Äntligen är semletiderna över för den här gången, trodde aldrig att den dagen skulle komma. Maken är absolut ett objekt som kan mottaga väldigt mycket böter för att äta semlor innan premiärdagen den 5/3, fettisdagen tror jag det heter.....det är tur att maken inte var född år 1952, då hade han säkert fått jättemycket böter då han redan ätit sisådär 100 semlor innan premiärdagen. Det här med semlor har jag aldrig riktigt förstått. En stor kardemummabulle, oftast torr så att smulorna letar sig ned i strupen och orsakar en obehaglig känsla av att torrhosta och dra ned resterande smulor i lungorna, lägg därtill grädden som läggs i en ofantlig hög på den torra bullen. Grädden hamnar allt som oftast i knät då den trycks ut genom bullens sidor. Sist jag åt en semla bet jag sönder en tand på mandelmassan som var lika hård som mina senaste scones som gräddades i 85 minuter i 250 grader i vår urgamla ugn. Det går ju att lägga den i varm mjölk men bullen blir ju så slemmig att man riskerar att kvävas  då den fastnar på väg ned genom matstrupen och resten i den sönderbitna tanden. 

Maken tycks aldrig tröttna på detta bakverk som fascinerar honom så till den milda grad att han äter runt 250 om året, om det nu räcker. Själv åt jag en halv och gav maken resterande hälft. Vår katt Frasse tycker även han om semlor, förra året åt han och jag en tillsammans, med förtjusning åt han upp den torra bullen och njöt sedan av grädden..jag satt länge och tittade förvånat på Frasse när han åt upp bakverket och funderade en stund om katter klarar av att metabolisera en semla, tänkte på det en stund och drack upp mitt kaffe. 

Maken nämnde häromdagen att lokalradion hade hört av sig till honom för några veckor sedan eftersom någon random människa snappat upp att maken äter väldigt många semlor under en säsong och rapporterat detta till Sveriges Radio. Detta medförde att radion ville intervjua honom om denna prestation. Maken förstod inte att han var världsledande i detta och svarade aldrig på mailet då han trodde detta bara var ett skämt. Jag tror faktiskt att han innehar rekordet i hela världen. Jag måste nog erkänna att lite stolt är jag nog ändå då maken genom sitt semle intresse blivit lokal kändis här på landet, inväntar nu ett större sponsorkontrakt där jag är manager. Kanske kan bygga ett ridhus för gaget tillika lager för semlorna. 

Idag kom grannen med ett lass sågspån, typ 1 ton som lades i en gigantisk hög bredvid stallet. Som tur är har vi en tom box i stallet som vi tänkte att spånet kunde förvaras i. Sagt och gjort, forsling av spån påbörjades. Idag var det väldigt blåsigt, vilket inte är något bra om man ska skotta sågspån i stora soptunnor för transport in till stallet. Efter att ha skottat i motvind i tre timmar, med en dikspade. Om jag säger så här...försök att fiska upp en  gädda med en gaffel, lika lätt är det att få upp sågspån i full storm på en dikspade, vi fick vi in en tredjedel av en kvadrat eftersom resten ligger i hagarna, maken sa något om att ta grävaren och fösa ihop högen igen vilket fick ett nekande svar.

Helt slut och med blåsor i händerna och sågspån precis överallt nämnde maken något om att en semla skulle sitta fint, jag klurade på det han sa och höll med honom en stund och sa att han kunde få en om han bytte däck på fruns bil först. Kanske att det blev däckbyte på trailern och lastbilen också,,,dotterns bil kom även den på förslag och släpet som införskaffades förra veckan men röstades ned efter att maken då ville ha två semlor. Efter att ha gjort kväll och duschat i tre kvart och slängt makens strumpor i soporna hittade jag en semla i frysen som gavs till maken som en liten hyllning till honom. Jag planerar nu att ge honom en semletatuering i födelsedagspresent....eller inte