Senaste inläggen

Av Ylva Frohm - Lördag 8 dec 08:19

 

Så kom dagen så jag skulle fylla 50 år.....festen planerades mycket väl i förväg, i ungefär en halv vecka innan, väl tilltaget om jag frågar maken. Dagarna innan gick jag till frissan för att fixa 50-års looken, passade på att fixa den senaste trenden av ögonbrynsplockning och färgsättning till min ögonfärg. Satt i frisörstolen med min redan korta frisyr och frissan undrade vad hon skulle klippa...hon hittade en hög långa hår i ögonbrynen och satte saxen i dessa. Funderade en stund om jag skulle permanenta ögonbrynen, de skulle se lustigt ut, slutade fundera när pincetten drog tag i det löshängande skinnet där ögonbrynet sitter fäst. Frissan fick hålla upp skinnet med ena handen för att få till min nya look. 2 1/2 timme senare var jag klar med en del funderingar kring åldern 50 i mitt uråldriga sinne.


Det här med åldern är bara en siffra, sägs det…Min make påminner mig ofta om att våran äldsta traktor på gården är lika gammal som jag. Då påminner jag honom att jag har mer skäggväxt än honom. Det här med hår är märkligt. Jag har fått hår där jag minst anade att man kunde få hår. Någonting hände efter att 40 års strecket passerades, nu när sekelskiftet inträdde ploppade det upp ståltrådslikande växt på smalbenen och hår som ser ut som svinto på stortårna. Maken erbjöd att låna ut vinkelslipen…om jag säger så här….maken kommer aldrig erbjuda detta igen….nästa gång erbjöd han gräsklipparen istället. Som straff gömde jag nycklarna till grävaren…


50-års dagen kom i en väldig fart. Jag vaknade stel i kroppen efter att ha sovit i samma ställning eftersom jag målade tånaglarna innan sängdags, mycket dum ide´. Sekelskiftet hade nu smugit sig in i min lekamen under natten likt satan själv. Jag skrek efter maken för att få hjälp att bända kroppen från madrassen. Maken erbjöd en kofot och tittade lite extra på mina nygjorda ögonbryn och tyckte att vi skulle tillkalla grannen som kunde heela ut satan själv från kroppen. Jag tänkte en stund på det och insåg att det kunde vara en god idé, tittade till tånaglarna och insåg att det fastnat dun från kudden på lilltånageln, tänkte inget mer på det och välte mig ur sängen för att ta mig till köket...efter att ha utfört ett mindre yogapass i arla morgonstund, vilket uppstod när morgonrocken hamnade ut och in tillsammans med att min arm fastnade i den tillhörande luvan, kände jag mig lite alertare och påbörjade planeringen inför partyt som var i oplanerad status.


Inför middagens bordsplacering uppkom problemet att köket var för litet och gästerna för många. Funderade en stund om man kunde sätta mormor i knät på bordsgrannen och dottern äta ståendes. En annan tanke uppkom att introducera festen med att leka hela havet stormar, den som blir utan stol får sätta sig i bilen och äta…skrattade till mentalt och fick en bild av att ha en trerätters vid ratten till den gröna fanskapet utan vindrutetorkare.


Middagen avnjöts och till efterrätten anordnade sonen och dotter en frågequiss om mitt 50-åriga uråldriga liv. Gästerna svarade på för fullt och lustiga bilder visades i ofantlig mängd i hastig takt... Nu kom den största överraskningen. Jag blev utsedd till enväldig domare i tävlingen. Eftersom jag inte kunde svaret på en enda fråga om mig själv så blev det ingen vinnare och tävlingen avslutades med en skål i champagne.


En av gästerna överraskade med en present i form av en vägskylt med tillåten hastighet om 50 km/h. Den mottogs med förtjusning under tiden som jag funderade på om den var äkta eller inte. Grannen informerade mig som är tillika ordförande i vägföreningen om att det, dagen efter, saknades en skylt på sträckan 5 km nordost om vattenfallet som uppkom efter att maken dikade sträckan för ett antal år sedan. Grannen frågade om jag hade sett den. Dagen efter satt det en skylt om 120 km/h på aktuell vägsträcka tillsammans med en parkeringsförbudsskylt.    


Så här i eftertankens kranka blekhet har jag nu glidit in på döhalvan som min far säger, med det ser jag fram mot att köpa in ett dussin läsglasögon med styrka om +6, raka mig varje morgon och påbörja en yogakurs eller varför inte släktforskning? Med detta vill jag rekommendera alla att se fram mot en åldrande framtid med halvblindhet och skäggig hud...eller inte



ANNONS
Av Ylva Frohm - Fredag 19 okt 19:57

Så! Nu har utbildningen och inridningen av "lillan" påbörjats på landet. Första invigningen fick dottern göra. Självklart fotodokumenterades detta i motljus av solen vilket fick dotterns huvud att se ut som en ficklampa...själv är jag rätt nöjd med resultatet. Hängningen gick utmärkt och lillan fick vila resten av sommaren i hagen som maken dikades i våras som resulterade i enorma vallgravar och jordmassor som vi kan åka skidor i till vintern. Sommaren förflöt med mycket sol och värme och augusti kom. Nu ville vi förstås introducera sadeln. Efter att ha konstaterat att lillans rygg och manke är likt en öltunna så dammade jag fram den föråldrade urgamla sadeln från 1968, vilket i och för sig är ett mycket bra årtal då frun på gården föddes, något platt i sätet och rostiga stigbyglar men den passade eftersom råttorna ätit upp stoppningen i den. Sagt och gjort, på med sadel och spänna gjorden, ut på stallbacken och hej då! lillan försvann med den urgamla sadeln in i hagen med den tilltänkta OS backen i slope style för nybörjare. Efter denna resa så tog vi en halvhalt vid garaget där maken reparerade harven efter att gjort ett försök att rätta till parkeringen efter att dottern parkerade mormors bil.


September: Så...nu har lillan vant sig vid sadel den här gången med stoppning..Nu var tanken att lillan ska få ryttare på sig i sadeln. Jag frågade mormor som kom på fika om hon ville rida då hon var sugen för 25 år sedan, hon tackade dock nej och jag slängde upp dottern. Den här gången i mulet väder vilket inte gjorde sig på bild. Pallen kom fram och dottern hängde lite snällt till en början vilket tröttade ut Lillan med en suck så att vi raskt gick vidare att kasta över ena benet högt över korset vilket vi inte skulle ha gjort...Lillan tog ett 3 meter skutt över marken och dottern hamnade bakom sadeln, vilket såg väldigt spänstigt ut, och hamnade på korset. Om jag säger så här, Lillan är kort som en Shetlandsponny i kroppen och lika rund som en boll vig som en katt är jag enormt imponerad att dottern satt kvar i 1/2 sekund av en hundradel i kvadrat! Dottern for upp i luften, Lillan stannade på marken och jag tappade hörseln efter att dottern skrek i högan sky!


Mitten av september: Dottern fick erbjudandet igen vilket hon tackade ja till, på med sadel med stoppning och träns kopplat till en säkerhetslina där jag skulle vara den så kallade säkerheten...om jag säger så här! Om linan hade varit kopplad till någon säkerhet så hade dottern varit glad likaså jag om jag hade haft en kamera i startläge...Kanske att dottern inte var så nöjd efteråt och beklagade sig att stöveln flög av och någonting om att jag skulle rida nästa gång. Jag funderade en stund över det resonemanget och kom överens med mig själv att det var en mycket dålig idé. 


Oktober...lite så där i början...Nu ville Lillan mer än gärna springa med sadel på med eller utan stoppning..nu har dottern till och med suttit på Lillan i skritt och vi har tränat mycket på att stå still under tiden som maken far omkring med alla gården fordon utan vår vilja. Nu kan vi till och med planera på att introducera gångart nummer två till OS 2024, i Sverige, på landet med en dotter med nya övertalningsblänkanderidstövlar, dyra som fan.


Oktober runt mitten..Maken har precis fyllt år. Det firades med ett hurra på eftermiddagen och middag som visslade på spisen...Dottern frågade innan middagen vad det var som lät. Vi satt alla och lyssnade och konstaterade att det visslade från kastrullen. I kastrullen låg ett stycke sönderfruset älgbogblad från år 2012 frost, tänkte koka den först för att makens tänder inte skulle gå åt. Funderade på varför det visslade men fick naturligtvis inget vettigt svar på det...Middagen serverades med ett mustigt vin från en treliters dunk som stått sedan maj. Det blev en mycket trevlig kväll som avslutades med spelet Fia med Knuff där maken gick all in vilket resulterade i att spelpjäserna får vi leta efter på övervåningen. Nu ser vi fram mot den nya gångarten trav och husfruns födelsedag någon gång i framtiden, närmare OS närmare jul...eller kanske inte alls eftersom det är makens tur att laga middag......

ANNONS
Av Ylva Frohm - Fredag 13 juli 19:28

 

I vår fruktansvärda vagnpark finns en liten grön fruktansvärd historia som gör allt för att göra livet surt för dess förare....dottern hade eländet tidigare men har nu överlämnats med god hand till den supergamla generationen. Jag har nu fått äran att förflytta min ädla kropp i den gröna skapelsen och har upptäckt att den har ett eget liv, jag tror till och med att den är besatt av satan själv. Dottern nämnde i förbigående att den kunde uppföra sig lustigt men jag trodde att hon sa så för att få en anledning att köpa en ny bil.


Vårt förhållande gick bra de första veckorna och allt rullade på utan större besvär, förutom att jag beklagade mig att den drar väldigt mycket bensin (1.7 L)för sin storlek och att den var ful, dagen efter började terrorn. Trött och eländig masade jag mig in i bilen klockan 06.30 för att köra fanskapet till jobbet, den startade fint och jag la i 1:ans växel och körde iväg, jag hann inte mer än 87 meter från parkeringen innan vindrutetorkaren bak började gå igång utan att jag gjort något...försökte stänga av...fick igång blinkersen som fortsatte att blinka envist till höger och gick inte att stänga av. Blev förbannad stannade till och stängde av bilen i förhoppning att den skulle återgå till normalläge. Startade och körde till jobbet utan större problem..


Dag 2. Trött som faan, startade bilen kl 06:35, bråttom till jobbet. Körde iväg på 2:ans växel och gasade på. 6 km senare i strålande morgonsol gick vindrutetorkaren bak igång igen... fick en polisbil bakom mig och jag funderade på vad de skulle tänka om detta. Jag försökte göra allt i min makt att stänga av den vilket resulterade i att all spolarvätska smetade ned bakrutan eftersom torkarbladet tog 1 cm ifrån glaset. Det lustiga var att när jag tryckte på knappen för spolning så tändes helljuset på bilen...jag hade tur som inte blev stoppad för annorlunda körsätt efter att jag blev förbannad på helljusspaken som lossnade. 


Dag 3. Vaknade med ett ryck och satte mig i bilen för att åka till jobbet, stannade och tankade först fullt. Ut på riksvägen och gasade på...vindrutetorkaren bak började igen...jag tittade en stund och bestämde mig för att skita i den. Vid cirkulationsplatsen 3 km längre fram bromsade jag ned hastigheten långsamt eftersom bromsskivorna är som förvällda LP skivor, det gör man av ren självbevarelsedrift för att inte åka av vägen, när jag utförde inbromsningen så slutade körriktningsvisaren att funka vilket resulterade i att jag inte kunde blinka ut ur cirkulationen. Nu blev det jobbigt och jag funderade på om jag skulle rapportera mig själv för att ej angivit tecken vid sväng....besinnade mig och gav rapporteftergift till mig själv vilket jag kände mig ganska nöjd över. Körde förbi en bil som inte startade efter att den fått stopp i en korsning...fnissade till och kände mig nöjd över att ha rull på bilen


Dag 4. Så...nu var jag ute i god tid och startade upp genom att koppla bort vindrutetorkaren bak....körde iväg och fick soppatorsk, spillde i 5 liter ur reservdunken som låg bak, körde iväg allt var frid och fröjd tills jag kom 4 km från jobbet, då startade vindrutetorkarna fram på bilen som gick på högsta hastigheten, tror att de som gick över övergångsstället på Ringvägen tyckte att jag hade ett märkligt beteende när jag lutade mig ut genom sidorutan för att se något och slippa ljudet av gummi mot snustorr ruta. Väl framme så bröt jag av antennen......


Dag 5. Kom till jobbet utan vindrutetorkare bak och fram, funderade på om jag skulle montera bort däcken. När jag satt där och funderade på fanskapets framtid så kom tanken att det skulle inte förvåna mig om bilen startade av sig själv och körde iväg utan förare....


Dag 6. Ledig dag, in i bilen för att åka och handla..Tankar fullt igen....Åker ned till butiken med helljusen på och avsaknad av blinkers. Handlar mat, öppnar passagerardörren vänster bak för att ställa in matkassarna för att sedan komma till insikt att den inte går att stänga. Funderar en stund om jag ska skratta eller gråta. Hämtar varningstriangeln som gick sönder efter att jag kört över den i fjol med traktorn och satte fast den i dörrhandtaget. En lösning som faktiskt fungerade. Nu tänkte jag att den gröna demonen önskar ett nytt hem och kan säljas vansinnigt förmånligt till den som är intresserad av fanskapet utan vindrutetorkare fram och bak......

Av Ylva Frohm - Lördag 19 maj 20:36

Jag satt en eftermiddag och funderade på om jag skulle skaffa en ny snygg hårfärg, en ljusare nyans mot beigt. Jag såg målbilden framför mig, en ljus cremefärgad frisyr med en nyans åt det ljusare. Sån där färg med lite svalare touch. Sagt och gjort, jag köpte en blondering och för att få den färg jag ville så köpte jag även en mellanblond färg som skulle appliceras efter blonderingen.

Lördag kl 17,40. I med blondering i mitt mörka hår...tänkte att det bör nog sitta i i sisådär 80 minuter. Lagade mat under tiden, maten klar dottern tog en tugga och gick och la sig. Jag sköljde ur håret medans maken satte på kaffe. Gick in i badrummet, såg resultatet, blev inte så överraskad över den oranga färgen, tog en blond kur igen, 160 minuter senare och en avdomnad svål in i duschen igen...resultatet blev oförändrat. Maken drack kaffe och jag hällde i silverschampo i håret som satt i under nyheterna....efter att ha kletat silverschampo i mattan och i den nya sammetskudden gick jag in i duschen. Kl 21.00 sköljdes detta bort för att ånyo inse att resultatet blev orange ton...vad fan! Tog den mellanblonda färgen och masserade in skiten i håret..85 minuter senare och med avdomnad panna sköljdes färgen ur....in i badrummet för att upptäcka att håret är grönt! Maken gick till sängs efter att ha skurat mattaen med maskindiskmedel. Kl blev 23.40....hade en förpackning glamours brilliance i skåpet, en ljusbrun färg med röda toner... i med den, torkade bort färg från väggen som uppkom efter att hu sluntit med kammen.  Funderade på om känseln i huvudet skulle komma tillbaka i år. Kl 01.30 sköljdes skiten ur och in i badrummet igen för att se sid Vicious i punkbandet sex pistols i spegeln....knallrött hår i totalt spret. Höger strumpa missfärgad liksom toasitsen. Fick ingivelsen av att överraska maken med den nya sensuella looken men jag besinnade mig och gick och la mig.


Kl 06.30 ringde väckarklockan och snart dax för tävling då dottern skulle rida dressyr, kuddvaret rosafärgad....måste fixa håret! Hade som tur var en mörkbrun färg i skåpet, i med fanskapet fort som tusan. Fortfarande i avsaknad av känsel i huvudsvålen och känslan av att vara ansiktslyft väckte jag maken efter att det blev stopp i handfatet då kammen vittrat sönder och fastnat i avloppet...sköljde ur färgen och in i badrummet för att se att resultatet blev som det var från första början, innan jag började min resa mot en ljusare nyans...kontentan av detta blev en avdomnad svål, ny toasits, en förbannad make, en hungrig dotter, en färgad strumpa, brun färgat avtryck av en hand på höger bakficka på jeansen och ett föreläggande från kommunen då grundvattnet blev annorlunda. Nu satsar jag mot en naturligare gråare look i min egna nyans...eller inte


Av Ylva Frohm - Fredag 23 mars 17:50

 

Nu när tjälen ligger djup och våren inte kan ses på en överskådlig framtid har maken hittat en ny sysselsättning på landet då grävaren har fått semester. Maken frågade mig en dag efter att jag kom hem från jobbet om det inte var lite ljusare ute....jag funderade en stund och tittade om han hade fått upp den där lampan som gick sönder för fyra år sedan, maken tittade på mig som han inte visste vem jag var och dottern fick förklara vad han hade gjort. Maken hade fällt en av de enormt stora granarna bakom torpet. Jo lite ljusare blev det nog allt, om det här fortsätter behöver vi inte ställa om klockan på söndag.


Tävlingssäsongen har startat. Dottern har lyckats bäst på banorna med stallets hästar. Själv hade jag en nära döden upplevelse när jag tävlade härom helgen. Hästen kändes som den vore någon annanstans än på dressyrbanan, själv undrade jag också var jag var efter att det började svartna för ögonen av ansträngning, ett tag trodde jag att jag inte syntes på grund av att det gick så långsamt. Någon har myntat att dressyr är ett angenämt sätt att rida på, det vet i fan om den personen har ridit någon gång över huvud taget...hästen gav upp efter inridning och hälsning men inte jag, fick en ganska bra känsla i början av den sista travökningen som varade i ett och halv steg, det halva steget eftersom hästen fastnade i takten i den otroliga framfarten. Halten på slutet blev bäst och den var jag riktigt nöjd över, belönades med betyget 3 eftersom den blev 25 meter för tidig. Dottern hurrade och berömde att min stövlar såg ju snygga ut då de blänkte som tusan. 


Mormor ringde mig häromdagen och undrade om jag hade ett telefonnummer som hade tappats bort i hennes telefon. Hon sa att alla nummer var borta. Jag undrade en stund hur hon då kunde ringa mig men besinnande mig från att fråga. Mormor fick det förlorade numret och jag fortsatte att fundera på borttappade saker. Häromdagen tappade jag minnet efter att ha gått från jobbet till parkeringen vid centralstationen för att inte hitta min bil som jag hade parkerat utanför jobbet 1 km därifrån. Det belönades med att jag inte fick titta på farmen den kvällen. Dottern tappade bort vetskapen om att hon var ledig från jobbet och åkte dit klockan 07.00....det var roligt och jag kanske skrattade för mig själv inombords vilket inte dottern gjorde. Dottern  belönades med att mocka stallet och tillhörande hagar. Det enda som maken har tappat det är håret fast det har ju tagit en viss tid, det belönas med sovmorgon eftersom det tar mindre tid framför spegeln. Nu ser jag fram mot en varm och härlig vår med mindre borttappade saker, finns ett uttryck, det som göms i snö kommer fram i tö...eller inte

Av Ylva Frohm - 24 december 2017 08:25

 

Idag är det julafton...det blev det i år igen. Förberedelserna är i full gång. Maken är det synd om då han har en manlig förkylning och ligger till sängs, han förbereder sig genom att värma cocilanan istället för glöggen. Undrar om man kan ha mandel och russin i den....


För att få en trevlig julkänsla bjöd jag mormor på julbord och julkonsert med skönsång runt luciatid. Julbordet avnjöts i en lokal som ingav en känsla av lagerhall där vi satt i långa rader, långt var det också till toaletten vilket medförde att efterrätten aldrig hann inmundigas. Efter julbordet, utan efterrätt, placerade vi oss på våra platser och hamnade precis framför scenen. Jag funderade var kravallstaketen var....såg mig runt och konstaterade att medelåldern var något mer än vår äldsta traktor, funderade lite till och undrade då var mormor var, tittade till höger och hittade mormor bredvid mig. Konserten igång..trevlig stämning och ganska rockigt, sångaren avbröt en stund för att ge damen tre säten ifrån ett par öronproppar efter att högtalarna stod 2 cm från henne.  Konserten led mot sitt slut och mormor gick lite tidigare för att ställa sig i garderobskön innan resten av den stora massan skulle trängas sig förbi och fram. Konserten slut, jag letar efter mormor, mormor letade efter utgången från konserthallen...mormor hittade en dörr som ledde ut till en spiraltrappa vilket var lokalens nödutgång. Mormor hamnade på en bakgata utanför...hur hon hittade tillbaka vet jag inte än idag.


Igår kväll var det uppesittarkväll med tillhörande Bingolotto, maken försvann redan vid halvtid tillsammans med en bal toalettpapper och bedövande hostmedicin. Dotterns penna slutade att fungera i bingospel nr 2 och jag fick en otrevlig känsla att tvångsmässigt sätta eld på min lott i det fjärde adventsljusets låga. I den 67 reklampausen fodrades hästarna. In igen och spelet fortsatte i fel riktning....dottern gav upp och gick och la sig, strax efter blev jag bländad av en bil som lös in med helljusen i vardagsrummet...tittade ut och undrade om det var tomten som kom... det visade sig vara en elgubbe som kom och knackade på dörren klockan 23:15! för att informera om att strömmen kommer att brytas i området efter att grannen hade griljerat skinkan....jag stirrade på honom och undrade hur han lyckades gå upp för grusgången eftersom inlandsisen la sig där häromdagen. Elgubben sa något om brand...jag stängde dörren och letade efter pannlampan som blivit defekt efter att ha använt den som ungslampa.
Nu har julefriden infunnit sig. Granen är klädd, maten är nästan klar, strömmen är tillbaka och klapparna väl inslagna i tapet eftersom julpappret tog slut. Med detta önskar jag en riktigt GOD JUL till er alla och hoppas att den blir fröjdefull. Kan tillägga att jag redan har fått min önskan uppfylld genom att maken sålt en av gårdens otroligt otidsenliga traktorer med tillhörande defekta snöplog som var obrukbar...sänder en extra tanke till den nya ägaren och ber att gud skall vara med dem. GOD JUL ...eller kanske inte förresten...

Av Ylva Frohm - 6 augusti 2017 11:49

 

Efter att det var 26 år sedan vi var utomlands så bokades en resa till Prag. Tre familjemedlemmar inbokade resten av familjen fick vara gårds och djurvakt. Detta kommer att belönas med en resa med valfritt gårdsfordon till Köping där fika på närbelägen mack ingår.


Dag 1. Klockan ringde 06,00 vilket var meningslöst då ingen hade sovit under natten efter att jag haft ett besök av en fladdermus i sovrummet. Det största problemet var hur den skulle avlägsnas från gardinen på ett sätt utan att få rabies. Väl på Arlanda passerade vi säkerhetskontrollen, maken på ett annorlunda vis efter att han packat alla sina 30 ml behållare i separata förslutningsbara plastpåsar. Detta tog en evig tid att hitta i handbagaget. Själv blev jag stoppad för en kontroll av sprängmedel. Blev dock en aning orolig då skorna varit i närheten av makens utgrävningar där man aldrig vet vilka fynd som kommer till ytan. Flyget försenat. Väl i Tjeckien så landade vi 32 graders värme. På flygplatsen väntade en svart Mercedes med mörkt tonade rutor med en man i kostym i. Funderade en stund om vi skulle våga åka med, men tog chansen. Efter en 30 minuters vansinnesfärd så anlände vi till hotellet, mitt inne i Prag. Vi valde varsin säng, en kul detalj var att de hade hjul! Funderade en stund på om jag skulle rulla ut makens säng i hotellkorridoren under natten, tänk vad förvånad han skulle bli när han vaknade....fnissade lite och gick för att byta om till shorts.


Nu intog vi Prags shoppingkultur. Maken fick nog och satte sig på en uteservering. Jag och dottern gick för att leta efter en bro som alla pratade om. Vi gick i 1 mil, hittade en bro, en annan bro, och gick tillbaka för att ta med maken till bron, i tron om att det var rätt bro. Efter en klassisk tjeckisk måltid, enligt servitören fast jag tror han ljög, i form av friterad ost med strips gick vi till bron som inte var den rätta bron. Maken klagade på att hans fingrar svullnade i värmen och sa att de kändes som falukorvar funderade en stund på det och konstaterade att mina tår kändes likaså. Efter att ha marscherat i 1,6 mil så hittade vi till rätt bro som vi beslutade oss för att ta under morgondagen. 


Dag 2. 34 grader varmt strålande sol och inköp av nya skor då blåsor uppstått under gårdagens promenad. Dottern klagade över käksmärtor efter att ha tuggat på den friterade osten och maken klagade över svampinfektion i armhålorna. Dagens sevärdighet var Prags Slott. Ny marsch mot gamla stan. Nu gick vi över den rätta bron som knappt gick att ta sig över på grund av alla människor. Tog en selfie som blev suddig och trampade en japan på hälen. För att ta sig upp mot slottet krävdes en etapp om 700 trappsteg. Efter trappsteg 320 fick maken en svettattack som jag  inte trodde han skulle överleva. Väl uppe var vi helt förstörda och jag funderade på att ta av mig klänningen vilket maken tyckte var en dålig idé då strumporna skulle synas. 


För att komma in på slottsområdet passerades en säkerhetskontroll där det stod ett antal poliser. Väl igenom utan större problem, förutom att de tittade på makens söndersvettade tröja kom vi in mot en jättekyrka. Tog en bild som blev suddig och gick vidare. Vi letade efter slottet och såg två poliser som såg varma ut. Jag frågad dem var slottet var, de tittade konstigt på mig och sa att det här var slottet. Jag tittade en stund på dem och undrade om de hade fått solsting eller om det var för mina strumpor. Vi gick vidare, dottern klagade på att hon var varm i håret. Hittade en slottspark och tänkte att nu hittar vi väl slottet, hittade några buskar som var osymetriska, tog ett kort och undrade om trädgårdsmästaren fått solsting. Vi gick vidare, hittade inget slott och gick för att äta lunch. Dagens lunch blev pizza på en träbit, funderade på träslaget åt upp pizzan och blev mätt. Dagens marsch uppkom till 2,1 mil. Maken klagade på ont i foten, dottern på en spricka i tanden efter osten på pizzan. Själv funderade jag på att köpa nya strumpor.


Dag 3. Idag stod det astronomiska uret på dagordningen. Efter att ha småjoggat i 5 km insåg vi att vi inte kommer att hitta det. Gick in i en turistinformationskur och frågade en trött människa var det låg. Människan, eller var det nu var för något pekade i fel riktning och vi gick ytterligare 3 km för att konstatera att vi var vid den första bron som jag och dottern såg första kvällen. Maken hittade en karta i form av en bordsduk vid lunchen, den visade att uret var 500 m från vårt hotell. Glada i hågen med en bordsduk under armen gick vi till uret som visade sig vara under reparation. Maken blev förbannad och gick till hotellet, jag och dottern gick och shoppade. Middagstid, idag ville vi ha något riktig speciellt och tjeckiskt. Jag beställde in något som jag inte visste var det var. Fick tre brödbitar och sås. Maken tog något som han sa sig vara fräscht, inte vet jag men inte tycker jag fish and chips känns speciellt fräscht inte heller speciellt tjeckiskt. Maken tyckte det runt fisken var som en kokong och måste enligt honom sköljas ned med ett antal tjeckiska öl. Dottern åt något som påminde om de fiskar vi såg i floden. Efter måltiden låste maken in sig på hotellet efter att kokongen gjorde sig påmind. Jag och dottern tog en uppfriskande kvällspromenad.


Dag 4, dax för återresa till fosterlandet. En ny svart bil på plats för att hämta oss på hotellet. Efter att ha kört över 10 heldragna linjer och mot trafiken funderade jag på att ta körkortet av honom. Väl på flygplatsen som tog mindre än 20 minuter, inväntades ny säkerhetskontroll där maken återigen visade alla sina plastpåsar och en bordsduk från en lunchrestaurang i de inre delarna från Prag. Jag och dottern shoppade upp resterande respengar på flygplatsen. Maken satt och vilade sig på första bästa plats efter att ha muttrat något om att han nästan gått ihjäl sig på semestern och att han aldrig mer skulle gå igen. 


Sammanfattning av Pragresan. Dottern shoppade nya jeans och linnen samt fick mjäll i håret, maken fick sendrag och svullna fingrar samt en sönderstressad mage. Jag köpte nya trosor som jag inte ville ha och gav bort dem till dottern. köpte linnen som jag inte ville ha och gav bort dem till sonens flickvän. Köpte strumpor på H&M i Prag vilket jag kunde ha gjort hemma, fick dessutom pålagringar efter att ha promenerat i över 4,8 mil och missat de flesta turistattraktionerna. Nu inväntas semester på landet, på vårat land vilket välkomnas, speciellt av maken då han får återse sin käraste ägodel grävaren. Tror att nästa resa kommer att inbokas om 26 år, eller inte.......

Av Ylva Frohm - 11 juli 2017 19:20

 

Sommaren inleddes med att maken köpte en ny grävare till gården. Jag förstår inte mäns fascination för grävare och grävskopor. Ju större desto bättre. Nu har vi tre traktorer, varav två av dem är från sekelskiftet och den tredje endast 30 år. En av traktorerna bär ett grävaggregat som mera påminner om något som första världskriget lämnat efter sig, förstår inte vad det var för fel på den, förutom att den är belagd med grävförbud. Den nya grävaren är så stor att maken blev tvungen att använda den genast för att göra en anständig parkeringsplats för denna skapelse. Positivt är att den är nyast i maskinparken och det går fortfarande att se vilken färg den har. 


Maken har provgrävt lite här och var, mest här. Det har resulterat i diverse högar utspridda på 8 hektar mark. Värst blev det när diket skulle jämnas till, grannen har fortfarande problem att hitta sin katt som försvann i nära anslutning till detta. Vem vet vad som försvinner imorgon...Dottern saknar sin cykel, men den försvann i fjol, kanske ska leta vid den Japanska jasminen. För ett antal år sedan fick min make ett grävförbud som egentligen pågår på obestämd tid. Det fick han efter att han grävde bort den Japanska jasminen då han trodde det var sly. Otroligt nog så poppade den upp igen efter tio år, den ser aningen tuffsig ut men den blommar faktiskt riktig mycket. Den gör väl det för att den har dödsångest. 


Det bästa med den nya grävaren är att den går att använda på vintern också, till min mans absoluta förtjusning. Plog attiraljer medföljde köpet. Till vintern ser jag fram mot diverse snöhögar utspridda på 8 hektar mark. Det går ju alltid att ploga ned snön i det makabra diket, tror att hela Västmanlands snöskörd får plats där. Tror faktiskt att det kunde vara framtidens innovation. Vissa kommuner lagrar uttjänt uran, vi kommer att kunna ta emot det mesta efter att de andra dikena ska renoveras. Men lite beröm måste jag allt ge, det har blivit en fin stallplan och en fin parkeringsplats för trailern. 


Häromdagen höll min make på att skrämma slag på hästarna då han kom gåendes över vallen, man såg bara överkroppen komma gåendes i det höga gräset för att sedan rumla igenom ett dike. Som tur var hade det inte dikats ut ännu, då hade han nog försvunnit på obestämd tid. Detta då grävaren fått motorstopp halvvägs till grannen. Nu hoppas jag att det kvarstår en stund så att jasminen återhämtar sig och katten återfinns. Nu ser vi fram mot resten av sommaren och resten av höskörden. Maken ska få lite välförtjänt semester utan grävare...eller inte

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se