Senaste inläggen

Av Ylva Frohm - Lördag 19 maj 20:36

Jag satt en eftermiddag och funderade på om jag skulle skaffa en ny snygg hårfärg, en ljusare nyans mot beigt. Jag såg målbilden framför mig, en ljus cremefärgad frisyr med en nyans åt det ljusare. Sån där färg med lite svalare touch. Sagt och gjort, jag köpte en blondering och för att få den färg jag ville så köpte jag även en mellanblond färg som skulle appliceras efter blonderingen.

Lördag kl 17,40. I med blondering i mitt mörka hår...tänkte att det bör nog sitta i i sisådär 80 minuter. Lagade mat under tiden, maten klar dottern tog en tugga och gick och la sig. Jag sköljde ur håret medans maken satte på kaffe. Gick in i badrummet, såg resultatet, blev inte så överraskad över den oranga färgen, tog en blond kur igen, 160 minuter senare och en avdomnad svål in i duschen igen...resultatet blev oförändrat. Maken drack kaffe och jag hällde i silverschampo i håret som satt i under nyheterna....efter att ha kletat silverschampo i mattan och i den nya sammetskudden gick jag in i duschen. Kl 21.00 sköljdes detta bort för att ånyo inse att resultatet blev orange ton...vad fan! Tog den mellanblonda färgen och masserade in skiten i håret..85 minuter senare och med avdomnad panna sköljdes färgen ur....in i badrummet för att upptäcka att håret är grönt! Maken gick till sängs efter att ha skurat mattaen med maskindiskmedel. Kl blev 23.40....hade en förpackning glamours brilliance i skåpet, en ljusbrun färg med röda toner... i med den, torkade bort färg från väggen som uppkom efter att hu sluntit med kammen.  Funderade på om känseln i huvudet skulle komma tillbaka i år. Kl 01.30 sköljdes skiten ur och in i badrummet igen för att se sid Vicious i punkbandet sex pistols i spegeln....knallrött hår i totalt spret. Höger strumpa missfärgad liksom toasitsen. Fick ingivelsen av att överraska maken med den nya sensuella looken men jag besinnade mig och gick och la mig.


Kl 06.30 ringde väckarklockan och snart dax för tävling då dottern skulle rida dressyr, kuddvaret rosafärgad....måste fixa håret! Hade som tur var en mörkbrun färg i skåpet, i med fanskapet fort som tusan. Fortfarande i avsaknad av känsel i huvudsvålen och känslan av att vara ansiktslyft väckte jag maken efter att det blev stopp i handfatet då kammen vittrat sönder och fastnat i avloppet...sköljde ur färgen och in i badrummet för att se att resultatet blev som det var från första början, innan jag började min resa mot en ljusare nyans...kontentan av detta blev en avdomnad svål, ny toasits, en förbannad make, en hungrig dotter, en färgad strumpa, brun färgat avtryck av en hand på höger bakficka på jeansen och ett föreläggande från kommunen då grundvattnet blev annorlunda. Nu satsar jag mot en naturligare gråare look i min egna nyans...eller inte


ANNONS

Av Ylva Frohm - Fredag 23 mars 17:50

 

Nu när tjälen ligger djup och våren inte kan ses på en överskådlig framtid har maken hittat en ny sysselsättning på landet då grävaren har fått semester. Maken frågade mig en dag efter att jag kom hem från jobbet om det inte var lite ljusare ute....jag funderade en stund och tittade om han hade fått upp den där lampan som gick sönder för fyra år sedan, maken tittade på mig som han inte visste vem jag var och dottern fick förklara vad han hade gjort. Maken hade fällt en av de enormt stora granarna bakom torpet. Jo lite ljusare blev det nog allt, om det här fortsätter behöver vi inte ställa om klockan på söndag.


Tävlingssäsongen har startat. Dottern har lyckats bäst på banorna med stallets hästar. Själv hade jag en nära döden upplevelse när jag tävlade härom helgen. Hästen kändes som den vore någon annanstans än på dressyrbanan, själv undrade jag också var jag var efter att det började svartna för ögonen av ansträngning, ett tag trodde jag att jag inte syntes på grund av att det gick så långsamt. Någon har myntat att dressyr är ett angenämt sätt att rida på, det vet i fan om den personen har ridit någon gång över huvud taget...hästen gav upp efter inridning och hälsning men inte jag, fick en ganska bra känsla i början av den sista travökningen som varade i ett och halv steg, det halva steget eftersom hästen fastnade i takten i den otroliga framfarten. Halten på slutet blev bäst och den var jag riktigt nöjd över, belönades med betyget 3 eftersom den blev 25 meter för tidig. Dottern hurrade och berömde att min stövlar såg ju snygga ut då de blänkte som tusan. 


Mormor ringde mig häromdagen och undrade om jag hade ett telefonnummer som hade tappats bort i hennes telefon. Hon sa att alla nummer var borta. Jag undrade en stund hur hon då kunde ringa mig men besinnande mig från att fråga. Mormor fick det förlorade numret och jag fortsatte att fundera på borttappade saker. Häromdagen tappade jag minnet efter att ha gått från jobbet till parkeringen vid centralstationen för att inte hitta min bil som jag hade parkerat utanför jobbet 1 km därifrån. Det belönades med att jag inte fick titta på farmen den kvällen. Dottern tappade bort vetskapen om att hon var ledig från jobbet och åkte dit klockan 07.00....det var roligt och jag kanske skrattade för mig själv inombords vilket inte dottern gjorde. Dottern  belönades med att mocka stallet och tillhörande hagar. Det enda som maken har tappat det är håret fast det har ju tagit en viss tid, det belönas med sovmorgon eftersom det tar mindre tid framför spegeln. Nu ser jag fram mot en varm och härlig vår med mindre borttappade saker, finns ett uttryck, det som göms i snö kommer fram i tö...eller inte

ANNONS
Av Ylva Frohm - 24 december 2017 08:25

 

Idag är det julafton...det blev det i år igen. Förberedelserna är i full gång. Maken är det synd om då han har en manlig förkylning och ligger till sängs, han förbereder sig genom att värma cocilanan istället för glöggen. Undrar om man kan ha mandel och russin i den....


För att få en trevlig julkänsla bjöd jag mormor på julbord och julkonsert med skönsång runt luciatid. Julbordet avnjöts i en lokal som ingav en känsla av lagerhall där vi satt i långa rader, långt var det också till toaletten vilket medförde att efterrätten aldrig hann inmundigas. Efter julbordet, utan efterrätt, placerade vi oss på våra platser och hamnade precis framför scenen. Jag funderade var kravallstaketen var....såg mig runt och konstaterade att medelåldern var något mer än vår äldsta traktor, funderade lite till och undrade då var mormor var, tittade till höger och hittade mormor bredvid mig. Konserten igång..trevlig stämning och ganska rockigt, sångaren avbröt en stund för att ge damen tre säten ifrån ett par öronproppar efter att högtalarna stod 2 cm från henne.  Konserten led mot sitt slut och mormor gick lite tidigare för att ställa sig i garderobskön innan resten av den stora massan skulle trängas sig förbi och fram. Konserten slut, jag letar efter mormor, mormor letade efter utgången från konserthallen...mormor hittade en dörr som ledde ut till en spiraltrappa vilket var lokalens nödutgång. Mormor hamnade på en bakgata utanför...hur hon hittade tillbaka vet jag inte än idag.


Igår kväll var det uppesittarkväll med tillhörande Bingolotto, maken försvann redan vid halvtid tillsammans med en bal toalettpapper och bedövande hostmedicin. Dotterns penna slutade att fungera i bingospel nr 2 och jag fick en otrevlig känsla att tvångsmässigt sätta eld på min lott i det fjärde adventsljusets låga. I den 67 reklampausen fodrades hästarna. In igen och spelet fortsatte i fel riktning....dottern gav upp och gick och la sig, strax efter blev jag bländad av en bil som lös in med helljusen i vardagsrummet...tittade ut och undrade om det var tomten som kom... det visade sig vara en elgubbe som kom och knackade på dörren klockan 23:15! för att informera om att strömmen kommer att brytas i området efter att grannen hade griljerat skinkan....jag stirrade på honom och undrade hur han lyckades gå upp för grusgången eftersom inlandsisen la sig där häromdagen. Elgubben sa något om brand...jag stängde dörren och letade efter pannlampan som blivit defekt efter att ha använt den som ungslampa.
Nu har julefriden infunnit sig. Granen är klädd, maten är nästan klar, strömmen är tillbaka och klapparna väl inslagna i tapet eftersom julpappret tog slut. Med detta önskar jag en riktigt GOD JUL till er alla och hoppas att den blir fröjdefull. Kan tillägga att jag redan har fått min önskan uppfylld genom att maken sålt en av gårdens otroligt otidsenliga traktorer med tillhörande defekta snöplog som var obrukbar...sänder en extra tanke till den nya ägaren och ber att gud skall vara med dem. GOD JUL ...eller kanske inte förresten...

Av Ylva Frohm - 6 augusti 2017 11:49

 

Efter att det var 26 år sedan vi var utomlands så bokades en resa till Prag. Tre familjemedlemmar inbokade resten av familjen fick vara gårds och djurvakt. Detta kommer att belönas med en resa med valfritt gårdsfordon till Köping där fika på närbelägen mack ingår.


Dag 1. Klockan ringde 06,00 vilket var meningslöst då ingen hade sovit under natten efter att jag haft ett besök av en fladdermus i sovrummet. Det största problemet var hur den skulle avlägsnas från gardinen på ett sätt utan att få rabies. Väl på Arlanda passerade vi säkerhetskontrollen, maken på ett annorlunda vis efter att han packat alla sina 30 ml behållare i separata förslutningsbara plastpåsar. Detta tog en evig tid att hitta i handbagaget. Själv blev jag stoppad för en kontroll av sprängmedel. Blev dock en aning orolig då skorna varit i närheten av makens utgrävningar där man aldrig vet vilka fynd som kommer till ytan. Flyget försenat. Väl i Tjeckien så landade vi 32 graders värme. På flygplatsen väntade en svart Mercedes med mörkt tonade rutor med en man i kostym i. Funderade en stund om vi skulle våga åka med, men tog chansen. Efter en 30 minuters vansinnesfärd så anlände vi till hotellet, mitt inne i Prag. Vi valde varsin säng, en kul detalj var att de hade hjul! Funderade en stund på om jag skulle rulla ut makens säng i hotellkorridoren under natten, tänk vad förvånad han skulle bli när han vaknade....fnissade lite och gick för att byta om till shorts.


Nu intog vi Prags shoppingkultur. Maken fick nog och satte sig på en uteservering. Jag och dottern gick för att leta efter en bro som alla pratade om. Vi gick i 1 mil, hittade en bro, en annan bro, och gick tillbaka för att ta med maken till bron, i tron om att det var rätt bro. Efter en klassisk tjeckisk måltid, enligt servitören fast jag tror han ljög, i form av friterad ost med strips gick vi till bron som inte var den rätta bron. Maken klagade på att hans fingrar svullnade i värmen och sa att de kändes som falukorvar funderade en stund på det och konstaterade att mina tår kändes likaså. Efter att ha marscherat i 1,6 mil så hittade vi till rätt bro som vi beslutade oss för att ta under morgondagen. 


Dag 2. 34 grader varmt strålande sol och inköp av nya skor då blåsor uppstått under gårdagens promenad. Dottern klagade över käksmärtor efter att ha tuggat på den friterade osten och maken klagade över svampinfektion i armhålorna. Dagens sevärdighet var Prags Slott. Ny marsch mot gamla stan. Nu gick vi över den rätta bron som knappt gick att ta sig över på grund av alla människor. Tog en selfie som blev suddig och trampade en japan på hälen. För att ta sig upp mot slottet krävdes en etapp om 700 trappsteg. Efter trappsteg 320 fick maken en svettattack som jag  inte trodde han skulle överleva. Väl uppe var vi helt förstörda och jag funderade på att ta av mig klänningen vilket maken tyckte var en dålig idé då strumporna skulle synas. 


För att komma in på slottsområdet passerades en säkerhetskontroll där det stod ett antal poliser. Väl igenom utan större problem, förutom att de tittade på makens söndersvettade tröja kom vi in mot en jättekyrka. Tog en bild som blev suddig och gick vidare. Vi letade efter slottet och såg två poliser som såg varma ut. Jag frågad dem var slottet var, de tittade konstigt på mig och sa att det här var slottet. Jag tittade en stund på dem och undrade om de hade fått solsting eller om det var för mina strumpor. Vi gick vidare, dottern klagade på att hon var varm i håret. Hittade en slottspark och tänkte att nu hittar vi väl slottet, hittade några buskar som var osymetriska, tog ett kort och undrade om trädgårdsmästaren fått solsting. Vi gick vidare, hittade inget slott och gick för att äta lunch. Dagens lunch blev pizza på en träbit, funderade på träslaget åt upp pizzan och blev mätt. Dagens marsch uppkom till 2,1 mil. Maken klagade på ont i foten, dottern på en spricka i tanden efter osten på pizzan. Själv funderade jag på att köpa nya strumpor.


Dag 3. Idag stod det astronomiska uret på dagordningen. Efter att ha småjoggat i 5 km insåg vi att vi inte kommer att hitta det. Gick in i en turistinformationskur och frågade en trött människa var det låg. Människan, eller var det nu var för något pekade i fel riktning och vi gick ytterligare 3 km för att konstatera att vi var vid den första bron som jag och dottern såg första kvällen. Maken hittade en karta i form av en bordsduk vid lunchen, den visade att uret var 500 m från vårt hotell. Glada i hågen med en bordsduk under armen gick vi till uret som visade sig vara under reparation. Maken blev förbannad och gick till hotellet, jag och dottern gick och shoppade. Middagstid, idag ville vi ha något riktig speciellt och tjeckiskt. Jag beställde in något som jag inte visste var det var. Fick tre brödbitar och sås. Maken tog något som han sa sig vara fräscht, inte vet jag men inte tycker jag fish and chips känns speciellt fräscht inte heller speciellt tjeckiskt. Maken tyckte det runt fisken var som en kokong och måste enligt honom sköljas ned med ett antal tjeckiska öl. Dottern åt något som påminde om de fiskar vi såg i floden. Efter måltiden låste maken in sig på hotellet efter att kokongen gjorde sig påmind. Jag och dottern tog en uppfriskande kvällspromenad.


Dag 4, dax för återresa till fosterlandet. En ny svart bil på plats för att hämta oss på hotellet. Efter att ha kört över 10 heldragna linjer och mot trafiken funderade jag på att ta körkortet av honom. Väl på flygplatsen som tog mindre än 20 minuter, inväntades ny säkerhetskontroll där maken återigen visade alla sina plastpåsar och en bordsduk från en lunchrestaurang i de inre delarna från Prag. Jag och dottern shoppade upp resterande respengar på flygplatsen. Maken satt och vilade sig på första bästa plats efter att ha muttrat något om att han nästan gått ihjäl sig på semestern och att han aldrig mer skulle gå igen. 


Sammanfattning av Pragresan. Dottern shoppade nya jeans och linnen samt fick mjäll i håret, maken fick sendrag och svullna fingrar samt en sönderstressad mage. Jag köpte nya trosor som jag inte ville ha och gav bort dem till dottern. köpte linnen som jag inte ville ha och gav bort dem till sonens flickvän. Köpte strumpor på H&M i Prag vilket jag kunde ha gjort hemma, fick dessutom pålagringar efter att ha promenerat i över 4,8 mil och missat de flesta turistattraktionerna. Nu inväntas semester på landet, på vårat land vilket välkomnas, speciellt av maken då han får återse sin käraste ägodel grävaren. Tror att nästa resa kommer att inbokas om 26 år, eller inte.......

Av Ylva Frohm - 11 juli 2017 19:20

 

Sommaren inleddes med att maken köpte en ny grävare till gården. Jag förstår inte mäns fascination för grävare och grävskopor. Ju större desto bättre. Nu har vi tre traktorer, varav två av dem är från sekelskiftet och den tredje endast 30 år. En av traktorerna bär ett grävaggregat som mera påminner om något som första världskriget lämnat efter sig, förstår inte vad det var för fel på den, förutom att den är belagd med grävförbud. Den nya grävaren är så stor att maken blev tvungen att använda den genast för att göra en anständig parkeringsplats för denna skapelse. Positivt är att den är nyast i maskinparken och det går fortfarande att se vilken färg den har. 


Maken har provgrävt lite här och var, mest här. Det har resulterat i diverse högar utspridda på 8 hektar mark. Värst blev det när diket skulle jämnas till, grannen har fortfarande problem att hitta sin katt som försvann i nära anslutning till detta. Vem vet vad som försvinner imorgon...Dottern saknar sin cykel, men den försvann i fjol, kanske ska leta vid den Japanska jasminen. För ett antal år sedan fick min make ett grävförbud som egentligen pågår på obestämd tid. Det fick han efter att han grävde bort den Japanska jasminen då han trodde det var sly. Otroligt nog så poppade den upp igen efter tio år, den ser aningen tuffsig ut men den blommar faktiskt riktig mycket. Den gör väl det för att den har dödsångest. 


Det bästa med den nya grävaren är att den går att använda på vintern också, till min mans absoluta förtjusning. Plog attiraljer medföljde köpet. Till vintern ser jag fram mot diverse snöhögar utspridda på 8 hektar mark. Det går ju alltid att ploga ned snön i det makabra diket, tror att hela Västmanlands snöskörd får plats där. Tror faktiskt att det kunde vara framtidens innovation. Vissa kommuner lagrar uttjänt uran, vi kommer att kunna ta emot det mesta efter att de andra dikena ska renoveras. Men lite beröm måste jag allt ge, det har blivit en fin stallplan och en fin parkeringsplats för trailern. 


Häromdagen höll min make på att skrämma slag på hästarna då han kom gåendes över vallen, man såg bara överkroppen komma gåendes i det höga gräset för att sedan rumla igenom ett dike. Som tur var hade det inte dikats ut ännu, då hade han nog försvunnit på obestämd tid. Detta då grävaren fått motorstopp halvvägs till grannen. Nu hoppas jag att det kvarstår en stund så att jasminen återhämtar sig och katten återfinns. Nu ser vi fram mot resten av sommaren och resten av höskörden. Maken ska få lite välförtjänt semester utan grävare...eller inte

Av Ylva Frohm - 17 februari 2017 19:12

Den långsamma människan

 

Alla har vi varit med om det. Den långsamma människan som går på trottoaren, och man kommer inte förbi! Vad får det för kroppsliga konsekvenser? Och hur ser omgivningen på problemet? Vad ska vi göra åt detta stora problem?

Jag ser detta som ett stort bekymmer i dagens samhälle och jag tycker det är fruktansvärt, upprörande och ger en nervkänning. Det här är en stor belastning för samhällskostnaderna. Men jag tror jag har funnit lösningen till att få bort den långsamma människan från gatan. Och allra värst, den som bara stannar upp…


Det finns inte många fördelar med långsamma människor. Men de få fördelar som finns kan vara att komma in i lugnet och varva ner så att man inte tar ut sig. De flesta hästmänniskor kan inte ta det lugnt. Vi är vana vid högt tempo om dagarna och att lugna ner oss hör inte till vardagen. Fördelen när vi går bakom den långsamma människan är att vi mer eller mindre är tvungna att lugna ner oss och sluta stressa. Det är inte alltid helt enkelt. Ibland händer det att en groda hoppar ur munnen lite för högt så den långsamma människan hör. Hen blir arg och det är då man inser att de långsamgående folket på gatan måste bort!


Det kan skapa stora problem i samhället då uppretade människor skall fort fram. Det i sin tur kan orsaka skadade hälsenor på framförvarande som kanske leder till slagsmål och polisen måste tillkallas. Det gör att det blir dyra samhällskostnader. Att inte komma fram i tid skapar också stora kostnader. Tänk er alla som kommer försent till jobbet eller skolan och missar värdefull tid. Tid är pengar!


Alla har vi väl känt den där stressen när man går bakom den långsamtgående människan. Pulsen stiger, humöret sjunker och man får onda tankar. Långsamma människor ska beläggas med LGF skyltar (långsamtgående fordon) för att varna bakomvarande fotgängare. Då vet man om man ska ta en annan väg eller göra sig redo för en omgåning. Man måste förbereda sin omgåning i god tid, titta bak, titta åt sidan och sedan få upp hastigheten till maximal fart. Ibland kan man till och med springa förbi för att få god marginal från människan.


Men jag har lösningen till att den långsamma människan ska gå fortare. Om dom går för långsamt kan man trampa av dom högerskon med ett lätt skotramp. Oftast så ursäktar man sig och säger förlåt, men egentligen skiter man i vad dom tycker. Effekten av detta blir att vederbörande stannar och sätter på sig skon igen vilket ger en utrymme att gå förbi med rask fart. En annan lösning kan också vara att ta tag i handen med människan och gå iväg i rask fart till slutdestinationen. Inte alltid uppskattad av den andra människan.


De jobbigaste människorna är de som helt plötsligt bara stannar upp. Dom har jag fortfarande ingen lösning på. Men jag funderar på om man kan använda en lövblås! Med den kan man blåsa den långsamma individen framför sig. Det skulle bli som att gå i stark medvind! Ett medel som jag tror uppskattas av båda parter.


Jag har gjort en egen ovetenskaplig studie om omgivningen uppfattar detta som ett problem. Jag har ställt frågan, ”Vad anser du om att gå bakom en långsamtgående människa?”

Jag hittade Louise som jag högg på gatan. Hon tycker detta är jobbigt som sjutton. Jag frågade också en gammal gumma på 70+, hon tyckte inte det var några problem. Hon sa att hon till och med kunde vara en av de långsamt gående människorna. Så med detta sagt så avslutar jag med att de långsamma människorna på gatan ger både positiva följder men en hel del negativa också. Så vad kan vi dra för slutsatser av det här? Jo, att den långsamma människan är långsam!

Av Ylva Frohm - 30 oktober 2016 12:50

 

Vecka 43, almanackan säger älgjakt på öarna. Bilen packad med varma kläder, ovarma kläder, mat för en vecka i vildmarken, karta, kompass samt bössan. Åker 20 mil för att sedan byta färdmedel till båt.


Måndag morgon, klockan ringer 05:15. Upp och äta frukost. Mulet väder men uppehåll blåser friskt. Jaktlaget samlas i stugan för att planera dagens förutsättningar. Idag skall stora ön jagas av. Jag och en jaktkollega tog en av öns få bilar till de tilldelade passen, det visade sig att bilen var av en risigare sort och den gick inte att backa då växellådan endast funkade på 4:an. Jag funderade en stund om jag skulle göra en flygande besiktning på fordonet men jag anade att jag skulle få gå till passet om jag utförde tanken. Efter en ryckig färd klev vi ur och gick vilse till passet. Efter 25 minuter hittade jag rätt, oklart om min passgrannne kom fram över huvud taget. Jag tog lite kaffe och lyssnade på fågelkvitter. Ingen älg i sikte idag men tre rådjur och en räv observerades i norr. 


Tisdag. Klockan ringde 05:20. Upp och äta frukost. Ösregn och blåst. Ner i båten för att åka till jaktstugan. Idag jakt på stora ön igen. Blev avstjälpt vid en riskoja. Satt och frös, bössan blöt, regn i kaffet....En liten rödhake höll mig sällskap i ensamheten. Provade att sikta på en tallkotte, såg ingenting då kikarsiktet immade igen. Funderade lite över njutningen med detta. Ingen älg i sikte. Blev förpassad till drevkedjan på eftermiddagen. Höll fel kompasskurs och gick i fel riktning, halkade till på en bergklack och tappade mössan. 


Onsdag. Klockfan ringde 05:25. regn igen...men enligt prognosen skulle det bli uppehåll under dagen. Ut i härligheten tillsammans med kolgryta i mattermosen. Idag skulle småöarna jagas av. Blev avsatt på en brygga...gick fel väg till passet, blev svettig efter att ha bestigit ett berg för att sedan gå ner mig i en mosse. Tog mig upp genom att kravla på alla fyra upp på en grästuva. Hittade passet...satte mig ned och åt lite lunch, konstaterade att jag glömt skeden till mattermosen, såg ett rådjur...drevkedjan gick förbi...ingen älg i sikte...Fick gå i drevkedjan på eftermiddagen. Tappade bort hunden och min kompass....hittade hunden.


Torsdag. Helvetesklockan ringde 05:30, lätt stressad på grund av tidsnöd på väg till jaktstugan för dagens utsättning. Småöarna idag oxå. Idag hittade jag till passet själv. Stolt över detta satte jag mig till rätta för att sedan ångra mig då jag tyckte stenen till vänster kändes bättre. Regn idag igen...Lätt uttråkad tog jag upp min kaffetermos och drack upp hälften, såg ett rådjur och en domherre. Blev kissnödig..åtgärdade detta. Drevkedjan gick förbi...ingen älg i sikte...Hörde hur en drevkarl observerat två sälar ute i sundet. På väg hem fick båten motorhaveri, blev bogserade till land. 


Fredag: Vaknade före klockan! Gick upp, fick ta reservkläder då allt var på torkning. Bössan rostig, putsade av den hjälpligt. Fick låna ett torrt vapenfodral och en kompass. Idag jagade vi lite hursomhelst. Jag fick ett sjöpass. Funderade i 20 minuter var jag skulle sitta för bästa position när storälgen skulle komma. Slängde vapenfodralet i en bergsskreva, blev varm kastade av mig jackan. Hörde av drevfolket att det var älg på gång. Fick hjärtklappning... Såg en räv mittför sundet som gick ned i sjön. Den simmade mot mig och gick upp på land. Den upptäckte mig aldrig vilket gjorde mig nöjd med placeringen. Plötsligt såg en av jaktkamraterna att en tjur gått ned i sjön och simmade mot land. Jag fick se hela förfarandet och var beredd på att den skulle komma ned mot mitt pass. Den klev upp på motsatta ön. Drevfolket kom sakta mot mig och tjoandet hördes vida över skärgården. Jag hör hur det knakade till på motsatta ön. Ser inget men håller min blick stint på berget. Helt plötsligt hör jag hur något går bakom min rygg. Jag vänder mig om och har en älgtjur 3 meter från mig! Jag hoppade till av förskräckelse, älgen med...snabbt upp med bössan men såg bara ett stort lurv i kikarsiktet. Älgen fick en förfärlig fart och sprang iväg i östlig riktning och trampade ned det lånade vapenfodralet i flykten...ingen älg föll men åtminstone ett i sikte vilket var bra nog..Kort efter kom tre rådjur simmandes upp på samma ställe som älgen tagit. De såg mig aldrig utan ruskade av sig vattnet och gick i lugnt tempo vidare upp på ön. Jakten fortsatte. Två älgar gick igenom drevkedjan. 1-0 till älgarna idag oxå. Fick leta en stund efter vapenfodralet. På väg hem mot stora ön fick båt nummer två motorhaveri, blev bogserade till land. 


Lördag. Idag ringde inte klockan överhuvud taget. Dax för hemfärd till landet igen. Ingen älg med sig till frysboxen men en rostig bössa och blöta kläder samt ett trevlig minne från den förbannade naturen. Nu funderar jag på nästa års jakt och att  placera ut varningsskyltar för älg vid sjöpassen då faran är överhängande att bli översprungen...eller inte...

Av Ylva Frohm - 16 augusti 2016 10:20



 

Så har delar av familjen varit på två semesterdagar från landet. Sonen fick vara hemma och vara djurvakt under tiden vi andra förnöjde oss med att lufta husbilen från tidigt 80-tal. Efter att ha enats oss om resmål styrde vi österut mot Kolmårdens Djurpark. Innan dess tillfrågades mormor om hon och hennes make önskade följa med på semestern. Mormor avstod då deras husvagn var strömförande....Jag funderade en stund över vad hon sagt och jag transporterades tillbaka i minnet till min barndom då jag och min bror skulle duscha. Vi skulle duscha (tog 50 min) inför skolavslutningen och min mor kunde inte förstå varför vi inte ville vara kvar i duschen tills hon själv ställde sig i den och konstaterade att vattnet var strömförande. Det lustiga i det hela är att min far är elektriker och hade lyckats med detta annorlunda sätt att tvaga kroppen. Jag funderade ånyo en stund över den strömförande husvagnen och fnissade till för att sedan återgå till planeringen för resmålet. 

 

Ett måste på djurparksbesöket var den nya berg och dalbanan. Efter att ha varit på diverse uppvisningar med djur gick vi till den nya attraktionen. Dottern avstod upplevelsen då hon var nyfixad i håret. Jag tvingade upp maken efter diverse mutningar. Märkligt nog var det ingen kö, vilket jag kom till insikt varför lite senare. Vi satte oss tillrätta och vi fick en bygel över benen som låste fast oss inför resan. Färden startade med ett ryck. Ryck fick jag även i mitt ena ögonlock då färden gick i en förfärlig lutning uppåt. Maken sa att utsikten var fin, jag skymtade Bråviken efter att ha gläntat på det högra ögat. Om färden gick i brant lutning uppåt var det inget var det var när det gick nedför. Jag uppfattade att jag vrålade och sedan var resan klar. Två naglar och ett blåmärke på maken senare var vi tillbaka på fast mark igen. Jag kan inte förstå att min son åkte denna 7 gånger i rad!

 

I priset i entrén ingick allt, även linbanan. Efter att ha köat en halv eftermiddag klev vi in i en gondol. Det kändes som vi var i Jurasic Park när vi satt i den dinglande farkosten. Vi for över björnarna som lekte i vattnet och såg sovande lejon. När vi passerade älgarna funderade jag på bästa sättet att få dem till frysboxen. Dottern tyckte jag var förfärlig och samma tanke slog mig när vildsvinen dök upp. 

 

Väl hemma igen funderade jag varför vi valde Kolmården då vi har en enastående djurpark hemma på gården. Att åka berg och dalbana kan med lätthet jämföras med att åka våran uråldriga traktor med tillkopplat grävaggregat. Extra roligt blir det om hydrauliken lagt av, vilket den oftast har gjort. Med detta ser jag fram mot en spännande laddad höst.....eller inte


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se