje ord han säger. Jag också då jag är uppfostrad till att tala korrekt. Som tur är gäller det ej skriftspråket. Nu var jag dock en aning ironisk igen då jag aldrig talar korrekt och maken menar aldrig ett ord vad han säger, eller inte säger. Kroppssråket är ett fantastiskt språk som skall detlajgranskas när vi kommer hem från småland. En undersökning om kroppens ironiska språk tillsammans med talet och tankens ironi kan inte bli annat än ett nytt föremål för ett inlägg i livet på landet.

Av Ylva Frohm - 23 maj 2012 17:26

Idag har jag försökt att hämta ut det lagade däcket till trailern två gånger. 1:a gången var det lunchstängt och andra gången hade de stängt för dagen. Otroligt onödigt att åka två gånger till Hallsta tur och retur utan att uppnå något, förutom att förbruka tid, slitage på däcken och bensin. Skottkärredäcket skulle också behöva en renovering efter att jag kört järnskrot i den. Däcket tappade luften och det slutade med att jag fick backa skottkärra för att ta mig framåt vilket var väldigt jobbigt. Jag hittade sedan en skottkärra i trä som stått gömd, i flera årtionde, i traktorgaraget. Det däcket var även det punkterat. Likaså makens cykel som inte har en gnutta luft i någon av däcken, inte heller sonens cykel. Den saknar även hjul då den "glömdes" i Surahammar. Det är tur att livet går som på räls och inte på däck. Jag funderar om jag skulle montera järnhjul istället. Garanterat underhållsfritt och luftfritt.


Idag har jag sladdat paddocken med en träpall med järnskrot på. Jag kunde kanske prova med skottkärran nästa gång. Eller varför inte makens cykel. Jag tror att jag uppnår bättre resultat med den. Sanden som skulle komma för ett år sedan, med påminnelse för 14 dagar sedan, har ännu inte kommit. Jag funderar på om jag skulle ringa igen och påminna, för säkerhets skull. 


Hysteriskt i största allmänhet är det då kirskålen har tagit över på gården. Nu har kirskålen lyckats ta sig befogenheten att ta "kål" på min händer, gräsklipparen, en skottkärra och tålamodet. Idag funderade jag allvarligt om den skulle bekämpas med diesel och en eldslåga. Som tur var kom grannen och nämnde att det var mycket kirskål vid postlådorna. Påfäljden blev att jag avbröt tanken på diesel för att istället fundera ut var jag skulle ställa grannens brevlåda. Kanske i den punkterade skottkärran.

Av Ylva Frohm - 19 maj 2012 16:41

 

Idag har jag varit tävlingsryttare och klämde nästan ihjäl den stackars hästen. Bilresan till tävlingsplatsen var av roande karaktär då jag och dottern pratade om ljusa morgnar i sovrummet. Dottern uttalade då att hennes gardiner bara hänger och gör ingenting. Kort därefter såg vi tranor på en äng. Dottern frågade då varför deras ben går framåt. Jag funderade en stund över detta och insåg att att det inte är någon självklarhet...att benen går över huvud taget. Mina ben går ibland av sig självt ibland med tvång ibland på order av någon annan. Heller ingen självklarhet att gardinerna inte gör någonting. Vore praktiskt om gardinerna kunde städa huset och handla mat.


Väl framma på tävlingsplatsen konstaterade jag att ett av trailerns däck var väldigt platt. Jag funderade lite hur detta skulle lösas eller inte lösas. Jag engagerade halva funktionärspersonalen och det hela slutade med att en vänlig man kom med ett däck, som han hade på sin gård, och monterade det under tiden som jag tittade på. Jag hade vare sig fälgkors eller domkraft. Mannen hade med sig allt. Inte ville han ha något för besväret heller. Fantastiska människor! Hemresan gick strålande, trots en annan dimension på reservhjulet och orolig musik på radion.


Hur gick tävlingen? Tävlingen gick i det oharmoniska tecknet. Efter att ha stressat på mig de nyinköpta svindyra ridbyxorna och pressad på mig den lilla tajat toppen lyckades jag hoppa upp i sadeln, mycket graciöst då dottern pressade på med all kraft med händerna på min nätta bakdel. Framridningen gick i mycket låg form och i undertempo. Ej ryttarens val. Galoppen gick fort...ej heller det ryttarens val. Spark mot annan häst..ej ryttarens val. Svettig...ej ryttarens val. Så var det dags för fru Frohm att göra entré. In på banan...med en känsla av försening och sendrag i tummen. Svettdropparna rann ned i vänster ögat med svid i ögat som följd. Kraken till häst gjorde allt som var i han makt för att rädda fru Frohms ära då sendraget förflyttade sig till baksidan av låret genom stiglädret för att löpa ut i stortån. För att sammanfatta dagen i stort vill jag bara säga: Jo men visst!


 
Av Ylva Frohm - 17 maj 2012 21:10

 

Luddet har skött sig med den äran hos sin nya matte. Inga rymningar hitills och dessutom skött sig strålande på tävlingsbanorna. Förnbannelsen på gården fortlever dock utan ludd. Idag vägrade MC:n att starta efter att den tankades på Jet macken i Hallsta. Där stod jag, som ett fån med gäddhäng och försökte få igång fanskapet. Efter 20 minuter med hot om våld startade dock MC:n och hemfärden kunde fullföljas. Följande konstaterades Efter regn kommer solsken....inte på landet! Två hästar lastades in i trailern för träning och färden mot ridhuset påbörjades. Följande konstaterades: Ett hängigt däck på trailern. Resultat: En repa på kofångaren efter att detta konstaterades. Kan hända att antennen blev krökt vid samma tillfälle.  


Idag försvann matlådan ur kylen på jobbet. Efter en förundersökning med inlevelse konstaterades att matlådan blivit bortstädad ur kylen. Den tekniska undersökningen visade diffusa spår mot soporna. I sopkärlet kunde jag återfinna min kära matlåda med diverse andra matlådor av olika karaktär och bästföre datum. Jag har dock full förståelse för denna händelse då det kunde tolkas att vara skapelsen av makens kokkunskaper. Men faktum var att det var resultatet av en realiserad falukorv med nästintill rå lök med överkokta snabbmakaroner. Min skapelse efter 3 minuter i köket. 


Imorgon åker jag ståndsmässigt till jobbet då den lilla röda skall föra frun framåt mot nya äventyr och fylla på lönekuvertet. Maken signalerade luddigt, kanske sluddrigt, om att avgassystemet bör korrigeras så snart det kan. Jag tar chansen och ber till någon, vem som helst, att jag kommer hem igen. Med eller utan avgassystem eller kaross. 




 
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se