Sent igårkväll möttes jag av en lösker man på en röd moped klass 1. Hjälmen var alldeles för liten så kinderna blev snyggt ihoppressade med näsan. Mörkret hade lagt sig och regnet vräkte ned. Jag var nästan hemma och hade endast en sista kurva kvar på grusvägen innan bostaden kunde avnjutas. Mötet kunde ha slutat med en röd moped mindre och make utan kinder då han var ute och provkörde dotterns nya fortskaffningsmedel med ett styre som fastnat till vänster. Dottern skvallrade om att maken en stund tidigare hade snurrat omkull då bromsarna hade legat på efter en liten justering. Strax efter hade strålkastaren fram vibrerat loss och hamnat framför dotterns ena fot. Efter ett antal timmar senare lyckades maken laga den. Ett roligt fel var att när man svängde vänster dog moppen. Det resulterade i en fin piruett och en avstigning nära diket vid garaget. Synd var att jag ej fick bevittna detta. Min duktiga make hittade även ett fynd i tanken...en pinne! Den är nu avlägsnad och moppen frisk igen....

Frukosten gick i avföringens tecken.... Hunden hade lagt en rejäl sådan i köket och denne avlägsnades med en rulle hushållspapper. Därefter handtvätt med diskmedel, maskindiskmedel, då det saknas tvål. Frukosten imundigastes tillsammans med tända ljus för att öka harmonin med limpan. Katten började intressera sig för vedkorgen. Jag steg upp från bordet och drog ut vedkorgen, där satt en mus! Katten smet in bakom vedkorgen, hunden oxå! Nu blev det ett himla liv och katten for ut i köket med en mus i käften. Hunden försökte ta musen ur kattens mun.. Musen la en mycket lös avföring samtidigt som jag förökte få in hunden i ett annat rum och fånga katten som sprang omkring... Ljusen slocknade av vinddraget.... Katten fångades in och katten släppte greppet om musen som hoppad ur käften och försvann in på kontoret. En tystnad uppkom och katten stod som förstenad. Jag stod på musavföring... Tystnaden bröts av hunden som började yla efter att ha suttit själv i 30 sekunder. Katten gick och lade sig, tämligen förvånad men ganska nöjd. Hunden åt upp musavföringen och jag återgick till min oharmoniska limpmacka med smör. Musen återfanns aldrig.... En annan dag kanske