Senaste inläggen

Av Ylva Frohm - Söndag 6 aug 11:49

 

Efter att det var 26 år sedan vi var utomlands så bokades en resa till Prag. Tre familjemedlemmar inbokade resten av familjen fick vara gårds och djurvakt. Detta kommer att belönas med en resa med valfritt gårdsfordon till Köping där fika på närbelägen mack ingår.


Dag 1. Klockan ringde 06,00 vilket var meningslöst då ingen hade sovit under natten efter att jag haft ett besök av en fladdermus i sovrummet. Det största problemet var hur den skulle avlägsnas från gardinen på ett sätt utan att få rabies. Väl på Arlanda passerade vi säkerhetskontrollen, maken på ett annorlunda vis efter att han packat alla sina 30 ml behållare i separata förslutningsbara plastpåsar. Detta tog en evig tid att hitta i handbagaget. Själv blev jag stoppad för en kontroll av sprängmedel. Blev dock en aning orolig då skorna varit i närheten av makens utgrävningar där man aldrig vet vilka fynd som kommer till ytan. Flyget försenat. Väl i Tjeckien så landade vi 32 graders värme. På flygplatsen väntade en svart Mercedes med mörkt tonade rutor med en man i kostym i. Funderade en stund om vi skulle våga åka med, men tog chansen. Efter en 30 minuters vansinnesfärd så anlände vi till hotellet, mitt inne i Prag. Vi valde varsin säng, en kul detalj var att de hade hjul! Funderade en stund på om jag skulle rulla ut makens säng i hotellkorridoren under natten, tänk vad förvånad han skulle bli när han vaknade....fnissade lite och gick för att byta om till shorts.


Nu intog vi Prags shoppingkultur. Maken fick nog och satte sig på en uteservering. Jag och dottern gick för att leta efter en bro som alla pratade om. Vi gick i 1 mil, hittade en bro, en annan bro, och gick tillbaka för att ta med maken till bron, i tron om att det var rätt bro. Efter en klassisk tjeckisk måltid, enligt servitören fast jag tror han ljög, i form av friterad ost med strips gick vi till bron som inte var den rätta bron. Maken klagade på att hans fingrar svullnade i värmen och sa att de kändes som falukorvar funderade en stund på det och konstaterade att mina tår kändes likaså. Efter att ha marscherat i 1,6 mil så hittade vi till rätt bro som vi beslutade oss för att ta under morgondagen. 


Dag 2. 34 grader varmt strålande sol och inköp av nya skor då blåsor uppstått under gårdagens promenad. Dottern klagade över käksmärtor efter att ha tuggat på den friterade osten och maken klagade över svampinfektion i armhålorna. Dagens sevärdighet var Prags Slott. Ny marsch mot gamla stan. Nu gick vi över den rätta bron som knappt gick att ta sig över på grund av alla människor. Tog en selfie som blev suddig och trampade en japan på hälen. För att ta sig upp mot slottet krävdes en etapp om 700 trappsteg. Efter trappsteg 320 fick maken en svettattack som jag  inte trodde han skulle överleva. Väl uppe var vi helt förstörda och jag funderade på att ta av mig klänningen vilket maken tyckte var en dålig idé då strumporna skulle synas. 


För att komma in på slottsområdet passerades en säkerhetskontroll där det stod ett antal poliser. Väl igenom utan större problem, förutom att de tittade på makens söndersvettade tröja kom vi in mot en jättekyrka. Tog en bild som blev suddig och gick vidare. Vi letade efter slottet och såg två poliser som såg varma ut. Jag frågad dem var slottet var, de tittade konstigt på mig och sa att det här var slottet. Jag tittade en stund på dem och undrade om de hade fått solsting eller om det var för mina strumpor. Vi gick vidare, dottern klagade på att hon var varm i håret. Hittade en slottspark och tänkte att nu hittar vi väl slottet, hittade några buskar som var osymetriska, tog ett kort och undrade om trädgårdsmästaren fått solsting. Vi gick vidare, hittade inget slott och gick för att äta lunch. Dagens lunch blev pizza på en träbit, funderade på träslaget åt upp pizzan och blev mätt. Dagens marsch uppkom till 2,1 mil. Maken klagade på ont i foten, dottern på en spricka i tanden efter osten på pizzan. Själv funderade jag på att köpa nya strumpor.


Dag 3. Idag stod det astronomiska uret på dagordningen. Efter att ha småjoggat i 5 km insåg vi att vi inte kommer att hitta det. Gick in i en turistinformationskur och frågade en trött människa var det låg. Människan, eller var det nu var för något pekade i fel riktning och vi gick ytterligare 3 km för att konstatera att vi var vid den första bron som jag och dottern såg första kvällen. Maken hittade en karta i form av en bordsduk vid lunchen, den visade att uret var 500 m från vårt hotell. Glada i hågen med en bordsduk under armen gick vi till uret som visade sig vara under reparation. Maken blev förbannad och gick till hotellet, jag och dottern gick och shoppade. Middagstid, idag ville vi ha något riktig speciellt och tjeckiskt. Jag beställde in något som jag inte visste var det var. Fick tre brödbitar och sås. Maken tog något som han sa sig vara fräscht, inte vet jag men inte tycker jag fish and chips känns speciellt fräscht inte heller speciellt tjeckiskt. Maken tyckte det runt fisken var som en kokong och måste enligt honom sköljas ned med ett antal tjeckiska öl. Dottern åt något som påminde om de fiskar vi såg i floden. Efter måltiden låste maken in sig på hotellet efter att kokongen gjorde sig påmind. Jag och dottern tog en uppfriskande kvällspromenad.


Dag 4, dax för återresa till fosterlandet. En ny svart bil på plats för att hämta oss på hotellet. Efter att ha kört över 10 heldragna linjer och mot trafiken funderade jag på att ta körkortet av honom. Väl på flygplatsen som tog mindre än 20 minuter, inväntades ny säkerhetskontroll där maken återigen visade alla sina plastpåsar och en bordsduk från en lunchrestaurang i de inre delarna från Prag. Jag och dottern shoppade upp resterande respengar på flygplatsen. Maken satt och vilade sig på första bästa plats efter att ha muttrat något om att han nästan gått ihjäl sig på semestern och att han aldrig mer skulle gå igen. 


Sammanfattning av Pragresan. Dottern shoppade nya jeans och linnen samt fick mjäll i håret, maken fick sendrag och svullna fingrar samt en sönderstressad mage. Jag köpte nya trosor som jag inte ville ha och gav bort dem till dottern. köpte linnen som jag inte ville ha och gav bort dem till sonens flickvän. Köpte strumpor på H&M i Prag vilket jag kunde ha gjort hemma, fick dessutom pålagringar efter att ha promenerat i över 4,8 mil och missat de flesta turistattraktionerna. Nu inväntas semester på landet, på vårat land vilket välkomnas, speciellt av maken då han får återse sin käraste ägodel grävaren. Tror att nästa resa kommer att inbokas om 26 år, eller inte.......

ANNONS
Av Ylva Frohm - Tisdag 11 juli 19:20

 

Sommaren inleddes med att maken köpte en ny grävare till gården. Jag förstår inte mäns fascination för grävare och grävskopor. Ju större desto bättre. Nu har vi tre traktorer, varav två av dem är från sekelskiftet och den tredje endast 30 år. En av traktorerna bär ett grävaggregat som mera påminner om något som första världskriget lämnat efter sig, förstår inte vad det var för fel på den, förutom att den är belagd med grävförbud. Den nya grävaren är så stor att maken blev tvungen att använda den genast för att göra en anständig parkeringsplats för denna skapelse. Positivt är att den är nyast i maskinparken och det går fortfarande att se vilken färg den har. 


Maken har provgrävt lite här och var, mest här. Det har resulterat i diverse högar utspridda på 8 hektar mark. Värst blev det när diket skulle jämnas till, grannen har fortfarande problem att hitta sin katt som försvann i nära anslutning till detta. Vem vet vad som försvinner imorgon...Dottern saknar sin cykel, men den försvann i fjol, kanske ska leta vid den Japanska jasminen. För ett antal år sedan fick min make ett grävförbud som egentligen pågår på obestämd tid. Det fick han efter att han grävde bort den Japanska jasminen då han trodde det var sly. Otroligt nog så poppade den upp igen efter tio år, den ser aningen tuffsig ut men den blommar faktiskt riktig mycket. Den gör väl det för att den har dödsångest. 


Det bästa med den nya grävaren är att den går att använda på vintern också, till min mans absoluta förtjusning. Plog attiraljer medföljde köpet. Till vintern ser jag fram mot diverse snöhögar utspridda på 8 hektar mark. Det går ju alltid att ploga ned snön i det makabra diket, tror att hela Västmanlands snöskörd får plats där. Tror faktiskt att det kunde vara framtidens innovation. Vissa kommuner lagrar uttjänt uran, vi kommer att kunna ta emot det mesta efter att de andra dikena ska renoveras. Men lite beröm måste jag allt ge, det har blivit en fin stallplan och en fin parkeringsplats för trailern. 


Häromdagen höll min make på att skrämma slag på hästarna då han kom gåendes över vallen, man såg bara överkroppen komma gåendes i det höga gräset för att sedan rumla igenom ett dike. Som tur var hade det inte dikats ut ännu, då hade han nog försvunnit på obestämd tid. Detta då grävaren fått motorstopp halvvägs till grannen. Nu hoppas jag att det kvarstår en stund så att jasminen återhämtar sig och katten återfinns. Nu ser vi fram mot resten av sommaren och resten av höskörden. Maken ska få lite välförtjänt semester utan grävare...eller inte

ANNONS
Av Ylva Frohm - Fredag 17 feb 19:12

Den långsamma människan

 

Alla har vi varit med om det. Den långsamma människan som går på trottoaren, och man kommer inte förbi! Vad får det för kroppsliga konsekvenser? Och hur ser omgivningen på problemet? Vad ska vi göra åt detta stora problem?

Jag ser detta som ett stort bekymmer i dagens samhälle och jag tycker det är fruktansvärt, upprörande och ger en nervkänning. Det här är en stor belastning för samhällskostnaderna. Men jag tror jag har funnit lösningen till att få bort den långsamma människan från gatan. Och allra värst, den som bara stannar upp…


Det finns inte många fördelar med långsamma människor. Men de få fördelar som finns kan vara att komma in i lugnet och varva ner så att man inte tar ut sig. De flesta hästmänniskor kan inte ta det lugnt. Vi är vana vid högt tempo om dagarna och att lugna ner oss hör inte till vardagen. Fördelen när vi går bakom den långsamma människan är att vi mer eller mindre är tvungna att lugna ner oss och sluta stressa. Det är inte alltid helt enkelt. Ibland händer det att en groda hoppar ur munnen lite för högt så den långsamma människan hör. Hen blir arg och det är då man inser att de långsamgående folket på gatan måste bort!


Det kan skapa stora problem i samhället då uppretade människor skall fort fram. Det i sin tur kan orsaka skadade hälsenor på framförvarande som kanske leder till slagsmål och polisen måste tillkallas. Det gör att det blir dyra samhällskostnader. Att inte komma fram i tid skapar också stora kostnader. Tänk er alla som kommer försent till jobbet eller skolan och missar värdefull tid. Tid är pengar!


Alla har vi väl känt den där stressen när man går bakom den långsamtgående människan. Pulsen stiger, humöret sjunker och man får onda tankar. Långsamma människor ska beläggas med LGF skyltar (långsamtgående fordon) för att varna bakomvarande fotgängare. Då vet man om man ska ta en annan väg eller göra sig redo för en omgåning. Man måste förbereda sin omgåning i god tid, titta bak, titta åt sidan och sedan få upp hastigheten till maximal fart. Ibland kan man till och med springa förbi för att få god marginal från människan.


Men jag har lösningen till att den långsamma människan ska gå fortare. Om dom går för långsamt kan man trampa av dom högerskon med ett lätt skotramp. Oftast så ursäktar man sig och säger förlåt, men egentligen skiter man i vad dom tycker. Effekten av detta blir att vederbörande stannar och sätter på sig skon igen vilket ger en utrymme att gå förbi med rask fart. En annan lösning kan också vara att ta tag i handen med människan och gå iväg i rask fart till slutdestinationen. Inte alltid uppskattad av den andra människan.


De jobbigaste människorna är de som helt plötsligt bara stannar upp. Dom har jag fortfarande ingen lösning på. Men jag funderar på om man kan använda en lövblås! Med den kan man blåsa den långsamma individen framför sig. Det skulle bli som att gå i stark medvind! Ett medel som jag tror uppskattas av båda parter.


Jag har gjort en egen ovetenskaplig studie om omgivningen uppfattar detta som ett problem. Jag har ställt frågan, ”Vad anser du om att gå bakom en långsamtgående människa?”

Jag hittade Louise som jag högg på gatan. Hon tycker detta är jobbigt som sjutton. Jag frågade också en gammal gumma på 70+, hon tyckte inte det var några problem. Hon sa att hon till och med kunde vara en av de långsamt gående människorna. Så med detta sagt så avslutar jag med att de långsamma människorna på gatan ger både positiva följder men en hel del negativa också. Så vad kan vi dra för slutsatser av det här? Jo, att den långsamma människan är långsam!

Av Ylva Frohm - 30 oktober 2016 12:50

 

Vecka 43, almanackan säger älgjakt på öarna. Bilen packad med varma kläder, ovarma kläder, mat för en vecka i vildmarken, karta, kompass samt bössan. Åker 20 mil för att sedan byta färdmedel till båt.


Måndag morgon, klockan ringer 05:15. Upp och äta frukost. Mulet väder men uppehåll blåser friskt. Jaktlaget samlas i stugan för att planera dagens förutsättningar. Idag skall stora ön jagas av. Jag och en jaktkollega tog en av öns få bilar till de tilldelade passen, det visade sig att bilen var av en risigare sort och den gick inte att backa då växellådan endast funkade på 4:an. Jag funderade en stund om jag skulle göra en flygande besiktning på fordonet men jag anade att jag skulle få gå till passet om jag utförde tanken. Efter en ryckig färd klev vi ur och gick vilse till passet. Efter 25 minuter hittade jag rätt, oklart om min passgrannne kom fram över huvud taget. Jag tog lite kaffe och lyssnade på fågelkvitter. Ingen älg i sikte idag men tre rådjur och en räv observerades i norr. 


Tisdag. Klockan ringde 05:20. Upp och äta frukost. Ösregn och blåst. Ner i båten för att åka till jaktstugan. Idag jakt på stora ön igen. Blev avstjälpt vid en riskoja. Satt och frös, bössan blöt, regn i kaffet....En liten rödhake höll mig sällskap i ensamheten. Provade att sikta på en tallkotte, såg ingenting då kikarsiktet immade igen. Funderade lite över njutningen med detta. Ingen älg i sikte. Blev förpassad till drevkedjan på eftermiddagen. Höll fel kompasskurs och gick i fel riktning, halkade till på en bergklack och tappade mössan. 


Onsdag. Klockfan ringde 05:25. regn igen...men enligt prognosen skulle det bli uppehåll under dagen. Ut i härligheten tillsammans med kolgryta i mattermosen. Idag skulle småöarna jagas av. Blev avsatt på en brygga...gick fel väg till passet, blev svettig efter att ha bestigit ett berg för att sedan gå ner mig i en mosse. Tog mig upp genom att kravla på alla fyra upp på en grästuva. Hittade passet...satte mig ned och åt lite lunch, konstaterade att jag glömt skeden till mattermosen, såg ett rådjur...drevkedjan gick förbi...ingen älg i sikte...Fick gå i drevkedjan på eftermiddagen. Tappade bort hunden och min kompass....hittade hunden.


Torsdag. Helvetesklockan ringde 05:30, lätt stressad på grund av tidsnöd på väg till jaktstugan för dagens utsättning. Småöarna idag oxå. Idag hittade jag till passet själv. Stolt över detta satte jag mig till rätta för att sedan ångra mig då jag tyckte stenen till vänster kändes bättre. Regn idag igen...Lätt uttråkad tog jag upp min kaffetermos och drack upp hälften, såg ett rådjur och en domherre. Blev kissnödig..åtgärdade detta. Drevkedjan gick förbi...ingen älg i sikte...Hörde hur en drevkarl observerat två sälar ute i sundet. På väg hem fick båten motorhaveri, blev bogserade till land. 


Fredag: Vaknade före klockan! Gick upp, fick ta reservkläder då allt var på torkning. Bössan rostig, putsade av den hjälpligt. Fick låna ett torrt vapenfodral och en kompass. Idag jagade vi lite hursomhelst. Jag fick ett sjöpass. Funderade i 20 minuter var jag skulle sitta för bästa position när storälgen skulle komma. Slängde vapenfodralet i en bergsskreva, blev varm kastade av mig jackan. Hörde av drevfolket att det var älg på gång. Fick hjärtklappning... Såg en räv mittför sundet som gick ned i sjön. Den simmade mot mig och gick upp på land. Den upptäckte mig aldrig vilket gjorde mig nöjd med placeringen. Plötsligt såg en av jaktkamraterna att en tjur gått ned i sjön och simmade mot land. Jag fick se hela förfarandet och var beredd på att den skulle komma ned mot mitt pass. Den klev upp på motsatta ön. Drevfolket kom sakta mot mig och tjoandet hördes vida över skärgården. Jag hör hur det knakade till på motsatta ön. Ser inget men håller min blick stint på berget. Helt plötsligt hör jag hur något går bakom min rygg. Jag vänder mig om och har en älgtjur 3 meter från mig! Jag hoppade till av förskräckelse, älgen med...snabbt upp med bössan men såg bara ett stort lurv i kikarsiktet. Älgen fick en förfärlig fart och sprang iväg i östlig riktning och trampade ned det lånade vapenfodralet i flykten...ingen älg föll men åtminstone ett i sikte vilket var bra nog..Kort efter kom tre rådjur simmandes upp på samma ställe som älgen tagit. De såg mig aldrig utan ruskade av sig vattnet och gick i lugnt tempo vidare upp på ön. Jakten fortsatte. Två älgar gick igenom drevkedjan. 1-0 till älgarna idag oxå. Fick leta en stund efter vapenfodralet. På väg hem mot stora ön fick båt nummer två motorhaveri, blev bogserade till land. 


Lördag. Idag ringde inte klockan överhuvud taget. Dax för hemfärd till landet igen. Ingen älg med sig till frysboxen men en rostig bössa och blöta kläder samt ett trevlig minne från den förbannade naturen. Nu funderar jag på nästa års jakt och att  placera ut varningsskyltar för älg vid sjöpassen då faran är överhängande att bli översprungen...eller inte...

Av Ylva Frohm - 16 augusti 2016 10:20



 

Så har delar av familjen varit på två semesterdagar från landet. Sonen fick vara hemma och vara djurvakt under tiden vi andra förnöjde oss med att lufta husbilen från tidigt 80-tal. Efter att ha enats oss om resmål styrde vi österut mot Kolmårdens Djurpark. Innan dess tillfrågades mormor om hon och hennes make önskade följa med på semestern. Mormor avstod då deras husvagn var strömförande....Jag funderade en stund över vad hon sagt och jag transporterades tillbaka i minnet till min barndom då jag och min bror skulle duscha. Vi skulle duscha (tog 50 min) inför skolavslutningen och min mor kunde inte förstå varför vi inte ville vara kvar i duschen tills hon själv ställde sig i den och konstaterade att vattnet var strömförande. Det lustiga i det hela är att min far är elektriker och hade lyckats med detta annorlunda sätt att tvaga kroppen. Jag funderade ånyo en stund över den strömförande husvagnen och fnissade till för att sedan återgå till planeringen för resmålet. 

 

Ett måste på djurparksbesöket var den nya berg och dalbanan. Efter att ha varit på diverse uppvisningar med djur gick vi till den nya attraktionen. Dottern avstod upplevelsen då hon var nyfixad i håret. Jag tvingade upp maken efter diverse mutningar. Märkligt nog var det ingen kö, vilket jag kom till insikt varför lite senare. Vi satte oss tillrätta och vi fick en bygel över benen som låste fast oss inför resan. Färden startade med ett ryck. Ryck fick jag även i mitt ena ögonlock då färden gick i en förfärlig lutning uppåt. Maken sa att utsikten var fin, jag skymtade Bråviken efter att ha gläntat på det högra ögat. Om färden gick i brant lutning uppåt var det inget var det var när det gick nedför. Jag uppfattade att jag vrålade och sedan var resan klar. Två naglar och ett blåmärke på maken senare var vi tillbaka på fast mark igen. Jag kan inte förstå att min son åkte denna 7 gånger i rad!

 

I priset i entrén ingick allt, även linbanan. Efter att ha köat en halv eftermiddag klev vi in i en gondol. Det kändes som vi var i Jurasic Park när vi satt i den dinglande farkosten. Vi for över björnarna som lekte i vattnet och såg sovande lejon. När vi passerade älgarna funderade jag på bästa sättet att få dem till frysboxen. Dottern tyckte jag var förfärlig och samma tanke slog mig när vildsvinen dök upp. 

 

Väl hemma igen funderade jag varför vi valde Kolmården då vi har en enastående djurpark hemma på gården. Att åka berg och dalbana kan med lätthet jämföras med att åka våran uråldriga traktor med tillkopplat grävaggregat. Extra roligt blir det om hydrauliken lagt av, vilket den oftast har gjort. Med detta ser jag fram mot en spännande laddad höst.....eller inte


Av Ylva Frohm - 7 mars 2015 09:32

  Sportlovet har passerat i en rasande fart. Jag, dottern och mormor tog en liten tripp till Mariehamn i början av lovet. Maken fick den äran att skjutsa ned mig och dottern till den anslutande bussen som enligt tidtabell skulle avgå en kvart efter våran ankomst. Då bussen var 3 minuter sen blev jag nervös och googlade fram växelnumret till rederiet. Fick plats 89 i kö och med 75 minuters beräknad väntetid. Bussen 4 minuter sen, jag ringde mormor som bokat bussen....bussen 4 1/2 minut sen, jag pratar med mormor som även hon blev nervös och ställde sig sedan i telefonkö. Bussen nästan 5 minuter sen, dottern ringde maken som satt i bilen och väntade för säkerhets skull. Jag hade redan mentalt planerat tågresa till Stockholm då maken kom fram med bilen. Då kom bussen......Väl i bussen, som var väldigt full, satt vi oss tillrätta. Jag var först in och tog fönsterplatsen. Dottern mumlade något och sa att jag fick sitta ytterst på vägen hem. Efter en kvarts åkande skulle chauffören ha rast! Nu blev vi avtvingade från bussen och hänvisade till Rocklundas arenor och invänta avgång på oharmoniska plaststolar. Efter 40 minuter stimmade passagerarna på igen och resan gick vidare till Västerås centralstation. Där stod vi i 25 minuter! Som tur var hade dottern köpt smågodis som vi intresserade oss för detta dokumenterades med en selfie. Väl framme, vilket tog 3 1/2 timme, följde vi med strömmen in i terminalen. Där stod mormor som redan hade kvitterat ut biljetterna. Nu inväntade vi ombordstigning på terminalens fantastiska café som erbjöd baugette utan smör med gårdagens tomat på. Kaffet var dock gott, detta kostade 135 kr observera att påtårs kostnad tillkom om 5 kr. Dottern åt inte upp sin, inte jag heller. Mormor undrade om vi var mätta då vi lämnade den torraste kanten på grannens bord. Mormor försökte logga in sig på facebook men gav upp då hon glömt lösenordet. Jag tog en selfie med brödkanten....


Väl ombord installerade vi oss i hytten. Vi lottade sängplatser vilket medförde att jag och dottern skulle ligga i överslafarna för att bibehålla ett utrymme i hytten för att få plats att ta av sig skorna. Efter inspektionen begav vi oss till SPA avdelningen. Morgonrock, tofflor och en necessär med allehanda krämer ingick i priset. Även två olika slags bubbelpooler och två olika slags bastuaggregat erbjöds gästerna. Den med ånga var sådär, Mormors glasögon immade igen vilket var roligt. Jag smörjde in mig med någon form av gel och satte mig i bastun, gelen rann av. Dottern och mormor klagade på att det var varmt och gick ut. Vi provade en bubbelpool som skulle vara muskelavslappnande. Den hade så kraftiga strålar att dottern försvann till andra ändan av poolen. Mormor fick hålla i sig i handtaget men var tvungen att släppa när jag tryckte på turbostrålen. Mormors skinn blev rött. Vi tröttnade på bubblandet och gick upp för att återhämtade oss i laungen....Rena och uppmjukade med risigt hår och skrynkligt skinn gick vi för att äta middag. Inväntan inväntades i baren intill. När jag skulle betala for en tampong ur min ficka och la sig strategiskt i bartenderns synfält, vilket observerades av min dotter. Dottern påtalade detta efter en kvart och jag vägrade ta upp den. Kan ligga kvar där än, rullandes fram och tillbaka på golvet i takt med vågorna.. Vi avnjöt en fördrink tillsammans med en barpianist som sjöng så fantastiskt falskt att dotterns cola tappade kolsyran. Jag funderade på om jag skulle ge honom en smäll men behövde inte då han skulle ha en välförtjänt paus vilket gav stora applåder...Väl till bords avnjöt vi god mat, som jag inte är alltför van vid, och åt på tok för mycket. Mormor blev glad då pausunderhållningen från barpianisten erbjöd gamla Elvis låtar. Dottern och jag gick iväg och spelade på spelautomaterna och vann 75 kr i en kronor. Tillbaka med klirrande fickor intogs kaffe, som var gott, med den förfärliga barpianisten vilket medförde att notan kom in i ett hastigt tempo. Kvällen avrundades med att spela upp 75 kronor vilket var omöjligt då dottern vann oavbrutet....


Nästa morgon gick vi upp tidigt för att trängas vid frukosten. Jag har stor bacillskräck varför jag vägrade att ta i de gafflar och skedar som låg i alla byttorna. Jag såg en pensionär som hostade i smöret vilket fick mig att bara äta kokt ägg med skal på. Mormor åt två tallrikar med bacon och äggröra och dottern frukt med skal på....kaffet var dock gott....Efter den fantastiska frukosten gick jag och dottern på en uppfriskande morgonpromenad ute på däck 12. Vi var ensamma om den promenaden vilket var förståeligt då vi höll på att blåsa av vid livbåt nr 5. Vi tog en selfie och gick in....Mormor hade under tiden låst in sig på toaletten då baconen inte hade någon förståelse för omtanke och hälsa. Nu stundade taxfreen...tillsammans med 1500 personer trängde vi oss bland parfymer och alkohol. Jag och dottern fyndade skor och mormor försvann vid montern med whiskey. Mormor återfanns vid informationen....Lunch, den intogs på samma ställe som frukosten. Med samma bacillskräck intogs mat med skal på och spolades ned med alkoholhaltig dryck i hopp om bakteriedödande egenskaper. Efterätten var sådär men kaffet var dock gott, tog en selfie. Snart i Stockholm....packa väskorna. Mormor hittade sina byxor som hon saknade dagen innan. Dottern fann några enkronor att spela bort, vilket var omöjligt då hon vann. Båten la till och folk stimmade runt för att tränga sig ut till bussarna. likaså vi som hamnade på samma buss som gårdagen, dock ej samma chaufför som vi tvingade till rast  på annan plats långt från våran hemort...Mormor tog en annan buss men hon önskade gärna rast då chauffören var ovanligt snygg, mormor tog en selfie. Nu ska resan analyseras och utvärderas inför nästa resa. Makens och min resa om 10 år....

Av Ylva Frohm - 29 november 2014 15:54

Igår var jag och dottern på en av Stockholms nya arenor för det årliga hästevenemanget. Betyg för denna nya arena blev 2 stolsdynor av 5 möjliga. Stolarna blev vansinnigt obekväma efter 5 timmars nedsittning och ett vadderat underlägg hade varit ett trevligt tillskott till showen. Popcornen får underkänt då det inte var ordentligt poppade och resterna fastnade i tandköttet, vilket såg kul ut när dottern skrattade. Jag räknade till 28 ungar som köpt heliumballonger i form av minioner och my little pony som guppade i synfältet. En stilla önskan om att ungarna skulle tappa sina ballonger uppkom i mitt onda sinne....jag hann tänka tanken ut då dottern sa att hon var hungrig. Sagt och gjort, i pausen sprang vi ut för att hamna först i kön, vilket kräver sin kvinna, vi hamnade sist i kön. Väl framme beställdes en wrap med kycklig vilket var slut, då beställde vi en wrap med vegetariskt innehåll, den var oxå slut. Då beställde vi en hamburgare som smakade som min mat (dotterns ord). Dottern blev tvingad att äta upp hamburgaren då jag blev förbannad. Dottern försvann sedan i 30 minuter för att återkomma med en stor påse med chips. Denna påse inmundigades under tiden vi tittade på hoppningen, jag gäspade och dottern tittade ned i chipspåsen för att konstatera att chipsen var i krossat format efter att jag trampat på dem då stolsgrannen till vänster skulle ut. Vi beslutade oss för att gå till mässan och shoppa lite....


Mässan var ganska ok, faktiskt. Många montrar med trevligt inslag men vi letade naturligtvis efter olika tävlingar att delta i, oavsett vinsterna. En tävling var kul, det gick ut på att gissa meter på en rulle "hö" tråd. Dottern gissade fel medans jag googlade på svaret. En annan tävling var en hästresa! mycket trevligt...det enda man skulle prestera var att fylla i sin mailadress, vilket visade sig inte vara så enkelt. Jag skrev fel och var på väg att knyckla ihop pappret då dottern stoppade mig då det stod tio mailadresser på baksidan. Jag tog då pappret och knycklade ihop det i smyg för att öka vinstchanserna. Jag skrev fel totalt 10 gånger.....Vi gick vidare och fastnade vid de billiga jackorna. Jag glömde handväskan vid stället med de röda dunjackorna och gick vidare, upptäckte detta vid strumpmontern och blev skärrad då jag inte mindes vart jag hade varit. Efter tre varvs löpande återfanns väskan där den kvarlämnades...Dottern bar handväska, blev uppmuntrad genom att påminna henne om att snart är det jul. Dottern drog mig ifrån de fina nya dressyrsadlarna och påminde mig om att snart är det jul. Jäkla jul tänkte jag och skrev under en ny tävling där man kunde vinna en årsförbrukning diskemedel eller nått. 


Väl på sittplats 80 igen så ringde telefonen. Sonen skrek och sa att den ena hästen inte ville in. Sonen hade dessutom åkt häst i lera, en färd som vi alla genomlider i Mälardalen en gråbesudlad novemberdag. Jag anser att sonen ska vara glad att det var uppehåll då de höll på i tre timmar. Förra året (vid samma evenemang) beskrev maken det som om att det var rusning likt E18 på stallgången då alla hästarna var där samtidigt, den gången tog det ett rejält tag för mig att sortera hästarna till sina rätta boxar. 


Idag blev en dag med pyssel inför advent vilket betyder att jag och dottern högg två granriskvistar och dekorerade med förra årets julklappssnören, krullade och klara. Vi tog även en tur till ortens stora blomsterhandel för att inhandla något i ljusväg. Vi kom hem med massa onödiga ljusslingor. På vägen hem sa dottern att det vore trevligt att ha en ateljé vid vägen. Jag tittade på henne och frågade vad vi skulle med det till. Hon sa då att det är så fint med träd längs vägen på båda sidor. Jag nickade och höll med....fint att sätta ljus i tänkte jag men trodde det kallades allé. Maken julpysslade med att sätta på dubbdäcken på fordonsparken samt sätta på taket på traktorn....Nu inväntas en middag som tillagas i ugnen. Dessvärre inte riktigt rengjord från förra gångens användning, detta resulteras i att inta middagen i dotterns sovrum som för stunden har den bästa rumstemperaturen.....imorgon skall vi lyssna till Ernst..eller inte


Av Ylva Frohm - 25 oktober 2014 10:11

  Nu är årets älgjakt över för denna gång. Den blev aningen abrupt då en svullen led orsakade en för tidig hemresa. Hur gick jakten? Jo så här var veckan......


Måndag morgon. Klockan ringde 05:15, trött men förväntansfull upp för att engagera kaffebryggaren och mat termosen. Ner i båten och över till trålboden för utsättning. Idag var det de mindre öarna som skulle jagas. Jag fick ett  sjöpass uppe på en bergknalle där jag sökte skydd av en trött martall. Drevkedjan påbörjade sitt maratonpass över klipporna. Blåsten gjorde att jag hade svårt att höra något över huvud taget. Plötsligt hörde jag ett frustande. Jag tittade ut över viken och trodde att det var älg som gått i sjön. Det var säl.....två sälhuvuden guppade i vattenytan för att sedan försvinna. Mer spännande än så blev det aldrig innan lunchuppehållet. 


Efter lunchen blev jag avtippad på ett annat sjöpass. Sökte skydd av en stubbe och tog fram fikat. Nu började det blåsa nordligt och ett ihärdigt regn tillkom...på med regnkläderna, kaffet åkte ut i sillösundet efter en kraftig nysning. Efter en stund hörde jag hur det plaskade till i sjön. Jag fick kraftig hjärtklappning då jag såg hur en älgko gått i sjön tillsammans med två kalvar och en tjur sist i kedjan, avståndet var inte mer än 100 meter. De simmade rätt mot mitt pass och jag satt så tyst som möjligt. När de närmade sig mig började kon leta vart hon skulle gå upp. Hon valde att simma från mitt pass och tog sydlig kurs, troligen fick hon väder av resultatet av en nervös tarm. Jag såg till min förvåning att älgtjuren hade hela tio taggar på sitt horn, vilket är ovanligt ute på öarna. Älgfamiljen gick upp ca 200 meter från mig och det blev aldrig läge att skjuta men vilken fantastisk upplevelse. Till de som undrar klarade sig älgfamiljen för denna jakt. 


Tisdag: Upp klockan 06:00 efter att ha stängt av klockan och somnat om. Kaffe bryggaren engagerades igen....Idag öarna igen, andra öar. Avslängd vid en stubbe...laddade bössan, såg en hasselmus som åt på ett gulnat löv. Blev kissnödig, åtgärdade det för att sedan återställa vätskebalansen med tre muggar kaffe. Hörde ett knak, blev nervös, tog upp bössan för att sedan se gråhunden komma mot mig...själv...gråhunden kom  fram till mig, hon upptäckte också hasselmusen och började gräva efter den. Jag funderade en stund hur hon var injagad vilket kvarstod efter att hon la sig vid mina fötter i 20 minuter. Efter att ha försökt att sjasa iväg hunden gav jag upp och lutade mig tillbaka.


Lunch, skållade munhålan efter att ha druckit köttsoppa ur termosen (glömde skeden). Efter lunchen fick jag sitta på en sten..Fick ett sms av en i drevkedjan som hittade ett träd med utväxter likt det manliga könet..blev fnissig och la ut kortet på facebook. Tog en mugg kaffe och var märkbart uppmuntrad av bilden...hörde ett skott i sydost. En pinntjur fälld. Dessvärre 1 km uppe på land i kuperad terräng. Halva jaktlaget fick dra älgen ned till sjön för att få ombord den på båten. Blev svettig och funderade på om det här verkligen var semester....under funderingen tillkom en liten svullnad i anslutning till handen.


Onsdag: Idag min tur att gå i drevkedjan...halvvägs mot Dragedet på Möja tappade grannen i kedjan kursen och hittades framför mig. Efter en halvtimme återfanns samma granne bakom mig. I slutet av drevet tappade jag bort mig själv en stund. Som tur var återfanns jag av en passkytt som återvisade mig i ledet. Ingen älg idag....en i drevet trampade på en hare och en annan tappade sin GPS.


Torsdag: Blev avhyst till ett torn i ett kärr. Klättrade upp och satte mig tillrätta. Drevkedjan igång. Blev kissnödig och kravlade mig ned för stegen för att sedan gå upp igen...försökte vara tyst men lyckades sådär efter att luckan slog igen i huvudet efter en hagelpust, som tur var dämpade mössan ljudet en aning. Blåste runt inne i tornet, kallt satan och regn/snö placerade sig i knät. Blev lite road då radiokommunikationen i drevet handlade om att ingen visste var den andra var. Drevkedjan tappade totalt kontakten med en av drevkarlarna...drevkarlen återfanns av mig en kvart före de andra. Han blev placerad under tornet för att invänta kedjan. Plötsligt såg jag en älgko och en kalv studsa förbi på 300 meters avstånd. Nu vaknade jag till och blev upphetsad en liten stund för att sedan inta den sittande ställningen igen...Lunch, nytt pass men nu i skogen. Frös som fasen och ont i handleden...När drevkedjan gick förbi ringde jag 1177. Kändes lite märkligt att sitta på en ryggsäck med bössan i knät med en svullen hand och ringa sjukvårdsupplysningen. Funderade en stund på hur jag skulle lägga an bössan med en telefon i handen...en sköterska svarade. Jag berättade att jag inte kunde vrida handen och att den var svullen. Sköterskan ville att jag skulle ta mig till akuten. Jag sa att det blev nog svårt då jag sitter på pass och jagar älg. Jag tänkte ju bara ha ett råd, ingen sjukvård. Sköterskan frågade var jag var och jag svarade att jag satt i skogen på en ö. Hon började prata om att jag skulle ta mig in till Waxholm och att armen/handen måste röntgas. Jag sa att det gick inte då älgjakten inte var slut än. Hon suckade och frågade om jag hade bössan med mig. Jag funderade en liten stund vad jag skulle svara på det men hann inte då hon skällde ut mig att jag kunde skada någon med min instabila handled, jag tänkte att hon nog var mer instabil än min handled. Jag svarade att jag numera bara skulle gå i drevet. Sköterskan gav upp och kopplade mig till hemlänet, sköterskan där förstod inte vad jag pratade om (fick upprepa historien igen) hon skrev remiss som endast var giltig ett dygn till akuten och blev beordrad att ta mig in till fastlandet. 


Fredag. Blåste 17m/s regn. Åkte från ön klockan 13. Funderade på hur jag skulle vrida ratten till höger...Fastnade i bilkö. Bytte bil med sonen som fick forsla hem hund och packning. In på akuten, väntade i 4 timmar. Träffade en trevlig ortoped som sa att jag inte fick dra några fler älgar. Han sa att det var gangliom och jag tittade på honom och låtsade förstå vad det var. Blev utsläppt efter att fått ny tid till en annan doktor. En gangliom doktor tänkte jag och åkte hem. Nu får jag invänta ett år för nästa älgjakt och nya naturupplevelser på öarna, med gangliom eller inte......

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se