Direktlänk till inlägg 27 september 2019

Dödsångest ger klimakteriet ett nytt ansikte

Av Ylva Frohm - Fredag 27 sept 16:07

Häromdagen fick jag en släng av klimakteriet, i och med det åkte till affären för att köpa svart hårfärg med röda inslag. Tror att den färgkombinationen hör till klimakteriet faktiskt. Kommer ihåg när mormor hamnade där så vill jag minnas att hon färgade håret i någon slags henna färg, nått rött var det i varje fall, det inträffade för 150 år sedan, tror att det var samma typ av färg som man hittat i grottmålningarna på juratiden.  Så...i med färgen i mitt fantastiska långsvallade hår på 3 cm. Det här med att färga kort hår ger vissa bieffekter som färg i nacken, ansiktet och för att inte tala om toamattan. Sist fick jag slänga två handdukar och en toamatta, tre dassrullar gick oxå. Katten kom in och strök sig kring benen och fick en dos han med. När väl färgen satt någe sådär i håret satte jag mig ned vid köksbordet där maken satt och såg hålögd ut. Rätt som det var sa han att han höll på dö idag. Jag funderade en hundradels timme på det och kände att jag ville veta mer och frågade hur det gick till. Maken svarade att han höll på att hamna under en rotvälta i skogen när han sågade ned en gran. Jag tittade på honom och studerade rynkan han hade fått bakom ena örat, undrar just om han hade en sån bakom det andra örat också.....Maken sa att han precis hann undan innan rotvältan slog igen. Jag tänkte att det var ju tur det, det hade blivit väldigt besvärligt att hitta honom annars, eller innte föresten...grävaren stod ju precis brevid. 


Färgningen klar efter att han lyssnat på makens berättelse i 2 minuter. Efter att ha duschat ur färgen i tre timmar och skrubbat färgrester från skinnet med sandpapper ordnade jag till mig för kvällsmaten. Under tiden jag förberedde maten tänkte jag att det är ganska praktiskt att känna lite dödsångest ibland, det blir lite mer spännande i vardagen då. Om inte annat kanske maken uppskattar middagsmaten väldigt mycket mer än innan hans upplevlese i skogen. Det återstår att se efter att jag serverat filmjölk och flingor. Maten imundigades, maken klagade på val av mat och tittade lite storögt på mitt högra ögonbryn som försvann vid duschningen. Jag påminde maken om att en natt under en rotvälta ger mindre dödsångest än att kommentera ögonbrynet. 


Morgonen kom, håret blev en aningens rött, ganska nöjd med det då jag haft värmesvallningar vid tolvslaget, tog av mig tre täcken och pyjamasen, drack en liter vatten och somnade om. Vid lunch kom maken in och sa att han var nära att dö idag, igen. Tittade på honom och såg att han hade en rynka bakom det andra örat också. Maken sa att han hittade en kabel som han lyckades snöra in i handleden, det visade sig att det var ström i den. Jag klurade en rejäl stund över den händelsen och kom inte på någon vettig slutsats hur han lyckats med detta. Maken var glad ändå då ryggskottet försvann under den våldsamma stöt som vällde ut från kabeln och orsakade ett skutt till höger. Om maken är glad är jag glad, nu förbereder jag en kvällsmiddag med en grillning av förgårdagens matrester och förbereder mig mentalt på att maken kanske håller på att dö imorgon också. Själv håller jag på att dö varje dag då jag förberder mig på att slängen av klimakteriet kvarstannar i håret. Tror jag byter hårfärg i morgon och tatuerar in ett nytt ögonbryn...eller inte





 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ylva Frohm - Lördag 9 nov 17:17


Maken har idkat trädgårdsarbete..hårt arbete faktiskt. Han tog fram sitt älsklingsverktyg, motorsågen, och for fram över trädgården i ett rasande tempo. Pionerna, riddarsporren och krattan som låg kvar efter ett försök att kratta grusgången förra åre...

Av Ylva Frohm - Lördag 26 okt 17:58


Lertiden är en egen årstid på landet. Lertiden infann sig ovanligt tidigt i år, kom faktiskt redan i slutet av september efter att ha regnat en halvliter om dagen, bra för potatisen säger grannen... ett uppskattat uttryck om man vill reta upp frun på...

Av Ylva Frohm - Lördag 14 sept 18:23


Dottern skäller alltid på mig att tar dålig foton. En rejäl suck fick jag när jag fotade dem i hoppmomentet på premiär fälttävlanstävlingen. Av 34 kort blev ett osuddigt, väldigt nöjd över det resultatet faktiskt, att det blev en vy av dottern bakifr...

Av Ylva Frohm - Måndag 26 aug 21:33


Sommaren lider mot sitt slut...vilket jag faktiskt är tacksam över om vi nu ska ha någon gård kvar. Maken fick ett ryck och grävde bort den 15 meter höga syrenhäck som dolt boningshuset och de orensade rabatterna i två decennier. Självklart med gårde...

Av Ylva Frohm - Lördag 8 juni 10:39

Sonen berättade häromdagen att han lyckades med att låsa grannens cykel istället för sin egen efter avslutad cykeltur från jobbet. Det med det obrytbara svindyra cykellåset. Jag funderade på det en stund....ganska länge faktiskt och frågade hur man l...

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2019 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ livet-pa-landet med Blogkeen
Följ livet-pa-landet med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se