Lertiden är en egen årstid på landet. Lertiden infann sig ovanligt tidigt i år, kom faktiskt redan i slutet av september efter att ha regnat en halvliter om dagen, bra för potatisen säger grannen... ett uppskattat uttryck om man vill reta upp frun på gården.

Hagarna har nu intagit sin egna speciella form och det uppskattas särskilt av gårdens hästar som gör allt för att göra livet lite mera lerigt för sina ägare, det genom att lägga sig det tre meter djupa lerdike som uppkom efter att maken grävt upp en sten som låg fel i somras, det belönas med att leta efter fyra tappskor och en saknad stövel i på väg ut mot diket.

Maken är oxå glad, han gräver små gångar lite här och var för att leda bort allt regnvatten, det har nu resulterat i att vi nu får ta bilen upp till stallet för att inte ramla ned i en ränna och försvinna...apropå försvinna kom jag att tänka
på mormor som i julas lyckades få den uråldriga vålnaden som bodde i min walk in closet i 300 år att försvinna, tror att jag ber mormor att få leran att försvinna..tror faktiskt att det resultatet kan bli bra men tycker synd om den som får leran skickad till sig, kanske grannen, det är ju bra för potatisen.

Maken sa att han höll på dö igen i förra veckan, dottern och jag tittade en stund på honom och såg att hans vänstra tumnagel såg lite annorlunda ut, dottern gick och låste in sig på toa, själv funderade jag på om jag skulle ta frågan vidare eller om jag skulle göra dottern sällskap, jag tog sats och frågade vad som hade hänt och fick till svar att han skulle stryka en skjorta med vårt historiska strykjärn från 60- talet, när han kom till bröstfickan killade det till armbågen efter att sladden touchade till i en av knapparna, det resulterade i en eldslåga i nordlig riktning och skjortan blev bränd i snibben...maken förklarade att han försökte släcka med sköljmedel vilket gav en havererad nagel..nu står det ett modernt strykjärn på strykbrädan som svärmor skänkt till oss anno 1970. Funderar på att låta härligheten begravas i leran för att aldrig mer återuppstå för makens fortlevnad.

Nu återstår ca 1/3 kvartal av lertiden innan istiden infinner sig, förberedelsen för att montera vinterdäck pågår för fullt på gårdens 349 fordon. Ett bra sätt är att köra med i en lerfåra vilket medföljer att hjulbultarna försvinner, ett par vändor så är även sommardäcken borta. Inatt ska sommartid bli till vintertid, fantastiskt positivt då det blir lite mörkare lite tidigare i tre meter djup lera, nu ser jag fram mot att köpa nytt strykjärn och leta efter sommardäcken...eller inte