Sommaren inleddes med att maken köpte en ny grävare till gården. Jag förstår inte mäns fascination för grävare och grävskopor. Ju större desto bättre. Nu har vi tre traktorer, varav två av dem är från sekelskiftet och den tredje endast 30 år. En av traktorerna bär ett grävaggregat som mera påminner om något som första världskriget lämnat efter sig, förstår inte vad det var för fel på den, förutom att den är belagd med grävförbud. Den nya grävaren är så stor att maken blev tvungen att använda den genast för att göra en anständig parkeringsplats för denna skapelse. Positivt är att den är nyast i maskinparken och det går fortfarande att se vilken färg den har. 

Maken har provgrävt lite här och var, mest här. Det har resulterat i diverse högar utspridda på 8 hektar mark. Värst blev det när diket skulle jämnas till, grannen har fortfarande problem att hitta sin katt som försvann i nära anslutning till detta. Vem vet vad som försvinner imorgon...Dottern saknar sin cykel, men den försvann i fjol, kanske ska leta vid den Japanska jasminen. För ett antal år sedan fick min make ett grävförbud som egentligen pågår på obestämd tid. Det fick han efter att han grävde bort den Japanska jasminen då han trodde det var sly. Otroligt nog så poppade den upp igen efter tio år, den ser aningen tuffsig ut men den blommar faktiskt riktig mycket. Den gör väl det för att den har dödsångest. 

Det bästa med den nya grävaren är att den går att använda på vintern också, till min mans absoluta förtjusning. Plog attiraljer medföljde köpet. Till vintern ser jag fram mot diverse snöhögar utspridda på 8 hektar mark. Det går ju alltid att ploga ned snön i det makabra diket, tror att hela Västmanlands snöskörd får plats där. Tror faktiskt att det kunde vara framtidens innovation. Vissa kommuner lagrar uttjänt uran, vi kommer att kunna ta emot det mesta efter att de andra dikena ska renoveras. Men lite beröm måste jag allt ge, det har blivit en fin stallplan och en fin parkeringsplats för trailern. 

Häromdagen höll min make på att skrämma slag på hästarna då han kom gåendes över vallen, man såg bara överkroppen komma gåendes i det höga gräset för att sedan rumla igenom ett dike. Som tur var hade det inte dikats ut ännu, då hade han nog försvunnit på obestämd tid. Detta då grävaren fått motorstopp halvvägs till grannen. Nu hoppas jag att det kvarstår en stund så att jasminen återhämtar sig och katten återfinns. Nu ser vi fram mot resten av sommaren och resten av höskörden. Maken ska få lite välförtjänt semester utan grävare...eller inte