Denna vecka har hittills varit rätt varierad och jag tror en lång semester skulle vara på sin plats!

Veckan har bestått av fölvak, tävling, fölvak och tävling. Idag bröllop, ja inte mitt, och imorgon tävling

Som tur var införskaffade dottern en kamera i stallet som kontrollerades i våra mobiler. För övrigt mycket praktiskt för att se om maken varit och morgonfodrat så lilla frun kan sova en stund till!

Vartefter Lillans juver växte så ökades övervakningen för den stundade fölningen. Det vill säga jag och dottern. Varannan till varje timme har vi glott i mobilerna, dygnet runt, för att se om det är på gång. Natten mellan torsdag och fredag var jag helt säker på att Lillan skulle få smått. Kl 03.30 ringde jag dottern och larmade om ankomsten. Vadslagningen om ankomstdatum har inte låtit vänta på sig, ingen prickade rätt så något pris delar jag inte ut. Priset var att ta hand om köksrenoveringen. Det var bra det då har vi ett kök utan köksfläkt ett år till.

Så! Med 30 minuters sömn med mig för den nya dagen gick dottern och jag för att släppa ut hästarna. Inget föl än. Lillan tecknad forfarande för nedkomst. En viss stress kände vi då Sockan skulle iväg för 4 års test. Ut med gänget i hagarna. Tog typ en kvart så stod Lillan vid grinden och ville in igen. In med Lillan samtidigt som dottern ställde upp sockan på gången för att göra henne fin. Lillan började direkt att komma igång med fölningen samtidigt funderade vi på hur vi skulle logistera ner Sockan till tävlingen då jag måste vara kvar med Lillan. Mellan krystvärkarna ringde jag dotterns sambo som kom som en blixt. Maken stoppades i traktorn och fick det glädjande beskedet att han och dotterns sambo skulle få vara hästskötare och chaufför, fast jag sa till maken att han var tvungen att byta om från mjukisar och gummistövlar storlek 48 till något snyggare.

Nu satt knopparna på Sockan och hovarna polerades av mig samtidigt som jag sprang och övervakade Lillan som var i slutskedet av fölningen. Klockan började närma sig lastning. Jag körde fram lastbilen. Sockan fick nu övervaka fölningen. Dottern sprang fram och tillbaka och lastade i. Jag sprang fram och tillbaka till Lillan, två hovar kunde nu skönjas! In med det sista i lastbilen, tillbaka till Lillan som krystade ut huvudet. Dotterns sambo kom nu in i stallet och fick vara med om slutfasen. Lillan ploppade ut resten och fram kom ett ljuvligt stoföl med samma färg som sin mor, fux. Dotterns sambo såg förskräckt ut, dottern påminde honom om att sådär kommer det se ut när deras barn kommer till världen. Om jag säger såhär! Om fler män ser en hästförlossning så vore inte jorden överbefolkad.

Maken kom in i stallet, iförd skjorta och slips! Maken fick chaufföra, dottern lastade hästen tillsammans med sambon så var de på väg. Jag själv övervakade att resten av allt runt fölet och Lillan uppfyllde checklistan.

Två timmar senare. Allt har gått enligt skolboken för Lillan och hennes dotter. Min dotter ringde och berättade att när de kom fram stack maken och sambo direkt för att fika sedan på framridningen hade de kommenterat högt och ljudligt hur fint hästarna sladdade runt och sprang i snedställ. Väl inne på visningsbanan lyckades maken stänga dörrarna in till ridhuset och dotterns sambo blev utestängd. Som tur var burrade det till i makens byxor och mobilen signalerade att släppa in sambon som skulle hjälpa dottern inför visningen för hand. För att vara med på banan var man tvungen att ha hjälm på huvudet. Sambon fick låna en hjälm som han satte direkt på huvudet över kepsen, oknäppt hakband som fladdrade till ibland. Dottern såg stressad ut och funktionären sa att det går bra ingen fara. Maken stod och såg snygg ut i sin skjorta och slips. Han såg faktiskt ut som en av domarna! Dottern sa att det var nog sista gången hon hade med dem i sådana här sammanhang samtidigt som hon funderade på vad publiken tyckte om deras framförande/ outfit. Själv hade jag velat vara med och sett det hela, fantastiskt roligt! Men jag ska inte klaga jag har fått vara med om det allra bästa, att få vara med om ett nytt litet liv komma till världen!

Vi går i väntans tider här på landet. Lillan ska snart om allt vill sig väl bli mamma för första gången. Vi har nu installerat en kamera som ska övervaka henne när det är dax.

I väntans tider är även maken som just för nu har en fungerande rygg, fast det kan nog ändra sig snabbt, han inväntar nästa ryggskott. Kan nog bli imorgon när han ska harva ridbanan. Det kanske inte låter så besvärande men att koppla på den 55 åriga harven på den lika gamla traktorn kräver sitt jobb, för att inte tala om att styra traktorn runt i paddocken. Maken säger att bromsarna inte funkar längre. Det förstår jag! Det kanske var så att jag vände hö med handbromsen i för något år sedan. Fast det tänker jag inte berätta för honom då får jag harva paddocken själv. Får bjuda maken på lite grillat så blir han på gott humör.

I väntans tider är även renoveringen av köket. Vi fick ett ryck i höstas och bytte fönster sen tog vi ett välbehövligt juluppehåll för att vila upp oss. Kan ju nämna att vi köpte in tjänsten att montera dem. Nu är det bara resten kvar. Vi hade en firma ute som räknade på ett kök för ett tag sedan. Efter att vi fick offerten sa maken att han gör jobbet själv. Nu ser jag fram mot att laga mat på grillen ute på altanen i 10 år framöver. Om jag räknat på åren så är det nog dax att flytta in på ett ålderdomshem. Fast det är väl bra då slipper vi bygga om köket, badrummet, tapetsera om, ny trapp, nya boxar, klippa gräset, måla om bilen, tappa humöret och rida in Lillans avkomma! Kommer nog mest att sakna grillen, fast den tar jag nog med mig. Alltid kan jag bjuda någon på en riktigt fint grillad kotlett!

Så! I väntans tider är vi alla på gården. Nu inväntas härliga nattvak på Lillan. Vara nervös tills Lillans lilla kommer ut. Maken har sagt att han kan tänka sig att stå för en slant om vi döper fölet efter honom. Ser fram mot ett stoföl som heter Jocke. Den som lever får se, i väntans tider.

I eftertankens kranka blekhet funderar jag hur det är att vara barn idag mot att vara barn igår. Tanken uppkom efter att jag läst ett inlägg på sociala medier om att dagens barns lekrum är inomhus kontra barn från gårdagens lekrum var utomhus. Vad finns det för skillnader och vad är bäst kan man undra. Kanske finner ett svar.

Som den tant jag är så var det självklart bättre förr. Dagens barn är stillasittande framför sina datorer och spelar spel. Barnen som sitter vid datorerna kommer troligen att utveckla felfri engelska och rapphet i tanke och fingrar som skapar goda förutsättningar för ett välbetalt jobb. Kanske att dagens barn blir något mer bensköra och överviktiga i framtiden.

Gårdagens barn ja vad gjorde vi då! Jag och min lillebror gjorde massor med saker. Oftast var jag den drivande och påhejande systern. Vi hade inomhuslekar ibland. En lek som var väldigt impopulär var att leka vattenfall. En lek jag avråder att leka. Leken bestod av att låta lillebror sitta i pappas hemsnickrade båt i plywood och åka nedför trappan från husets övervåning. Lillebror tvekade och vi lät nallen åka istället. Om jag säger såhär var det nog bra idé. Var inte så mycket kvar av väggen eller båten efter avslutad färd. Får be pappa göra en bättre båt!

En annan lek vi hade inomhus var att spola ned grannfruns alla knappar från sybordet i toaletten. Det var roligt, särskilt när jag skylde på grannbarnet.

En annan lek vi hade var att sno grannungarnas leksaker och gräva ned dem i rabatten. Fullkomligt meningslös lek om jag får säga det själv.

Samma grannunge fick sitt redan korta hår avklippt av mig. Konstigt nog fick vi besöksförbud efter det.

En impopulär utomhuslek var när jag och lillebror startade en skogsbrand utanför huset på vårt ö-land. Väldigt dålig idé till lek. Fast det blev bra fart på mamma och pappa. Efter det blev det indraget lördagsgodis på obestämd tid. Det blev det även när vi tjuvrökte i pappas verkstad när vi använde oljefaten som askkopp.

Ytterligare en utomhuslek med sanktion som påföljd var sitta på taknocken och hälsa pappa välkommen hem. Det slutade med gallerförsedda fönster och bruna bönor till middag i en veckas tid.

En annan utomhusaktivitet vi hade var att rida in tjurkalvarna vi hade, minns än idag hur vi flög av som tumvantar. Det var en bra lek, det resulterade att jag fick min efterlängtade häst till slut, det då pappa ledsnade på att hämta in de lösspringande djuren i tid och otid.

Ok, hur sammanfattar jag det här! Betydligt lugnare för föräldrarna med inomhuslek än utomhuslek. Troligen mer välutbildade barn med dagens aktiviteter än gårdagens barns aktiviteter. Vad har då hänt med lillebror och jag själv efter all utomhuslek. Jag blev med gård och lite annat pyssel. Lillebror chef. Slutsats att utelek är bättre än innelek. Eller inte

Nu finns min blogg i bokform!
Helt sjukt faktiskt att det fanns ngn som ville ge ut den. Fast det är ju klart, betalar man så!

Boken är faktiskt ett lite av ett firande, 10 år har bloggen funnits och vi har ännu överlevt, konstigt nog. Att maken ännu lever är för mig obegripligt.

Innehållet är material från åren som gått. Noga utvalda och något redigerade. Lite nytt material finns oxå.

Boken kostar 200kr + ev porto. Vid intresse skicka genom kommentarer i bloggen.

Mycket välkomna att inhandla ett exemplar hysteri.

Så! Maken har blivit TikTok kändis! Hur gick då det till kan man undra. Eller inte förresten.

Mina övervuxna barn tyckte jag skulle ha TikTok! Sagt och gjort! 54 år ung installerade jag appen och gick all in. Funderade på vad jag skulle heta på TikTok. Behövde inte tänka så länge blev Skivbroms. Passande namn för en modern kvinna som jag tänkte jag.

Började med att lägga ut en gullig katt video på Doris-Hjördis. Valde att inte visa hennes ögon så hon ej går att identifiera. La sedan ut dottern i höger och i vänstervarv på Lillan som visade upp sin bästa sida på tävlingsbanorna med lite uppiggande finsk polka musik i bakgrunden. Funderar faktiskt på om jag ska ta just den till mitt framtida kür program. Valde inte att maska Lillan då detta blir den kommande försäljningsfilmen.

Sonen finns med han oxå fast i skugggform och behövde därmed inte pixla bort kända drag. Drag föresten, det har han kastat bort en rejäl hög av. Senast i en å i närheten av Surahammar. Tror spöet ligger där oxå. Har aldrig sett det sedan dess faktiskt. Fast det beror nog mest på att han har flyttat hemifrån.

Maken gick inte att maska eller pixla bort, ingen idé tänkte jag då hans kroppsspråk avslöjar honom. Jag la ut makens kock kunskaper häromdagen, den gav skjuts i statistiken vill jag lova! Så nu har maken blivit kändis. Inväntar nu vad det kan ge?mormor kommer hit över jul, det ser jag verkligen fram emot vad det kan generera på TikTok.. maken sa häromdagen att han oxå ska skaffa TikTok och lägga ut sin kära lilla frus matlagning. Det ser jag verkligen fram emot! Ser fram mot att skriva en egen kok och grillbok. Tänk då kan jag kanske bli en sån där TikTok kändis och får massor med spännande erbjudanden från världens alla hörn. Hörn?borde vara världens alla böj, det då jorden är rund.

Maken och jag kan göra en kokbok tillsammans! Det blir en storsäljare av rang vill jag lova. Paradrätten blir stekt falukorv och makaroner, kokta 10 minuter för länge. Perfekt mat för den som har svårt att tugga. Mat för halvdöda ska kokboken heta. Maken har särskilt svårt att tugga idag, det då han har halva munnen full av tamponger till följd av att han dragit ut en tand. Så nu får han överkokta snabbmakaroner till fredagsmiddag.

Helgen har infunnit sig. Inledde hos frissan. Efter att blivit av med allt hårsvall om 2 cm frågade jag om hon kunde förlänga mitt hår. Det då jag ska bli TikTok kändis. Blev inspirerad av kunden bredvid som var på väg att få ett vägvinnande vackert hårsvall. Frissan tittade på mig och sa att jag kunde köpa en peruk istället. Ja, varför inte tänkte jag. Köper även en till maken. Det blir kul på TikTok!

Nu ska jag ta fram min naturliga hårfärg, grå/brunt. För att få fram det behövs ett antal hekto kemikalier och tålamod. Sist tappade jag känslan i svålen och i halva ansiktet då det fick verka i omgångar. Omgångar föresten, borde heta flergångar. Måste knåpa på en ordbok med mer begripliga ord.

Snart är det jul! Ser nog allra mest fram mot julklappsspelet! Kommer bara att paketera in peruker i mina klappar. Kommer även att ge deltagarna möjlighet att få deltaga i min TikTok video med finsk polka musik. Tillsammans ska vi laga mat och dansa in julen runt granen?eller inte, tror jag.

Semestern inleddes med att åka på dressyrmeeting i Värmland. Innan dess monterades en dragkrok på vrålåket för att kunna dra mormors husvagn, samma husvagn som blev strömförande för ett antal år sedan, en historia för sig! Maken tyckte att vi skulle stripa ekipaget med Cirkus Frohm vilket nog är en god tanke efter denna helg.
Så! Dammade av tävlingsskåpet och försökte lufta däcken som saknade luft efter att ha stått på undantag ett antal år, pajade makens luftmojäng till däcken efter att jag tog en skruvmejsel för att få fram ventilen som hade försvunnit in i däcket. Lyckades dock få in 0.01 ml luft vilket gav lite motstånd mot marken. 90 kg hö och två par strumpor senare var jag och hästen Fabiana på väg, i 35 graders värme bör tilläggas, årets varmaste dag!

Väl framme installerade jag hästen i en box, efter det började cirkusen med mormors husvagn. Platsen var en gräsvall i lutning nedförs. Backade till lite snyggt där jag tyckte det såg skapligt ut, längst ned längst bort. Det för att ingen skulle se när jag skulle montera av allt.

Häktade av härligheten för att montera ned stödbenen. Bör tilläggas att allt det här
Var första gången för lilla frun. Så! Lätt fuktig i pannan i hettan vevades det för glatta livet. In i husvagnen för att kolla vattpasset som maken sa att jag skulle ha för att få en rak sovplats. Vattpasset var inte nöjd så jag fick gå ut och veva igen, nu stod höger däck uppe i luften, vattpasset var lite mera nöjd nu. Irrade nu runt för att hitta någon form av uppallning så att vagnen inte skulle välta. Efter 45 minuter lades 70 cm diverse tillbehör under för att få till ett nöjt vattpass vilket den kanske aldrig blev.

Så! Nu skulle elen kopplas på. Nu började cirkusen på riktigt! In med elen i uttaget, tog en millisekund så gick gårdens jordfelsbrytare. Ut med kontakten och funderade. Drack 2 liter resorb och letade efter personal på plats! Fick låna en ny skarvsladd, in med kontakten igen, tog en nanosekund innan jordfelsbrytaren gick igen. Svettades i en liten stund igen, hämtade personalen igen som sa att en elektriker måste nog till platsen. Sagt och gjort! Kom en elektriker som for runt i husvagnens stickkontakter som fick godkänt, fick låna en ny skarvvinda, strömmen funkade!!! Hurra!

På med sadel och visa hästen banan. Red en kvart höll på dö av värmeslag. Svettade sönder ett par ridstövlar och handskar. Färdig för dagen, nu kunde jag äntligen göra kväll! Varmt så in i hoppsan, öppnade upp all ventilation inför natten. Somnade, vaknade av störtregn somnade om i 45 graders lutning då vattpasset gick sönder efter att ha åkt ned i golvet på grund av kraftig lutning. Vaknade av att det var strömlöst i vagnen och en insjö på golvet. Hittade min elkontakt som var utdragen, grannen kom och ursäktade sig att det var min husvagn som var orsaken. Jag ursäktade mig och sa att det var faktiskt mormors husvagn. Efter en hysterisk morgon med skarvsladdar och annat fick mormors husvagn ström i sig igen. Dottern kom upp till tävlingen runt lunch för att hjälpa sin stackars mor, hon fick köra MC med sitt nybakade MC körkort i 2,5 timmars regn. Kan hälsa från henne att det inte var särskilt behagligt, tyckte inte jag heller då jag fick tävla i en halv meter vatten i hällregn i gröna gummihandskar.
Så! Allt frid och fröjd. Strömmen funkade, mat på gång och torra kläder på, dock inga strumpor då alla två par var blöta. Dottern har nedärvt sin mors packningskunskaper och hade inga torra hon heller. På med värmen då vi endast hade 12 grader inne. Vi gick och la oss, somnade och vaknade av att vi frös. Ingen ström. Grannarna hade återigen uteslutit mormors vagn från elnätet. Inte så märkligt dock då det regnat en årsnederbörd in i elvindan som installerades av elektrikern. Detta resulterade i att hela tävlingsplatsen låg strömlöst. Detta åtgärdas av en ny kabel och strömmen kom tillbaka.

Ny dag nya omöjligheter..Hästen gick som
Hon fått en elstöt i baken, vilket inte
Är omöjligt då strömmen varit av och på till och från på gården i alla former, vädret oxå. Resultatet i tävlingen en inkasserad tredej placering. Glada och nöjda gick vi mot en gemensam grillkväll. Dock fick jag ett nekande svar om hjälp med grillningen vilket var bra då maten var god. Inför natten vågade vi varken ha värme eller kyla på. Dottern klagade på att hon fick hålla i kudden då den hasades i sidled hel tiden. Inte så konstigt då hennes MC kläder och packning vägde 380 kg efter allt regn som hängdes i husvagnens fashionabla toalett. Hade vattpasset funkat hade den lilla bubblan säkert gått sönder av det kraftiga itaget då lutningen var i ett brutalt gradantal. Jag klagar inte, satt i princip upprätt och sov vilket var bra då nästäppan tilltagit under kvällen.

Sist dagen! Strömmen funkar fint! Solen skiner. Tävlade idag igen, hästen la in backväxeln i travprogrammet vilket fick lilla frun på ryggen att flåsa våldsamt. Högröd i ansiktet och kramp i vaderna tackade vi för oss i sista halten. Blev ett fint resultat ändå till trots. Största behållningen var att lyssna på dotterns kommentarer under filmningen av ritten.

Sammanfattning: Elkaos, allt är genomblött, en rosett, dotter med nackspärr, 20 par nya strumpor inköpta på orten, en vallgrav efter husvagnen. Men faktiskt så hade vi riktigt trevligt allt till trots. Nu laddar vi för nästa meeting?.Eller inte

Nu har regnsäsongen börjat på landet, det är på grund av att gårdsfolkets semester börjar snart. Riktigt regnigt var det härom natten, åska gjorde det oxå. Jag var precis hemkommen från jobbet strax efter midnatt, funderade om jag skulle ta in hästarna från sommarhagen in i stallet för att undgå ovädret som var på intågande. Just då var det uppehåll och några enstaka blixtar. Jag tänkte att det kanske inte kommer över oss. Gick och la mig, läste lite nyheter innan jag skulle släcka lampan. Läste rubriken ?nu drar monsterovädret vidare österut mot Västmanland och Dalarna??så! Vips var jag i stallet och iordningställde för intag klockan 01.40 på natten. Ut för att hämta hästar i kolmörker. Precis när jag satte ut foten från stalldörren kom det en nätt skur på 45 mm. Regnet visade inga tecken på att minska. Jag trevade mig fram till hagen och undrade hur jag skulle hitta hästarna. Behövde inte fundera så länge då det kom en rejäl blixt som avslöjade var hästarna stod. Sagt och gjort, tog grimmorna som låg i en pöl vid leddet samtidigt som jag trasslade in mig i eltråden då jag inte såg något. Fick en stöt som slog ut i örsnibben pga kepsen var sjöblöt. Traskade ut 1 km, ytterligare en blixt, kanske två faktiskt, de kom samtligt och jag uppdagades för hästarna. Hästarna blev alldeles förskräckta när de såg matmor komma i en fladdrande regnkappa, rned en sönderbränd keps och kippande skor. Hästarna for iväg och irrade runt som yra höns under tiden som jag försökte överrösta åskknallen som rungade över gården. Efter att ha jagat runt och ropar på hästarna i 20 minuter och ytterligare 30 mm regn beslutade jag att de får stå kvar ute i hagen.

Dottern red på vår fantastiska dränerade ridbana, dagen efter skyfallet. Det blev vattenträningen på schemat då den var mer som en insjö än en sandpaddock. Lillan uppskattade det och visade det med att bada i den djupare delen av banan. Jag föreslog att vi kunde tälja några fina barkbåtar och sjösätta dem, dottern föreslog en riktig båt istället. Maken föreslog att han kunde gräva en ny dränering med sin kära vän traktorgrävaren. Vet inte riktigt om jag ska ta det förslaget eller inte, då har vi nog en 10 meter djup simbassäng istället. Ser fram mot att bygga en brygga med en tremeterssvikt på.

Apropå maken! Nu är vi på jakt efter en ny dyngspridare, det efter att maken försökt sprida ut och två betongblock på vallen. En rätt dålig idé om ni frågar mig. Maken tyckte det gick lite trögt i valsarna och helt plötsligt small det till och sedan stannade allt upp. Maken oxå när han såg skapelsen på dyngkärran. Hur det hamnat där är en gåta då det endast var gödselstacken som låg på vagnen, även en och annan storbal kanske. Höbalarna var riktigt besvärliga att sprida ut sa maken då de blev som bollar runt valsarna. Såg ut som gigantiska garnnystan. Maken fick ta grävaren för att få bort betongblocken från de knäckta valsarna. Nu är de avlägsnade och ligger i högen brännbart på någon annan plats. Nu ser jag verkligen fram mot den kommande semestern på landet, i nya gummistövlar, badring och leta ny gödselspridare på Blocket?eller inte

Maken och en kollega till honom pratade om hundar häromdagen. Maken berättade att vi hade två hundar hemma, en Jack Russel och en blandras mellan am staff och korvin corso. Kollegan funderade en stund och sa att så hette det väl inte, maken höll med om detta och sa att det hette nog kirvin Corso. Maken sa att de stod tysta och funderade en stund sedan återgick de till arbetet igen. Maken kom hem och berättade om konversationen. Jag underrättade maken att rasen heter Cane Corso. Fast lite roligare vore det om rasen hette Korvin Corso istället.

Igår kom vår nya familjemedlem till gården. Ett litet troll 8 månader ung och av rasen PRE häst. Ett riktigt yrväder som jag ser fram mot att dottern ska rida in. Maken erbjöd sig faktiskt. Vi får se om vi lever då, det då vi tränar på att leda trollet i grimskaft till och från hagen.

Idag är det lördag på landet. Maken förbereder sig för att gräva lite. Det senaste projektet är att gräva bort en sten för att göra en vändplan bakom huset. Jag tror det projektet kommer att pågå en stund då stenen verkar tillhöra ett berg. Maken sa att det var inga problem att få bort en sten. Jag undrar om han tänker spränga bort den, då ryker nog vedboden och vardagsrummet, troligen även utebubbelpoolen. Ja som sagt den som överlever få se. Nu ser jag fram mot att ta en valpkull på vår nya ras Korvin Corso...eller inte