Idag har jag och dottern varit till Virsbo och tävlat. Det vill säga dottern har tävlat och jag har frusit. Vädret har varit helt fruktansvärt dåligt med blåst och regn. Endast 4 grader varmt i luften med regn från vänster. Ponnyn vände bakdelen mot blåsten och vädrade morgonluft i nordost. Funktionärerna fick surra fast hindermaterialet med balsnören. Själv tog jag en kopp kaffe och ställde mig under taket och tittade på. Taket och taket....partytält visar ej sin bästa sida i detta väder. Några tappra damer hängde i partytältets takstänger för att tygla den ystra vinden från att ta tältet till Ramnäs bruk.

Att vara hästskötare och mamma tränare är ett tufft jobb som kräver sitt. Ipälsad underställ, pullover, fleecetröja, dunjacka, raggsockor och slutligen en regnkappa och att ej förglömma den lilla toppluvan vaggade jag fram till framridningen för att ge några goda råd innan starten. Promenaden mellan framridningen och tävlingsbanan, för att inte tala om parkeringen, var i bedrift med Stockholms maraton med beklädnaden och stormen. Ansiktets skinn har nog blivit ganska utslätat efter dagen i Virsbo. Dottern tyckte att jag såg annorlunda ut när vi åkte hem. Som tur var hade regnet blött ner sanden så att den inte yrde runt huvudet, istället fick vi ducka för en kakburk med kaffefilter i som kom farande när jag skulle kolla startlistorna. Vem vet vad som kommer farande nästa gång, ansiktet på Lena Philipsson kanske. Det var nog därför som dottern tyckte jag såg annorlunda ut.