Jag har funderat lite kring yrkesvalen i livet. Min maken borde ha blivit träddslaktare, tror det finns ett finare ord för det. Ett annat yrke han borde ha valt är elektriker då han har en fallenhet för el. Jag minns särskilt vid ett tillfälle då min bror skulle installera en tvättmaskin i dåvarande lägenhet. Maken var mycket intresserad och lade sig i inkopplingen genom att peta på en liten tåt och uttryckte samtidigt "vad är det där". Sekunden senare stod han i köket och undrade var han var. Vid ett annat tillfälle skulle vi tapetsera om, i samma lägenhet, med förklistrade tapeter som man blöter upp. Saken var den att tapeten blev strömförande när den kom i kontakt med strömbrytaren.

En annan gång hjälpte han mig med att laga elstängsel efter att vildsvinen jagade ut hästarna från hagen, stängslet oxå. Stackars maken visste inte om att elen ej var urdragen ur elnätet viket medförde en förlamad hand och ett bränt pekfinger, följande hände: Maken kröp under eltråden, som lades sig fint över ryggen samtidigt som han drog ned järnspettet i marken. Resultat: Strömavbrott och ett skarpt ljussken från hagen genom ett pekfinger. Som tur är kommer detta att ordna upp sig då sonen utbildar sig elektriker.

Själv funderar jag på att bli ideell på heltid genom att skänka bort mig själv till välgörande ändamål. Kanske kan vara föremål som lockbete, bulvan? då dottern anser att jag har goda förutsättningar för det genom att mynta ordet "gäddhäng" i ansiktet. I övrigt finns inget att sakna eller att tillägga om detta.

Jag frågade dottern vad hon ville bli när hon blir stor för några år sedan. Hon svarade då att hon kunde tänka sig att bli pensionär eller brevbärare. Idag har hon tänkt om då det inte ger så mycket i lön, om hon inte vill gå i sin moders fotspår och arbeta ideellt.